Här ligger jag och blöder

av Jenny Jägerfeld. Årets augustvinnare i barn- och ungdomsgenren. En hjärtskärande berättelse som inleds brutalt med att huvudpersonen sågar av sin tumspets med en elektrisk sticksåg under en skultpurlektion. Traumat förstärks när pappan frågar om hon gjort det med flit. Än värre är att hennes mamma plötsligt är borta och Maja har ingen aning om vad som har hänt. En kaotisk period följer som innebär mer blodvite, möte med Justin Case, en lång snygging som kan operera fötter och kyssas. Och lyssna. Maja kastar sig självmordsbenäget rakt ut i det mesta, tuff utåt för att dölja det som gör ont. Ett fantastiskt språk, en fantastisk ton i denna roman. Uppkäftigt, poetiskt, roligt och genomsorgligt. Jag gillar särskilt kapitelrubrikerna som är små poem i sig själva, som ”En aldrig saknad satellit”, ”Fantomsmärta” (som för övrigt är titeln på en annan nyutkommen roman. Återkommer till den vid senare tillfälle) "Hål i huvudet" (som också är titeln på Jenny Jägerfelds förra roman), ”Jag vill bli en maskin” för att nämna några pärlor.

Mot en bakgrund med musikaliska referenser till bland annat Joy division och New order, hämningslös klädstil och desperat kärlek träder en berättelse fram där ett angeläget huvudtema är föräldraskap och Aspergers syndrom. Min enda invändning är att historien tappar lite av udden på slutet. Jag hade föredragit ett mer öppet slutackord. Men på det stora hela härligt och förjävligt.
/malin