När jag fick seriealbumet Ur djupen ropar jag till dig av Benjamin Stengård i mina händer och läste på baksidan att skräcken klivit in i seriekonsten blev jag genast nyfiken. Två av mina favoritgenrer i ett och samma format! Inte heller blev jag besviken av de surrealistiska berättelserna. Det tog dock ett par sidor innan jag vande mig vid teckarstilen men nu tycker jag att det passar bra in på de mörka historierna. Tänk vad ensamheten kan göra med tankarna och vad tankarna kan göra med ensamheten ... min största skräck.
/Anna
ja, ensamhet kan knäcka en, men en bok kan hjälpa.
SvaraRaderaångest,ångest.. va ska man göra med
SvaraRaderaall förbenad ångest...?
men det är skoj att du skriver om serier, di ser jag gärna mer av ;)
/ff
slutklämmen var mycket djuuup, o samtidigt var det himla klokt o tankvärt!
SvaraRaderaJa varför är det så många som känner ensamhet och ångest, men framförallt undrar jag vad som kan göras åt det??
SvaraRaderaff jag lovar det kommer mer, väntar på några seriealbum. Nina Hemmingsson bland annat.
/Anna
kommer du på det så får du nobelpriset i ...nånting.
SvaraRaderadet känns som alla letar efter den perfekta partnern. Blir man kär i nån så bryter man pp så fort förälskelsen lagt sig o letar efter en ny som är, yngre, smartare, charmigare, framgångsrikare, snyggare...
Ok, jag väntar. TC *_*:9/ ff
SvaraRaderaÄr det så att kärleken bara är en hägring som lockar i horisonten? Jag tror att det bara är att bestämma sig. Gräset kommer alltid att se grönare ut på andra sidan. Om inte tvåsamhet passar, om det alltid kommer en annan som lockar när förälskelsen lagt sig så kanske ett öppet förhållande är alternativet? Vad vet jag, än har jag inte fått nobelpris :D
SvaraRadera/Anna
Kärleken är ingen illusion. Men vi är så indoktrinerade att konsumera, och mer och mer konsumerar vi upplevelser, så vi lär oss att konsumera relationer istället för att känna efter. Vi söker ständigt nya kickar. Vi känner inte vi bara tror att vi känner.
SvaraRadera