En fotokonstnär

En heldag för någon vecka sedan var hela personalstyrkan iväg och bokpratade för varandra. Finns det något svårare? Jag grubblade länge innan jag kom på temat för min session. En fotokonstnär som inspirerar mig blev det givna resultatet och Anders Petersen är hans namn. När han var 18 år åkte han till Hamburg för språkstudier och det blev en tid med avgörande betydelse. Han blev förälskad i finska Vanja som jobbade på Reeperbahn, han övergav studierna och började umgås med människorna i det så kallade nöjeskvarteret i St. Pauli. Efter några månader återvände han till Sverige, tog examen för att sen återvända till Hamburg 1967. Det var när Petersen gick på Christer Strömholms fotoskola som han åkte tillbaka för att genom fotokonsten skildra den värld han tidigare var en del av. Resultatet blev Café Lehmitz, en dokumentation av livet på en bar med samma namn. Det var även där som hans kanske mest kända och världsspridda bild blev tagen; porträttet på Lilly och Rosen som är omslag på Tom Waits album Rain Dogs från 1985 och som ni ser på omslaget ovan.

Petersens svart-vita foton känns igen för hans suggestiva och vardagsnära skildring, ofta porträtterande av människor i gränslandet. Det av Petersens arbeten som inspirerat och fascinerat mig mest är hans institutionsteologi som gavs ut på 80- och 90-talet. Under tre längre perioder befann han sig på tre olika institutioner och dokumenterade människorna där. Fängelse, en dokumentation över de intagna på Österåker med text av Leif G W Persson. Rågång till kärleken, från ett ålderdomshem med text av Göran Odbratt. Ingen har sett allt, också med text av Göran Odbratt, från ett öppet behandlingshem utanför Stockholm. Det som Petersens lyckas så bra med i sina bilder är att förmedla känslan av närhet av människorna och av livet. Känslan av att det känns att leva, på gott och ont.

/Anna