Hjärta och smärta

När Gunnar Ardelius debuterade med Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himlans mycket år 2006 så fick jag läsa boken innan den var en färdig bok, eftersom jag skulle recensera den för Bibliotekstjänst (BTJ). Det var en läsning som gav mig självförtroende, eftersom jag då var ny lektör på BTJ men ändå verkligen förstod att det var en bok som fler än jag skulle tycka var märkvärdigt bra, och så blev det. Boken belönades med debutantpriset Slangbellan och Augustprisnominerades.

Boken är en kärlekshiststoria i kortprosa om tonåringarna Betty och Morris. Nu har Ardelius skrivit en fortsättning, Bara kärlek kan krossa ditt hjärta, som är en roman om Morris. Betty är i bakgrunden, dyker upp lite då och då, som kapitlet som skall avslutas, men som ändå dröjer sig kvar. Berättelsen handlar också om Morris förhållande till sina föräldrar och hur han blir tillsammans och kär i Lena.

Morris föräldrar är skilda. Morris som går i gymnasiet bor tillsammans med sin mamma. Hon bantar, får distanshealing och letar efter kärleken. Morris träffar sin pappa så gott som varje dag. De joggar tillsammans. Pappan är bipolär och Morris slåss en del med tankar om sina likheter med fadern. I slutet av boken åker han tillsammans med sin pappa och sin flickvän Lena på vad de kallar ett träningsläger i Malmö. De tränar för att springa halvmara och då det händer något verkligt ödesdigert.

Det är en stillsam berättelse om svårigheten att vara ung i en värld där de vuxna mest är upptagna av sina egna problem. Det är fin beskrivning av Morris kärleksproblem, förhållandet till pappan och om hur han försöker fjärma sig från sin mamma och den närhet som finns som en självklarhet eftersom de bor ensamma i en lägenhet. Mycket i romanen handlar också om att bli vuxen och att se sina föräldrar i ett annat ljus. Men främst är det kanske en bok om olika dimensioner av hjärta och smärta.

Jag tycker det är en välskriven bok som är skriven med ett känsligt språk om en klassisk ungdomsproblematik, som ständigt behöver uppdateras med berättelser för nya tider. Jag har funderat lite på övergången från kortprosan i den första berättelsen till en roman, men har inte hittat något bra svar. Vilka bevis har jag för att det verkligen är samma personer som det skrivs om? Att det är samma författare och att personerna har samma namn är inte svar nog för mig, för det här känns så annorlunda. Det är som att namnen bara är ett trick för att lura läsaren att tro det är samma personer som i succédebuten. Men när allt är färdigläst så lyckas jag ändå övertygas om att det är samma Betty och samma Morris som i första boken. Jag vet bara inte hur det gick till.
/Karin