Världens springnota

Nationalekonomen Stefan de Vylder försöker i boken Världens springnota: finanskrisen och vägen framåt, förklara vad som hände när världsekonomin havererade förrförra hösten.
Boken inleds med en historik alltifrån 1630-talets "tulpanbubbla" i Nederländerna, till de stora kriserna i vår samtid. Genomgående så är det så att när en bubbla spricker så går det rasande fort, och de som borde ha kunnat förutse det blir alltid lika överrumplade. Finanskriser är nu allt annat är ovanliga, bara de senaste 40 åren har det varit 170 stycken, med varierande styrka. Men knappast någon har väl varit så omfattande som den som briserade hösten 2008.
Titeln syftar förstås på det faktum att det är de rika som spekulerar, och sedan smiter och låter de fattiga stå för notan. Tex så var det inte spekulanterna som drabbades av 90-talskrisen här i landet. Det var andra som fick känna på åtstramningar och budgetsaneringar.
Den senaste, globala krisens stora förlorare är kvinnor och barn i tredje världen.Det är de som drabbats hårdast när hundratals miljoner människor i utvecklingsländerna från att ha varit fattiga, har blivit utblottade.
Författaren menar att det är ideologisk blindhet och intellektuellt lättsinne som har bäddat för kriserna. Han menar att det inte går att undvika dem, men att effekterna kan mildras med pragmatism.
Boken bränner till först när han konstaterar att vi överlämnar en enorm ekologisk springnota till de framtida generationerna. De Vylder pekar på mänsklighetens ödesfrågor: miljö och klimat. Men han har inga färdiga förslag på lösningar. Inte heller tror han på "nolltillväxt". Fattigdomen i världen är det stora problemet, menar han.De rika och mäktiga är en bromskloss, de måste helt enkelt bli mindre rika och mindre mäktiga. Jordens tillgångar måste fördelas mer rättvist.
Enda sättet att lösa de globala klimatproblemen är, hävdar han, att de rika länderna tar på sig en mycket stor del av kostnaderna för en övergång till ett klimatvänligare produktions- och konsumtionsmönster.

/leif