Salome

Mara Lees nya roman Salome handlar om en 14 -årig tjej som bor i en liten skånsk håla på 80-talet. Elsa Mo heter hon och hennes namn är ett anagram av Salome. Hon som i Bibeln av kung Herodes som tack för en dansuppvisning begärde, och fick, Johannes Döparens huvud på ett fat.
Elsa är begåvad men olycklig. Skolan går bra, hon bor med sin mamma och fosterpappa, och hon är en duktig och ambitiös balettdansös. Livet kretsar kring klädbekymmer, drogfria fester, dansen och spänningar i skolkorridorerna. Aggressioner och begär kan anas under den polerade ytan.
En dag får hon en fosterbror, Johannes. Han dominerar hennes tillvaro, fast hon knappt ser honom. När han så blir vän med hennes bästis Veronica så börjar hon hata honom.
Berättelsen kretsar kring makt, och om att betrakta och bli betraktad, och om våldet som ungflicksfantasi. Författaren som är en skicklig stilist har ett nyanserat och originellt språk och skapar en stark närvarokänsla i en oförutsägbar berättelse som skildrar tonårstidens helvete.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Förändringarnas vindar

Vi är väldigt inne på kamp och rock nu, här kommer ett sista inför helgen:



/Karin o AnnaJ

Motsättningarnas och motsatsernas årtionde

Tomas Ekman har gjort boken Ung på 70-talet som är en mix av underhållande texter och nostalgiska bilder.Det handlar om den förlorade mellanölsgenerationen som klämdes mellan jätteproppen Orvar och Orvars barn.
P-decenniet skulle det också kunna kallas: det var politik, pop, protester, progg, punk och pizza som gällde.
Det var då vi fick kärnkraft och sommartid. Homosexualitet och abort blev tillåtet, och kvinnorna fick delta i Vasaloppet. Ingemar Stenmark fick hela landet att stå stilla när han åkte slalom, och Björn Borg regerade på centrecourten i Wimbledon.
Gröna vågen kom och musikfester blev vardagsmat. Det politiska var ständigt närvarande, och det tävlades om att vara mest vänster. Trots vänstervågen fick vi för första gången på 70 år en borgerlig regering och, trots Sex Pistols och reggae så var det då som discomusiken och ABBA slog igenom.
Ulf Lundells Jack var tågluffarnas stora generationsroman och Hoola Bandolas
"Vem i hela världen kan man lita på?" fångade förlorargenerationens känsla av uppgivenhet.
Låna boken i Gotlib.

Upp till kamp eller kalla det vad du vill...

Karin ligger i hårdträning:



/Karin & AnnaJ

Veckans fråga

I förra veckans fråga vann Ronja Rövardotter omröstningen - Vilken bok önskar du att du själv skrivit? - tätt följd av Momo och alternativet "Annan". I dag börjar bokrean, en händelse som lockar många till bokhandeln. Nu undrar vi vilken din inställning till detta fenomen är?

Allt som vi hoppas ska ske

Anna J vet allt om folkbibliotekens utveckling:

Anna J och Karin

Omvärldsbevakning på bibliotek

Karin & Anna J

Illa far landet

Vi lever fel. Vi dyrkar pengar och dess ägare. Det hävdar Tony Judt i sin bok Illa far landet. De senaste tretti åren har vi gjort det fint att sträva efter materiell egennytta. Men meningen med livet är inte att bli miljardär, menar han. Det är istället att komma bortom det egoistiska habegäret och istället göra något för, och tillsammans, med andra.
Den här boken är en beskrivning av den västeuropeiska välfärdsstatens uppgång och fall. Perioden från andra världskrigets slut till 1975 var dess guldålder. Den tiden kännetecknades av en närmast mirakulös ekonomisk tillväxt. Samtidigt minskade de ekonomiska klyftorna dramatiskt och sociala trygghetssystem som fri utbildning, fri sjukvård, allmänna sjuk- och pensionssystem, etc, etc infördes.
Det var extraordinärt för efter krig brukar ekonomisk nedgång följa, ju större krig desto större nedgång. Förklaringen till att det inte blev så, var enligt Judt, att ingen längre (alla hade den Stora Börskraschen i färskt minne) trodde på marknadens magiska egenskaper. Politikerna, oavsett partifärg, mobiliserade staten för att styra, reglera och planera ekonomin, och medborgarnas väl och ve.
Tiden gick och vi glömde läxan. I slutet av sjuttiotalet vände det, och nu dyrkas privatiseringar och människor är besatta av att bli förmögna. Utförsäljningen av offentliga tillgångar har inte gett några märkbara kollektiva fördelar. Samtidigt har de ekonomiska klyftorna ökat dramatiskt, och detta har lett till sociala problem och minskad social rörlighet.
Tidigare skapades rikedomar genom produktion av varor och tjänster. Nu har vi en förvrängd ekonomi där enorma förmögenheter byggs upp med finansiella transaktioner.Grunden för detta är en falsk föreställning om gränslös ekonomisk tillväxt.
Den fria marknaden kapsejsade vid den senaste krisen 2008 och regeringarna återgick till en Kenyansk penningpolitik och öste ut pengar. Författaren hävdar att många länder egentligen för en socialdemokratisk politik, fast samtidigt så har de glömt hur man marknadsför den. De klarar inte att försvara den offentliga sektorn utifrån kollektiva behov, eller utifrån principer.
Boken har mer tillbakablickar än nya framtidsvisioner. Han menar att socialdemokratin för att bli en kraft att räkna med i framtiden ska söka sina rötter, och på nytt aktualisera sina kärnvärderingar, som solidaritet, social rättvisa mm.
Vi kan inte låta ekonomin styra allt utan vi måste istället få en debatt som är etiskt orienterad, menar han. Kommande klimatförändringar kommer också att kräva starka stater som samarbetar för att lösa problemen som uppstår. Samarbete och kollektiva lösningar kräver förtroende. Ju mer människor har gemensamt desto mer litar de på varandra. Så om samhället är mer jämlikt så finns det alltså också mer ömsesidigt förtroende, säger han.

/leif

Kunskap och apokalyps

Varför du ska vända dig till biblioteket i alla lägen:



/AnnaJ & Karin

Lösningen ligger i...

Karin berättar för oss om lösningen på alla problem:



AnnaJ & Karin

Veckans fråga!

Förra veckan undrade vi vilken som var den bästa filmatiseringen av en bok. Vinnare blev Vägen (mycket kul tycker jag). På delad andra plats hamnade "Dirty Weekend" och "Annan". Denna gång funderar vi över vilken bok som du önskar att du skrivit själv. Och vi tänker inte främst på ifall det varit en ekonomisk framgång eller på dess populäritet utan snarare rent kvalitetsmässigt/konstnärligt.

Det finns sjävlvklart flera alternativ som kanske inte finns med i undersökningen, svara då istället i kommentarerna.

/AnnaJ

God uppföljare

För att vara en uppföljare håller Titti Knutssons Kampen god kvalitet. Kampen är fortsättningen på Muren som jag tidigare bloggat om. Berättelsen utspelar sig i ett fiktivt land där krokodiler och gnagare slåss om utrymmet. Krokodilerna med stora ekonomiska och militära resurser har infört en blockad mot gnagarna som lever i misär. Hatet är starkt på båda sidorna. Två barn på var sin sida muren hyser kärlek till en häst. Vid en militär sammandrabbning tvingas de alla att fly. Hästen och de två barnen, Peter och Sofia, gömmer sig i en grotta. I Kampen tar berättelsen vid i grottan efter attentatet. Här får man följa Peter och Sofias flykt undan upptäkt, bomber och orkanvindar i skogen. Sofias landsmän gömmer sig också i skogen efter att ha fått sin by förstörd. Barnens kamp för fred och rättvisa går som en röd tråd genom berättelsen. Jag saknar flytet i berättelsen inledningsvis. De korta kapitlen som utgör de olika barnens röster är till en början lite hackiga. Men det tar sig och blir rytmiskt och spännande. Slutet är gott om än kanske en aning pomöst. Har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker det är bra eller dåligt. Det är hur som helst en fin skildring av vänskapsband och fredskamp som borde passa bra som diskussionsunderlag i skolan. Fina omslag är det också tycker jag.

/malin

Four Lions

På biografen Roy går nu filmen Four lions av Chris Morris. Omar är ledare för en grupp jihad-wannabes i Sheffield. Två av dem åker till ett träningsläger för terrorister i Pakistan. Men de blir utsparkade för att de är så klantiga. En annan försöker träna kråkor att bära bomber. De är frustrerade över hur muslimer behandlas och vill bli självmordsbombare. Men de vet inte vad de ska attackera. En av dem förslår Internet. Slutligen bestämmer de sig för att slå till mot London Marathon. Utklädda till kakmonster och Ninjaturtles ska de spränga sig själva , och en massa andra, i luften.

Producenten gjorde tre års research inför den här filmen. När han studerade olika attentat så fann han en massa gärningsmän som var klumpiga och inkompetenta. Det här är en komedi som tänjer på gränserna för vad vi får skoja om. Med humorn som vapen avdemoniseras de mest fanatiska muslimerna och skildras som egentligen ganska vanliga människor. På slutet övergår komiken i tragik, och slutar i sorg.

Leif

Kolla in Mouse Guard!

Håller på att läsa en fantastiskt fin serie som heter Mouse Guard. I USA ges den ut med ett nummer varannan månad och nu finns alltså första serien samlad i en volym som heter Mouse Guard: fall 1152. Formatet är annorlunda för att vara en serie, kvadratiska 20 x 20 cm. Serien är skapad av David Petersen och utspelar sig i mössens värld. De är förmänskligade men stöter på faror som är mer utmärkande för att vara en liten mus i en värld där gigantiska ormar och krabbor hotar. Mouse Guard: fall 1152 handlar om alltså om några soldater som skyddar folket från faror, agerar eskorter och gränsvakter. När de ska undersöka vad som hänt en försvunnen köpman/mus kommer de en hemlighet på spåren. En förrädare finns i vaktens egna led.

Med stor sympati skildras mössens liv och värld. Det går inte att undvika små utrop av "åh vad söta" för mössen är så fantastiskt vackert illustrerade. Det är nästan som att jag kan känna dem i min hand, hur mjuk deras päls är och hur deras små tassar kittlar i handflatan. Samtidigt är det gjort med stor igenkänning, mössen är på samma gång förmänskligade i känslor och uttryck och skildrade med en musliknande integritet. Ja och vad är en musliknande integritet? Lås oss säga som så att Petersen har skapat en värld befolkad av möss precis så som jag tänker mig att det skulle se ut om möss talade, bar kläder och levde i samhällen precis som människor. Kolla bara in dessa fantastiska illustrationer! Otroligt snygg serie. Och jag vill säga söt, men det är bara för att mössen är så söta, själva storyn är alltså inte en barnsligt söt sådan utan spännande och äventyrsfylld. Här dör möss och och de kan vara kallblodiga mördare och förrädare precis som människor. Låna här!

/AnnaJ

Författarbesök i Kortedala den 17 februari

Kan du säga Schibbolet?

I Kan du säga Schibbolet? punkterar Marjaneh Bakhtiari enfaldiga och förenklade sanningar om makt, kultur och identitet. Städerskan Kadefa tycker att familjen hon arbetar hos är galen och utan känsla för sina rötter. Deras ena dotter vill till Iran för att höja gymnasiebetygen med foton från en uråldrig religiös ceremoni, deras andra dotter ägnar sig åt sin iPod. Till prästväldes Iran? Föräldrarna säger nej. Men strax ändras läget för Abbasierna ...

Marjaneh Bakhtiari är författare och mottagare av ABF:s litteraturpris 2009.

Kortedala bibliotek
17 februari
kl. 19:00
I samarbete med ABF Göteborg

Veckans fråga

De bästa filmerna görs i Europa enlilgt förra veckans omröstning. För att fortsätta på filmtemat och knyta an till AnnaJs inlägg om film vs bok förra veckan: Visst är oftast den litterära förlagan oftast bättre än sin visuella efterföljare. Men ibland blir det lyckat. Så veckans fråga är: Vilken eller vilka är de mest lyckade bokfilmatiseringarna?

Feministisk bokcirkel diskuterar Det går an

På vårens första cirkelträff diskuterade vi en svensk klassiker; Carl Jonas Love Almqvists Det går an (1839). För er som inte läst den kan jag sammanfatta handlingen så här: Tiden är slutet på 1830-talet. Under en resa med ångbåten Yngve Frey träffas den unge sergeanten Albert och glasmästardottern Sara. De blir förälskade och Albert bestämmer sig för att följa Sara på vägen så att hon ska få en reskamrat. Efterhand som känslorna utvecklas förklarar Sara sin syn på äktenskapet som ett onödigt ont, och Albert låter sig omvändas i denna fråga.

Deltagarna uttryckte att de ansåg boken vara väldigt modern i och med att Almqvist låter kvinnan, Sara, ikläda en mer traditionell mansroll och dess kritik mot äktenskapet. Den är skriven nästan 100 år innan kvinnan fick rösträtt i Sverige, i ett kristet samhälle och författaren var både man och präst. Detta ledde som bekant till en hel del uppståndelse. I cirkeln fanns det lite olika åsikter om huruvida detta var en harmlös bok eller ej. Visserligen är den kanske harmlös i dag, men då den kom var den ett radikalt debattinlägg. Att Almqvist förespråkar att kvinnor ska ha hand om sina egna egendomar och hur han kritiserar skråväsendet samtidigt som han uttrycker kritik mot äktenskapet som insitution, sågs ej med blida ögon.

Många i gruppen upplevde att den var ganska seg, om än rolig och att det var en söt kärlekshistoria. Att den är så pass kort var ett plus med hänsyn till segheten och språket. Den var ganska svår att komma in , och många referenser kanske går en modern läsare förbi. Dramaturgin och uppbyggnaden av kärlekshistorien kändes ganska främmande och det ålderdomliga språket och meningsuppbyggnaden kan vara ett hinder i läsningen av Det går an. Dock är det en rolig historisk tillbakablick och en del roliga uttryck förekommer. Men som sagt är det svårt att förstå mellanrummmen, det som inte sägs. Därför var det bra att läsa med ett syfte, för bokcirkeln, annars kanske många hade gett upp. Just för att förstå sammanhangen hade det varit bra med ett förklarande förord.

En viktig sak som vi hade lite svårt att förstå oss på, är varför Sara överhuvudtaget faller för Albert. Albert som ser ned på henne, som är taskig med tjänstefolket och som överlag är ganska dum och säger många plumpa saker. Han påminner lite om arkitekten i Pennskaftet av Elin Wägner, som vi läste i höstas. Denna koppling härrör främst ur det faktum att Albert ändå lyssnar på Saras åsikter och respekterar henne som människa, inte bara som kvinna. Detta är den enda lindrande faktorn när det gäller Alberts attraktionskraft på Sara. Han låter sig påverkas. Men är det för att han är man som han kan bete sig lite hur som helst? Sen är frågan om de ska komma att ha ett platonskt förhållande? Verkar inte finnas någon större passion dem emellan och att få ett oäkta barn kan ju inte direkt gynna deras planer.

Förutom kvinnosaksfrågan berörs även klasskillnader. Karaktärerna försöker dela in folk efter klassmarkörer och har ett behov av att kategorisera människor och egenskaper. Särskilt Albert försöker utröna Saras klasstillhörighet för att han ska kunna hamna i överläge, han vill absolut inte vara lägre än henne. Vi tror att Almqvist använde sig av greppet att visa hur det ser ut och går till i samhället för att belysa och på så sätt kritisera. Vi blir väldigt nyfikna på hur det kom sig att Almqvist engagerade sig i dessa frågor från början, han var trots allt en kyrkans man som kritiserade kyrkan och han var en man i 1800-talets samhälle med allt vad det innebar.

Det är det lite konstigt att boken är en plädering för kärleken, och en kritik mot det praktiskt arrangerade äktenskapet, samtidigt som Alberts och Saras relation gestaltas väldigt platonskt. Det är något klassiskt i hur Albert är jägaren och Sara inledningsvis är väldigt avvisande och avståndstagande och sedan låter sig förföras. Men i ärlighetens namn skedde det ganska omärkbart och utan större gester. En lite trist sak är att Saras syn på äktenskapet förklaras med att föräldrarna hade ett dåligt äktenskap. Det hade varit mer intressant om hon besatt denna värde- och idégrund rent ideologiskt. Nåväl man kan ju inte få allt.

Sammanfattningsvis en viktig och stundom underhållande bok, med ett ålderdomligt och svårtillgänligt språk.

Vad tycker du om boken?

Nästa gång läser vi den feministiska klassikern Glaskupan av Sylvia Plath. Missa inte det.

/AnnaJ

Cap Esterel

Den unge arkitekten Michael har på sin semester tagit in på ett ruffigt pensionat på franska rivieran. Vistelsen väcker minnen och han inser att han har varit där som liten. Förträngda barndomsminnen sipprar fram. Det är upptakten till Tanja Langers debutroman Cap Esterel.
Parallellt berättas om Elisabeth, och den lite misslyckade kärlekshistoria som hon och Michael hade, och om Hélène som semestrar med sina två pojkar utan sin arbetande make. Efterhand förstår läsaren hur personerna och deras historier hänger ihop.
Romanen utkom på tyska 1999, men först hösten 2010 på svenska. Författaren, som under nittiotalet var regissör på olika teatrar i Berlin, har utgivit ytterligare tre romaner. En femte är på gång. För den här fick hon genomgående mycket fin kritik och hon utnämndes till en av förgrundsgestalterna i den litterära strömningen Fräuleinwunder.

/leif

Yoga på biblioteket

Torsdag 10 februari kl 19-20.30

Kortedala bibliotek

En föreläsning om Yogans historia och ursprung
Du bjuds på en historisk tillbakablick
och får också pröva på några praktiska övningar
med Singh.

Hälsoteket Östra Göteborg i samarbete med Kortedala bibliotek

Vårens feministiska bokcirkel

På måndag kl 18:00 drar vi igång på Gamlestadens bibliotek. Vi kommer att läsa och diskutera:

Det går an av C.J.L. Almqvist 7 februari

Glaskupan av Sylvia Plath 7 mars

Den stulna romanen av Nawal El Sadawi 4 april

Att springa av Maria Sveland 2 maj

Diskussionerna som förs kommer vi att lägga ut här på bloggen och man kan själv vara med och diskutera genom kommentarsfunktionen. Cirkeln är full men håll utkik efter en fortsättning! Trevlig läsning!

/AnnaJ

Norweigan wood: boken v.s. filmen

Norwegian wood, Haruki Murakamis mest älskade bok (sägs det) har blivit film. När jag hörde att den skulle komma på filmfestivalen så lånade jag den illa kvickt och läste i någon slags feberyra (i ordets rätta bemärkelse) ut den strax innan det var dags att pallra sig iväg till bion. Eftersom jag tänkt läsa den länge så är jag glad att det äntligen blev av. Man kan ju liksom inte läsa boken efter att man sett filmen. Norwegian wood är inte lika magiskt skruvad som till exempel Kafka på stranden eller Fågeln som vrider upp världen. Den utspelar sig i Japan i slutet av 60-talet. Ett västerländskt präglat Japan där man lyssnar på Beatles och läser Fitzgerald. Studenten Watanabe blir förälskad i sin bästa kompis flickvän Naoko, efter att de möts när kompisen begått självmord. En konstig relation med en skör flicka. Hon är hela tiden på sammanbrottets rand och när hon tas in på ett slags vilohem väntar Watanabe tålmodigt på henne. Samtidigt börjar han få känslor för den frispråkiga Midori. Det är en långsam, eftertänksam och erotisk kärlekshistoria. Språket är typiskt Murakami. Allt berättas i den vuxne Watanebes återblickar och därför blir språket ibland lite känslokallt, detaljer som att han tvättar eller vad han äter tar stor plats och karaktärer gör saker utan någon större förklaring bakom. En intressant bok men därmed inte hans bästa.

Filmen då. Regissören Anh Hung Tranh har gjort en stilistiskt vacker film. Varje ruta andas liv genom ljuset och färgerna och fantastiska miljöbilder. Och det är rent visuellt som den här filmen är bra. Svårt att säga vad någon som inte läst boken tycker. Tyvärr faller den sig ganska platt för mig. Det är just i språket som jag tycker att boken är fascinerande. Och det mister man här. Karaktärerna i filmen gestaltas lite för svulstigt, de blir till slut karikatyrer av sina egna storslagna känslor. Ändå kan jag ju inte låta bli att gilla den, eftersom det är just en film baserad på Norweigan wood. Jag tycker dock att Naoko och speciellt Midori inte görs rättvisa, de blir lite för väna och mesiga.

Det skulle vara betydligt mer spännande med en filmatisering av Kafka på stranden, men å andra sidan tror jag ändå att det är i bokform som Murakami ska upplevas. Boken Norwegian wood vann över filmen, men så brukar det ju vara.

/AnnaJ

Varifrån kommer de mest spännande filmerna?

I förra veckans undersökning om vart ett kulturhus i Östra Göteborg skulle ligga så vann Gamlestaden överlägset med 54%.
Eftersom det nu är filmfestival i staden så handlar veckans undersökning om var man gör den bästa filmen. Är det kanske i Indien som är världens största filmproducent? Eller är den europeiska filmen att föredra? Eller kanske de amerikanska filmerna? Vi är nyfiken på vad du tycker. Ofta hävdas de hollywoodproducerade filmerna men är det verkligen vad folk föredrar? Vi vill veta.

Klädbytardag på lördag

På lördag den 5 februari kommer det vara en klädbytardag i Ada salen i Medborgarhuset i Gamlestaden. Dagen hålls under bibliotekets öppettid klockan 10.00- 14.00. Vi tänkte ställa upp ett långbord där man kan lägga sådant man vill ge bort och sedan får man ta högst fem saker själv. Vid sidan av tänkte vi sätta upp några bord med mer kontrollerade bytesaffärer för de som vill ha något tillbaka för det som de ger. Så har vi tänkt, men vi har aldrig gjort det här förut och märker vi relativt snabbt att vår plan är ogenomförbart så får vi självklart tänka om.

Idén att anordna en klädbytardag kom från låntagare och vi är väldigt måna om att så gott vi kan ta tillvara de idéer om verksamhet som våra låntagare har, eftersom vi strävar efter att vara en betydelsefull mötesplats för folk som bor i Gamlestaden. Även om vi givetvis måste se ifall förslagen passar in i vår verksamhet. En klädbytardag passar bra in i Göteborgs stads arbete för en hållbar utveckling.

Här kommer några tips på böcker för att inspirera till en mer miljömedveten livsstil:
Klimatsmart. Din guide till en mijövänligare vardag av Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johansson. En bok med handfasta råd för att få en miljövänligare vardag. Här får man råd om hur man skall tänka om uppvärmning av fritidshuset men också hur man skall semestera klimatsmartast i olika länder.
100 sätt att rädda världen av Johan Tell. I den här boken finns 100 konkreta råd om vad man skall göra för att få en bättre värld. Råd 1 är att ringa din politiker. Råd 100 är också att ringa din politiker, men däremellan råd som att städa som förr (med gamla metoder och utan moderna kemiska rengöringsmedel) och att stödja fattigdomsbekämpningen.
Vintage En stilguide för vintagemode av Marie Bride. En bok om hur man blir ett proffs på att fynda vintage skriven av mode- och kulturskribenten Marie Bride.
Ta en tröja och gör något nytt av Stefanie Girard, som är industridesigner. I boken får man tips på vad man kan göra av en tröja, som exempelvis mjukisdjur, smycken, väskor.
Välfärd utan tillväxt av Tim Jackson är en bok av min store idol och som är brittisk professor i hållbar utveckling och som arbetat för den brittiska regeringen med just hållbar utveckling. Denna omdiskuterade bok har precis kommti på svenska och om man vill låna den så får man ställa sig på kö.



Karin

Egypten

Egypten är i världens blickfång just nu. Vad utgången blir av folkets uppror är ovisst och man kan bara hålla tummarna för att det ska att gå bra. För den som vill få inblick i det Egyptiska samhället den skönlitterära vägen kan jag rekommendera Aala Al-Aswanys Yacoubians hus (2002) som är världens mest sålda arabiskspråkiga bok. I denna berättelse skildras en rad färgstarka karaktärer som under Gulfkriget lever i ett hus från trettiotalet vars glansdagar är förbi. Här finns den oerhört rike köpmannen som bor i lyx och de fattiga som lever på taket i skjul. Där råder djungelns lag - och polisens. Köpmannen köper sig såväl kärlek som politisk makt. Här finns kvinnan som tvingas sälja sig för att behålla jobbet. Den begåvade portvaktarsonen kommer inte in på den åtråvärda polishögskolan på grund av sin fattiga bakgrund trots att han är mer än välkvalificerad. I ilskan och besvikelsen söker han sig till en jihadrörelse. Här finns den homosexuelle man som förtvivlat sörjer sin första relation och som försöker återskapa denna i varje ny relation han ingår.

Detta är en sexuellt frispråkig berättelse som med varma färger och stort patos berättar en både vacker, rolig och grym berättelse om Yacoubians hus - som i tydlig allegori naturligtvis utläses som Egypten självt. Eller kanske som var? Morgondagens Egypten - hur kommer det att bli?

Tillägg:
I SR igår tisdag intervjuades Al-Aswany av Cecilia Uddén. Han

säger där att han kommer att skriva en ny roman om dagens händelser i Egypten. Han förutsåg revolutionen. Al-Aswany rekommenderar Patriarkens höst av Garcia Marquez som ingång till att förstå hur en diktator fungerar och agerar.

/malin