The poison tree av Erin Kelly

Det är sommaren 1997 i London, Spice Girls toppar listorna och Lady Di har precis dött. Begåvade Karen har spenderat sina fyra år på college med ett gäng preppy flickor och snarare levt ett lugnt tantliv liv än det vilda collegelivet. När hennes pojkvän gör slut inser hon att hon nog aldrig var så hemskt intresserad av honom ändå och kanske kompisarna inte var så mycket till kompisar? Så träffas hon Biba, bohemiska, fantastiska, roliga Biba. Biba bor tillsammans med sin bror Rex i ett stort hus och festar och knarkar och dricker. Några föräldrar finns inte i sikte. Karen dras in i denna värld och inser att hon gått miste om något under sina collegeår och detta är sommaren då hon ska ta igen det. Hon flyttar in med Biba och Rex, hänförd av Biba och syskonens hemlighetsfulla bakgrund. Var är deras föräldrar, hur kan de bo i ett så gigantiskt hus och vad har de för konstigt förhållande egentligen? Vi får genast veta att sommaren kommer att sluta i en tragedi, och boken utspelar sig även parallellt tio år fram i tiden.

Jag älskar verkligen historier som utspelar sig i en collegemiljö (gärna i Storbritannien) och gärna i små slutna sällskap. Som t.ex. Den hemliga historien, Fördjupade studier i katastroffysik eller I en klass för sig (jag är säker på att jag glömt någon väldigt viktig nu). The posion tree är Erin Kellys debutroman och en bra sådan. Språket är tätt, spänningen ligger tät och historien snärjer en snabbt. Det är någonting med sådana här skildringar av outsidern som finner ett sammanhang och som utspelar sig i litterära skolmiljöer där överklassens fasad krackelerar. Jag blir kanske avundsjuk. Jag vill befinna mig inuti historien, vara en del av den (sen om det är Hogwarts eller Harvard spelar inte så stor roll). The posion tree är inget undantag. Dock vet jag inte om jag hänförs av Biba lika mycket som Karen och det parallella tidsspåret tio år framåt griper mig inte lika mycket. Visst tillför det mycket till spänningen men jag vet inte om det är den spänningen jag är ute efter. Jag längtar i dessa avsnitt bara tillbaka till sommaren 1997. Deckarspåret hade jag kunnat vara utan, för det är beskrivningen av de inbördes relationerna och beskrivningen av karaktärernas sommar som är det mest fascinerande. Men visst, ett spänningsmoment gör ju inte direkt boken mindre slukarvänlig.

Kelly är skicklig på att bygga upp personerna före och efter sommarens tragiska slut, så att läsaren verkligen får en bild av hur personerna förändrats över tid. Konsekvenser och livsavgörande beslut känns både ödesdigra och förståeliga. Detta är en bra debut och jag ser fram mot att se mer av Erin Kelly. Låna den här.

/AnnaJ