Underfors

Nu är jag frälst igen. Av Maria Turtschaninoff som kommer från Helsingfors. Hennes senaste fantasyroman Underfors är av ett alldeles ovanligt fint slag (hennes förra roman Arra har jag inte läst men den står på läslistan nu). Lilliths barn, de första invånarna, lever på jorden i öknen i Öster i full välmåga tills de en dag drabbas av en stor ond ande som sprider krig och fasor. Många dör men en av de kvarlevande, en flicka, bekämpar anden och låser in den i Norden. Hon blir den första Väktaren. På 2000-talet i Helsingfors bor Alva. Hon känner sig annorlunda, passar inte in i skolan, har inget intresse av att vara tillsammans med andra. Hon är alltid på helspänn, hårdtränar minnet för att hon inte ska glömma något. Men det är kanske så att hon glömt något ändå. Något som är viktigt. Så finns där också Joel, som beundrar den starka ovanliga Alva på avstånd, som vill ta kontakt men inte riktigt vågar. Till sist vågar han dock men vid deras dejt försvinner Alva iväg med en lång man med slängkappa och svans. Joel följer efter och detta är början på ett äventyr som leder ner i underjorden, till Underfors, till troll, skogsrår, älvor och namnlösa fasor. En oerhört spännande berättelse med ett språk som är ganska gammaldags men ändå flyter fint och höjer den trollska stämningen där klassiska sagor och sägner flyter in och ut. En stark tjej/kvinna med rosa hår, en Väktare med häpnadsväckande förmågor får man följa på en fantastisk resa ... som tyvärr tar slut. Detta är ingen serie för ovanlighetens skull. Avsätt helst rejält med ostörd sammanhängande tid. Omslaget är dessutom i ett slag för sig. Det är fel version av omslaget i katalogen dock, det är snyggare i verkligeten. Rekommenderas alltså varmt men det kanske har framgått redan :)

/malin