Fellini om filmen

Giovanni Grazzini
"Fellini om Fellini"



Federico Fellini värjer sig genast mot intervjun som metod; "den obehagligaste och mest schizofrena aspekten av en intervju är att offret måste acceptera tanken på att vara någon annan, dvs en som vet, en som har åsikter i största allmänhet, en världsbild, synpunkter på tillvaron, religionen, politiken, kärleken, hängslena...". Detta gör han redan på sidan tio i intervjuboken Fellini om Fellini av Giovanni Grazzini. Så man undrar som läsare verkligen hur det skall gå. Men det går alldeles utmärkt. Över 30 års filmhistoria och ungefär 20 filmer senare har man fått en förträfflig bild av en av de största filmregissörerna. Då har jag under årens lopp förstås sett fyra eller fem av hans filmer också.

Fellini beskriver hur han "tecknar manus". Han startade sin bana som tecknare och bilderna han gör blir en förhandsversion av filmen.

Efter att från början ha arbetat i den neorealistiska stilen tillsammans med Roberto Rossellini fann Fellini ett eget uttryck och slog igenom med La strada - landsvägen 1954. Den handlar om en minicirkus och en tragisk kärlekshistora med Fellinis hustru Giulietta Masina i huvudrollen.
Det ljuva livet från 1960 med bl a Marcello Mastroianni och svenska Anita Ekberg blev nästa stora film. För den fick Fellini, säger han, ta emot mycket inhemsk kritik. Den över tre timmar långa filmen handlar om överklassfester och dekadens i det moderna Rom. -Jag fick min inspiration från veckopressens kolorerade framställningar av livet, men jag ville inte moralisera eller klandra.
Sedan kom andra välkända filmer som 8 ½ och Amarcord.

När Fellini får frågan vem som varit hans mest ovärderlige medarbetare svarar han, utan att tveka, Nino Rota. -Han hade en musikalisk vision som hörde hemma i de himmelska sfärerna.

Bröderna Marx, Buster Keaton och också Kafka är bara några av alla Fellinis förebilder. Bland regissörer nämner han, förutom Rossellini, bl a Kurosawa och Bergman. -Jag gör samma film om och om igen. Det rör sig om bilder, bara om bilder. Jag hade aldrig tänkt bli regissör. Mitt mål med mina filmer har varit att väcka förundran, säger Federico Fellini.
　
CalleL