Nu äntligen har jag läst ut The little stranger av Sarah Waters. Det tog sin lilla tid, ibland dröjer det två tredjedelar av en bok innan man verkligen kommer igång. Och nu när jag ska skriva en recension av den så vet jag knappt var jag ska börja. Den har så många tolkningsmöjligheter. Jag skulle behöva läsa om den. För det första kan jag börja med att säga att jag tycker att den skiljer sig väldigt mycket från Waters tidigare böcker (av de jag läst alltså). Men åh så jag tycker om att det är en spökhistoria som rullas upp. Fast det är också en berättelse om klass. Den utspelar sig efter 2:a Världskrigets slut. Dr. Faraday (vi får aldrig veta hans förnamn!) är en medelålders man som har arbetat sig upp i livet. En dag besöker han Hundreds Hall, ett ställe som har har ett gott öga till. Hans mamma arbetade där när han var liten och ett besök som barn har satt sina spår. Han blir något av en vän till familjen Ayres som bor på Hundreds. Familjen har bott där i generationer och huset, en gång ståtligt och imponerande, håller sakta på att gå under. Mrs. Ayres och hennes son och dotter passar inte in i den nya tiden och någonting kusligt och konstigt börjar hända på Hundreds. Är de hemsökta eller håller de sakta på att bli galna? Vetenskapsmannen Dr. Faraday är nog mer inriktad på det senare. Han är som sagt en rationell man med och kanske lite för fäst vid Hundreds?
Berättelsen tar sin lilla tid, men känns aldrig ointressant. Waters är en mästare på miljöbeskrivningar. På många sätt är det en klassisk spökhistoria, men en spökhistoria med många lager, där mycket ryms in. Ibland är den riktigt läskig, men mest av allt är den intressant. Berättarjaget är inte en särskilt sympatisk person, och efter läsningen är jag frustrerad. Jag känner att jag behöver diskutera boken med någon, helst av allt författaren själv. Min enda invändning är egentligen att den kunde ha varit mer. Jag vill ha mer svar. Jag vill ha mer läskigheter. Jag efterlyser katarsis.
Ja vad mer ska jag säga? Läs den (här på svenska). Vad tycker du?
/AnnaJ
Jag har aldrig läst Waters men det måste jag ju göra nu! Det låter riktigt intressant!
SvaraRaderaJa det rekommenderar jag verkligen!Kul:)
SvaraRaderaJag hittade hit när jag sökte efter diskussioner kring den här boken. Kul! Ser fram emot att läsa vidare i bloggen. Jag läste ut The Little Stranger idag (har läst The Nightwatch tidigare)och efter att ha varit helt besatt och läsgalen känner jag mig nu lite tom. Vad hände egentligen? Jag blev så förbannad på den rationella, komplexfyllde Faraday och samtidigt förbannad på mig själv för att jag sympatiserade med familjen Ayres. Vilken fantastisk beskrivning av överklassens sociala kompetens. Eller inte? Var skulle ens sympatier ligga? Jag är förvirrad...
SvaraRaderaHej Malo!
SvaraRaderaVad kul att du hittat hit! Ang. boken: Ja visst är det frustrerande. Och fantastiskt skildrat som du säger. Det är spännande och ett annorlunda grepp när man inte riktigt sympatiserar med huvudkaraktären på det viset. Och visst kändes det förvirrande i slutet. Jag ville ha mer. Ahrgh! Nu måste du ju läsa Ficktjuven:) Hoppas du hittar mer du tips som faller dig i smaken på bloggen..