Vackert

Helga Krooks senaste diktsamling Grönska träd och träd som ser fick mig att missa en hållplats. Jag glömde bort var jag var en stund. Och det är inte dåligt en mörkgrå februarikväll. I centrum är grönskan, naturen och in emellan det gröna rör sig människoröster, stadsbrus, gatunamn, kvinnonamn, det tyska språket, spår av död i historien och konkreta plaster. Ett diktjag skymtar, själen skymtar. I vissa partier bryts språket ner på ett sätt som påminner om Björlings språkexperiment. Krook refererar bland annat till honom i sin egenartade källförteckning i slutet av samlingen. Kartan på omslaget illustrerar fint denna bok, där Krook skissat upp en ordvärld som visar på det sköra livet, mänsklighetens litenhet ... och så. Helga Krook uttrycker förstås det hela mycket bättre och hennes dikter tycks verkligen andas. Rekommenderas!

Se om Grönska träd och träd som ser finns i Gotlib.

/malin