Dissekerad manlighet

I sin bok Den ensamma fallosen undersöker Anja Hirdman hur manlig sexualitet skildras och skapas i bildform i media. Det är hennes andra bok, hon har tidigare gett ut boken Tilltalande bilder, och den här boken kan på ett sätt sägas vara en fortsättning på den.
Manlig heterosexualitet är normen som kvinnors sexualitet och mäns homo- och bisexualitet ställs emot och den tas för självklar och given.
I media och reklam används det och anspelas det ständigt på sex, men heteromannen är frånvarande där. Utan att synas är hans sexualitet på en gång överallt och ingenstans.
Författaren har undersökt hur maskulinitet och sexualitet skapas och formas inom pornografin, och på Internet. Spridningen av pornografin har accelererat lavinartat med Internet och dess bildspråk inlemmas mer och mer i reklamen.
Hon har också gjort en ingående studie av den bland ungdomar så populära sajten Snyggast.se. Kommunikationen där sker till stor del med bilder, det är dessa som ska visa vem man är. Könsrollerna är föga förvånande hårt cementerade där också.
Det är den ”manliga blicken” som formar kvinnan till ett tillgängligt objekt. Denna blick är förstås ett uttryck för makt, kvinnor ska låta sig betittas och männen beskåda dem.
Enligt författaren kan man blottlägga maskuliniteten genom att analysera hur kvinnor framställs. I massmedia är det ”mjukporren” som dominerar och befäster bilden av kvinnan som ett villigt objekt för mannens öga. Den manliga blicken skildras där som om den speglar en naturlig relation mellan man och kvinna, där hon längtar och är redo att underkasta sig, medan han är självständig.
Grunden för den heteronormativa manligheten är att den manliga sexualiteten ses som något som är åtskilt från mannen, och från andra känslotillstånd, hävdar Anja Hirdman. Hans sexualitet reduceras till könsorganet, och fallosen ses som en metafor för auktoritet och mystik.
I mytbilden ingår också att mannen ska kunna kontrollera sina känslor, vara oberoende och vara auktoritär. Han ska ha distans till sin egen och andras kroppar. Det är det som ger upphov till dubbelheten inför det feminina.
Kvinnans dragningskraft består i att hon är allt det som han inte får vara, hon står för känslor och beteenden som han måste lägga utanför sig själv. Hon blir både lockande och hotande, hon både åtrås och föraktas, men framför allt framstår hon som annorlunda, säger författaren.
I själva verket är den manliga blicken något helt annat än vad den utger sig för att vara. Den är inte följden av ett naturligt begär, utan den är en föreställning om en manlighet där en mängd känslor och egenskaper ska kontrolleras eller undertryckas.
Anja Hirdman tror dock att en förändring kommer att ske ganska snart, och hon menar att mäns och kvinnors sexuella begär och längtan efter kärlek i själva verket egentligen är ganska lika.
Jag tror att hon har rätt i det, och jag tycker att det här är en mycket bra bok som inte riktigt fått det genomslag den förtjänar.

Låna Den ensamma fallosen och Tilltalande bilder i Gotlib.

/leif