En fin debut av Linn Hansén, bland annat aktiv i litteraturkollektiven SHARKS och G=T=B=R=G, som skrivit en samling dikter som rör sig kring begreppet gränser: såväl synliga som osynliga, i såväl det enskilda livet som i samhällsstrukturen. Kommuner och städer är återkommande begrepp. Och Hansén väver skickligt samman ytterligheter när det schematiska, byråkratiskt fyrkantiga möter det oförutsägbara, känslolivet, sådant som inte kan fångas. Dikterna är genomgående (näst intill) subjektslösa, iakttagande och tonen observerande, neutral. För mig är den här texten ångestskapande. Och jag tycker det är briljant, både skarpt och sårbart.
Några smakprov:
När man kommer till en främmande kommun är det vissa saker
man behöver göra. Bekanta sig exempelvis. Det gör man bäst
genom att besöka invandrarverket eller turistbyrån. Där hittar
man allt man behöver i kartväg. Sedan är det bara att börja
gå. Det tar olika lång tid att bekanta sig i olika kommuner.
Under marken ligger kommungränserna. Man har grävt
ungefär en meter djupt så att de ska ligga tillrätta (...)
(s.15)
-----
Köksfönstren immar igen
Ingen tror att vi gör just vad vi gör precis nu
alla tror att vi älskar.
(s.52)
Se Ta i trä i Gotlib.
/malin
Den måste jag låna.
SvaraRadera