Sanne Näsling går inte av för hackor

Många av oss som läst mycket hela livet har haft en period i livet då vi fastande starkt för fenomenala formuleringar i de böcker som vi läste. Det var ord som lyfte, visade världen från en annan tillvaro. När man arbetar som bibliotekarie mot barn och ungdomar så blir man emellanåt överröst av just den här typen formuleringar som bubblar i sina unga entusiastiska läsare.

Jag har läst en ungdomsbok som faktiskt gör mig lycklig på grund av sitt enastående språk. Den debuterande Sanne Näsling har redan hittat en formel för att utnyttja den lust för segrande formuleringar som ungdomar så ofta har. Ändå blir det inte det minsta överlastat eller patetiskt, utan snyggt och njutbart. Det blir också en bok som inte kan tävla med något annat medium eftersom det är just formuleringarna som gör det.

Under läsningen kommer jag också att tänka på Charles Baudelaire och hans förmåga att skildra föruttnelse på ett vackert sätt. För historien som berättas är tragisk. Huvudpersonen Mary lever med sin mamma. Pappan dog i en trafiklolycka innan Mary föddes. Mamman har träffat en ny man som har flytta hem till dem och Mary känner sig övergiven. Mary bästa kompis Lovely mår väldigt dåligt, har panikångest, orkar inte alltid gå till skolan och verkar ha varit utsatt för övergrepp. Mary och Lovely skapar med hjälp av språket en alldeles egen värld, som ett skydd mot vuxenvärlden.
Boken finns att låna här.
/Karin