I stadens utkanter

Jag har nyligen läst två ungdomsromaner som handlar om människor i civilisationens, i detta fall stadens, utkanter. Pernilla Glasers Under trottoaren är en berättelse som är sprungen ur ett interaktivt bloggprojekt där läsaren fått vara med och bestämma riktningen på berättelsen. Där möter man Sam, Lova och Astra, alla flyr verkligheten på olika sätt. Sam blir misshandlad av sin pappa och flyr hemifrån, Astra är föräldralös och målar staden i guld om nätterna i ett försök att få människor att stanna upp i vardagen. Lova flyr ett långsamt villaliv i jakt på nya platser och lust att upptäcka stadens utkanter. Samtliga hamnar de under staden, i tunnlar och avloppssystem. Det är ett farligt liv, både fysiskt och mentalt. Så möts de tre av en slump, vilket sätter igång en kedja händelser.

Detta är en spännande berättelse men karaktärerna är lite grunda och historien kan i vissa partier kännas lite politiskt korrekt/tillrättalagd. Men helt klart tänkvärt ändå att se staden ur nya perspektiv.

Rent litterärt kan jag då ännu varmare rekommendera Box 101 av Andy Mulligan. Detta är en berättelse som utspelar sig på en soptipp i ett fiktivt Manilla. Där lever några pojkar med sina familjer (eller vänner om de saknar familj): Raphael, Gardo och Jun-Jun (Råttan kallad). De lever på att leta bland soporna och tar tillvara på allt som går att återanvända. Fast det mesta är förstås skit. Till en dag. Då hittar Raphael en påse som visar sig innehålla en plånbok och en nyckel. Detta fynd visar sig inte vara ofarligt för nästa dag kommer polisen och frågar efter påsen. Pojkarna säger dock inget utan bestämmer sig för att kolla upp fyndet på egen hand. Detta visar sig vara mycket farligt. Trådarna leder högt upp i politiska kretsar.

Berättelsen är oerhört spännande och miljöbeskrivningen är fantastisk i all sin ruggighet. Detta är en gåta som nystas upp samtidigt som pojkarnas och de fattigaste människornas utsatta situation skildras med skärpa, nyans och en hel del humor. Maktmissbruk och korruption i all sin glans. Berättarperspektivet svänger hela tiden - boken är uppbygd som en brevroman. Det funkar bra!

/malin