Magiskt men tragiskt

Var femte invånare är en häst är en bok om kommunslogans som kanske borde bli obligatorisk läsning för alla som arbetar med kommunal pr. Boken ger förklaringen på hur man tänkte när man exmpelvis gav Surahammars kommun sloganen Din bit av det sura äpplet (de var årets kulturkommun, ville att folk skulle fråga sig vad menas samtidigt som man associerade äpplet till kunskap) eller Härnösands Först in i framtiden (man ville vända utvecklingen, vara först) för att nämna några av de många märkliga exmpel som ges i boken.

Det är rolig läsning, men också tragisk. Där är småorterna som övergivits av storkapitalet, drabbats av avfolkning och försöker skapa någonting av ingenting, en överdriven tro på att fina ord skulle räcka för att vända en utveckling. Men där visas också en övertro på utomstående reklammakare och ett nedvärderade av slogans som uppkommit i folkmun som kanske till och med fungerar. Det finns också exempel på hur enskilda högre tjänstemän i vissa kommuner översatt sina privata betraktelser till offentliga slogans som Piteås Det är hit man kommer när man kommer hem som kommunens informationsstrateg hittade på eftersom det var så hon kände när hon kom tillbaka till Piteå efter tio år i Afrika. Här finns kort sagt ganska mycket som man känner igen om man arbetat i en kommun under några år. Den här boken passar bra som sällskapsbok, att läsa högt ur och prata om. Det är väldigt roligt, tragiskt nog. Det magiska består i att man på många ställen verkligen trott på att slogans skulle kunna förändra förutsättningarna i kommunerna. I många fall verkar man ha trott att folks skeptiska hållning till deras slogans snarast varit ett tecken på att man varit rätt ute. Man verkar har tappat vett och sans. Ett tecken i tiden.

Boken finns att låna här

/Karin