Fosterland

Dilsa Demirbag-Stens andra självbiografi heter Fosterland. Den inleds med att hennes familj flyttar från turkiska delen av Kurdistan till Uppsala. Det är mitten av sjuttiotalet, och storasystern Dilsa är då sex år.
Hennes kommunistiska far och religiösa mor börjar arbeta som städare och familjen försöker anpassa sig och skapa sig en framtid i det nya landet.
Fast framför allt är det här en fin och mycket personlig skildring av den unga Dilsas uppväxt, utveckling och sökande efter sin egen identitet.
Som första generationens svensk blir hon klämd mellan två vitt skilda livsmönster. Hennes egna drömmar om ett självständigt liv kolliderar med mammans vilja att hon ska följa den kurdiska konventionens traditioner.Denna konflikt skapar en stor, och ständigt närvarande vånda under uppväxten då hon helst inte vill såra sin mor. Samtidigt vill hon inte under några omständigheter ge upp makten över sitt eget liv.
Under tonåren är hennes rörelsefrihet starkt begränsad, och skolan blir en frizon. Som femtonåring är hon rentav nära att bli bortgift mot sin vilja. Hon lyckas dock frigöra sig, och det utan att det förorsakar en brytning med familjen, och hon kan fortsätta att söka sin egen väg i livet.

/leif