skräckpoesi

I Leif Holmstrand nyutkomna diktsamling Vid mardrömmens mål, vars omslag pryds av greve Orlock med spretande klor, trängs referenserna till gotiska skräckfilmselement. Vardagliga och samhälleliga företeelser får skräcktouch. Som i dikten Inseminoid:

Genom ett transparent plaströr
pumpas
stora klumpar ljus marmelad
in i mamma
som blir farlig.
(s.29)

Något som återkommer i dessa dikter, vars fysiska prägel är framträdande, är sönderfall och sammanfogning. Det är mycket kroppsdelar som sprids och sätts samman (Frankensteins monster tittar självklart fram). Verklighet och film vävs samman. Livet är en film eller vice versa? Vissa partier har drag av essäer och där är filmtematiken uttalad. Här är dikternas utgångspunkter olika filmtitlar, som exempelvis Cujo, Hellraiser och Motorsågsmassakern. Själv tycker jag bättre om de dikter vars utgångspunkter inte är lika tydligt uttalade. I denna samling hittar man också en bibliotekstant, vilket är roligt ... eller?

Hon är en bibliotekstant
som berättar för de minsta: det gäller att pressa samman
traditionellt manliga och kvinnliga element
till förtätningar, symptom
(ur dikten Ett av två bombdåd avstyrt, fjärde strofen, s.84)

Jag kan för övrigt varmt rekommendera Holmstrands tidigare samlingar: Stekelgång (2002), Går vidare i världen (2005) och Myror (2008)
Med hälsningar från föräldraledigheten
/Malin