Den svenska delegationen är åter på plats i vardagen.

Jag trodde vi lämnade vintern när vi igår for hem från Norge, men snön den singlade lika vackert och fridfullt här. Dock var det inte -12. Idag är Göteborg lika grått som vanligt och vinterkänslan är ett minne blott.

I Norge, närmare bestämt i det lilla samhället Sorumsand några mil utanför Oslo, har vi träffat andra personer från sju europeiska länder som arbetar med vuxenutbildning i någon form. Resan var ett utbyte inom eu-projektet Creative Approaches to Intercultural Competence (CAIC). (Läs mer om projektet i tidigare inlägg, som du hittar under caic.)

De fem dagarna på norsk landsbygd i kombination med intressanta möten och människor har väckt nya funderingar kring kulturmöten och integration. När många nationaliteter möts blir det tydligt vad vi lyfter fram från olika kulturer, ofta handlar det om mat. Som vegan blir det lite förvirrande för varken köttbullar eller julskinka står på mitt matbord. Däremot falafel, tofu och coscos och det är inte så svenskt eller jo... för en svensk vegan. Vad är det egentligen som avgör att man är det ena eller det andra, svensk, norsk, turk, kines eller..? Är inte huvudsaken frågan om att känna sig som en del av ett samhälle? För mig handlar integration om demokrati, och demokrati om delaktighet, och delaktighet handlar om att behärska språket. Så enligt min logik är alltså språket vägen till integration, med eller utan sill. Och då förstår ni säkert vart jag vill komma. Till biblioteket så klart!

/Anna