Vänta, blinka

Gunnhild Øyehaug (1974) är en väldigt hypad norsk författare. Hennes romandebut "Vänta, blinka" har uppmärksammats av både kritiker och läsare i Norge. Nu finns den alltså översatt till svenska. Får man lov att kalla den en generationsroman? Fastän åldersspannet på karaktärerna är mellan 15-50? Ja det tycker jag att man kan göra. Den är främst riktad till unga vuxna. Ni vet mellan 20 och 30. På baksidan står följande mening att läsa: Varför ska sårbara kvinnor i böcker och filmer alltid ha på sig för stora herrskjortor med nakna ben under? Ha ha, klockrent! Det fick mig att genast vilja läsa den. Stilmässigt har den jämförts med filmer som Short cuts, där flera olika människoöden vävs in i varandra. Vi får möta litteraturstudenten Sigrid, författaren Kåre, neurotiskeViggo och många fler. Sigrid som inte kan äta soppa för att hon blir så nervös; det tar bara stopp, Viggo som tror att allting ska explodera i ansiktet; som tappar en guldtand som sedan dyker upp i Elidas lax; som är kär i Viggo. Mitt i allting förs diskussioner om Dantes Den gudomliga komedin, feminismen i Kill Bill, Sofia Coppola och Lost in Translation. Språkligt imponerar Øyehaug, det känns nytt och fräscht. Karaktärernas inre dialoger är så träffsäkra och framförallt mänskliga. Dråpliga och lustiga situationer uppstår mellan karaktärerna. Det handlar om kärlek, om att finna sig själv och om drömmar. En bit in i boken kände jag lite tvivel, jag hade nog väldigt höga förväntningar; ibland kan den kännas lite väl småfinurlig för min smak, men den känslan försvann när jag kom in i jargongen och bara gav mig hän. Så vill du ha en stunds underhållande läsning av en annorlunda samtidsbok så är det bara att låna här: gotlib.

Kuriosa 1: Killen på omslagsbilden är min gamla klasskompis från grundskolan.

Kuriosa 2: Omslagsbilden är tagen av en annan gammal klasskompis från högstadiet.

/AnnaJ