Niceville

Så kom då vintern till Göteborg och den annars dåliga kombinationen snö, kyla och spårvagnar kom mig till gagn. Någon sa ”Västtrafik - makes people walk”, jag skulle vilja säga ”Västtrafik - makes people read” För jag fick äntligen tid att läsa debutromanen Niceville av Kathryn Stockett.

Det är en berättelse om societetsflickan Skeeter som har författardrömmar och tar sig an ett farligt men viktigt projekt. Tillsammans med Aibileen och Minny skriver hon ner berättelser ur deras liv om att vara svart och arbeta som hembiträden hos vita familjer. Skeeters förhoppning om att det ska vara en väg för henne att bli författare börjar så småningom handla om något mycket större och farligare än en bok… Niceville är en berättelse där rasismens och klassamhällets södra USA under sextiotalet skildras, men det är framförallt en bok om vänskap och systerskap. Och det är det bästa, jag blir så glad varje gång jag läser om kvinnors vänskap bortanför klass, etnicitet och alla andra faktorer. Där det finns en äkthet och det tycker jag mig finna i Niceville. Det finns såklart även ett uns av kärlek, det är ju en feel good roman som passar perfekt att krypa upp med kyliga dagar, inte bara på spårvagnen utan även under julhelgens korta dagar. Jag hade i och för kunnat klara mig utan kärlekens inpass eller så hade jag saknat den på grund av dess självklarhet? Språket är enkelt med det är framförallt bokens värme och framtidstro som gör den lättläst och fängslande. Jag kan tänka mig att den skulle passa bra i en bokcirkel och som film.

/Anna