Klädbytarlördag i Gamlestan

Nu på lördag har du möjlighet att fräscha upp din garderob och samtidigt byta bort lite plagg som du inte vill ha längre, men som någon annan lycklig människa blir glad av. Mellan kl. 10-14 har vi ett klädbytarbord i foajén på Gamlestadens bibliotek där du kan lämna dina plagg och ta med lika många hem (max 5 plagg). Klädbytarlördagar har vi en gång i månaden: nu på lördag 1 oktober, 12 november samt 3 december. Så passa på att förnya garderoben! Och du, inne i biblioteket har vi böcker om hur du återanvänder gamla plagg, syr om och gör nytt!

/AnnaJ

Knarkets arbetsgolv

Kokainkonsumtionen ökar i Europa och i Sverige.
Journalisten Magnus Linton, författare till boken
"Cocaina - en bok om dom som gör det",
föreläser om kokainets marknad och svarar på frågor.
I samarbete med ABF Göteborg.

Kortedala bibliotek, torsdag 6 oktober kl. 19.00
Fri entré

Känsligt om tonårstid

Söta pojkar är bara på låtsas av Moa Eriksson Sandberg är en debut om en tonårstjej som söker kärlek och utforskar sin sexualitet. I baksidestexten får vi veta att det är en roman som bygger på författarens egna dagboksanteckningar. Av ren slump får jag innan jag börjar läsa reda på att det är Moa Eriksson Sandberg som pryder bokomslaget.

Varför tänker jag? Kan man inte skydda författarinnan lite? Förstår hon vad en sådan här exponering innebär? Efter läsningen så tycker jag fortfarande att det är ett onödigt grepp som mer passar till mer slaskig och illaskriven litteratur där författarens viktigaste egenskap är ett känt ansikte.

Söta pojkar är bara på låtas är något helt annat. Det är riktigt bra litteratur. Hudlöst men litterärt. Den beskriver en ung tjejs sårbara men modiga sökande efter kärlek och sexuell identitet. Men den beskriver också hur huvudpersonen Ella blir utnyttjad och illa behandlad av killar. På så sätt kan man säga att det är en feministisk bok, eftersom huvudpersonen ofta hamnar i underläge för att hon är tjej. Hon är hela tiden beroende av killarnas gillande och söker bekrätelse av dem som kan ge henne status. Jag gillade boken mycket och jag tror att den skulle kunna fungera utmärkt som diskussionsunderlag i gymnasiet. Boken finns att låna här
/Karin

Om att vända tillbaka och vara förändrad

Jag har precis läst Välkommen hem av Johanna Lindbäck. Boken handlar om Sara som kommit hem till Luleå efter att hon haft ett gymnasieår i London. Hemma finns den f.d. killen Mattias som det tog slut med precis innan hon åkte iväg. Mattias som tillsammans med sin tvillingsyster Bella alltid varit en viktig del av Saras liv.

Det här är en utvecklingsroman där magin ligger i att få ihop en roman av det inre livet med det yttre skedet. Men det blir aldrig komplicerat utan är vardagsnära och trovärdigt.

Linbäcks skicklighet visar sig exempelvis i när hon bygger känsliga skildringar mellan Mattias och Sara, som inte riktigt vet hur de skall förhålla sig till varandra och har ofrivlligt koll på den andre om de råkar befinna sig i samma rum.

Välkommen hem är en verklighetsnära kärleksbok i bra kontrast till allt överdrivet himlastormande som tonåringar tvingas förhålla sig till. Även om man förstår ganska tidigt att hon kommer att bli kär i den där killen som hon bråkar med tvättstugan så är det inte övertydligt.Jag tycker att det är en välskriven bok, en modern utvecklingsroman som borde passa många i åldern 16-19 år. Det enda som jag ställer mig frågande till är Saras ålder. Hon är 17 år men verkar mer som en 19 åring. Fast det är möjligt att Johanna Lindbäck har större koll på tonåringar än mig, hon jobbar ju trots allt som gymnasielärare.
Boken finns att låna här.
/Karin

Bok- och biblioteksmässan är över

Ja då var alla bibliofilers största fest slut för i år, och jag är lite klokare, lite tröttare, lite upplyft och lite fattigare. Det är ju helt fantastiskt att Göteborgs Bok- och biblioteksmässa drar så oerhört mycket folk! Det värmer i hjärtat måste jag medge. Jag var där på jobbets vägnar i torsdags, då det är öppet för branschfolk. Dagen gick så otroligt snabbt, främst för att jag satt på 45 minuter långa seminarier största delen av tiden. Inspirationen flödar hejvillt. Men det bästa på hela mässan var för mig att lyssna på Cornelia Funke tala om sina böcker och sitt författarskap. Åh, hon var så sprudlande och charmant! Det var bara en slump att jag följde med på det seminariet men det var då tur att jag gjorde det! Har aldrig läst hennes böcker ens en gång men nu ska det bli läsa av!

Sen avslutade jag med att yra omkring nere bland montrarna och trots att jag såg Liv Strömquist på nära håll så blev jag stressad och gick ifrån den långa signeringskön utan en signering och inte hann jag köpa alla böcker jag drömt om och det blev liksom en känsla av att jag missat något. Så gick jag dit igen i söndags och inte fick jag köpt så mycket då heller. Men jag hann träffa så mycket folk som jag inte sett på evigheter. Det är sannerligen ett socialt projekt att gå på bokmässan. Nu är det år tills nästa gång så det är bara att ladda! Och tack till sjukdomsgudarna att jag fick vara frisk (hade gruvat mig lite innan att jag skulle bli sjuk och missa hela spektaklet)!

Nu tycker jag att ni ska lyssna på Bokpuffens inläsning av inledningen på Funkes bok Reckless:


Reckless

av Cornelia Funke

Något Är fel med ljudet!

Ladda hem (Högerklicka, välj "spara som")

/AnnaJ

Vithetens hegemoni

Vithetens hegemoni är en antologi med åtta texter av feministen Sara Ahmed. Den innehåller reflektioner om vithet och rasism. Såväl i vardagslivet som i den inneboende kulturen i olika institutioner. Hon utgår från sin erfarenhet av att bo och röra sig i en vit värld som själv varandes en icke-vit kropp.
Författaren vill beskriva vad den institutionella vitheten gör. Hon säger att vi, och våra kroppar, präglas av postkoloniala och imperalistiska arv. Vitheten är resultatet av en rasifiering som skapar ramar för vad olika kroppar tillåts göra.
Det här är ingen lättläst bok, författaren varvar teoretiska avsnitt med personliga skildringar av hur den vita makten drabbar henne själv, och hur hon gör motstånd. Men hennes slutsatser är skarpsinniga, originella och utmanande för en vit västerländsk publik.
En av Sara Ahmeds centrala tankar är att vitheten lyckas bibehålla sin överhöghet också genom mångkulturella projekt, mångfaldssträvanden och antirasistiska program. Vita personer lyckas placera sig själva i centrum även när de är kritiska till sin vithet, och dessa aktioner används för att skapa en positiv vit identitet som får de vita att må bra. Tex kan en mångfaldsplan hindra oss att se konsekvenserna av rasism, menar hon. Den kan tom dölja problemen och ge sken av att de har blivit lösta.
Sara Ahmed som själv har en pakistansk far och brittisk mor är professor i Race and Cultural Studies vid ett engelskt universitet. Det här är den första av hennes böcker som har getts ut på svenska.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Var med i vår virtuella bilderbokcirkel

Vi startar med Snäll av Gro Dahle den 3 oktober klockan 17.00. Vad som behövs för att du skall kunna vara med är att du skaffar dig en användare på bokcirkel.se och sedan anmäler dig till vår bilderbokcirkel som finns här. Den 3 oktober möts vi där i en chatt där vi delar våra tankar om boken.

Tanken med cirkeln är att sätta fokus på senare års överraskande bilderboksutgivning som tar upp tunga ämnen och vänder sig till lite äldre barn. Om man inte riktigt vet hur man skall närma sig boken så har jag några förslag på frågor man kan utgå ifrån: Vad tycker du om historien? Diskutera olika kvalitéer i illustrationerna som perspektiv, färgsättning och orginalitet. Hur märker man att det här är en bok från vår tid? Hur är det med genusperspektivet? Vem vänder sig boken till och tror du att den fungerar för sin målgrupp?

-Vi fortsätter bokcirkeln med: Pang! av Håkan Jaensson och Kenneth Andersson 7 november klockan 17.00 och Lägret av Oscar K och Dorte Karrebaek 5 december klockan 17.00

/Karin

Feministisk bokcirkel diskuterar Hertha

Ja då var det dags att återigen starta en termin av Gamlestadens feministiska bokcirkel. Vi drog igång med den svenska feministiska klassikern Hertha eller "En själs historia" (1856) av Fredrika Bremer. Hertha handlar om en ung kvinnas kamp mot sin fader för att få rätt att bli myndig och rå om sina egna pengar och sitt eget liv. Boken gav upphov till den s.k. herthadiskussionen och blev opinionsbildande när det gällde frågan om kvinnans myndighet. 1858 beslöt riksdagen efter livliga diskussioner att ogifta kvinnor skulle få rätt att ansöka om att myndighetsförkaras vid 25 års ålder. Tidigare var hon tvungen att stå under förmyndarskap och kunde enbart bli myndig om hon blev änka eller skild. Onekligen en viktig bok! Vi var dock alla ganska eniga om att vore det inte för bokcirkeln så skulle vi förmodligen aldrig ha läst Hertha, men att vi nu är en erfarenhet rikare. Den är ganska tung och ger ett litet motstånd, meningsbyggnaderna är relativt långa och krångliga för dagens läsare. Har den åldrats med värdighet? Genomgående finns en ton av andlig och moralisk upphöjdhet och en kristen syn på världen och mänskligheten som är lite svår att ta sig förbi. Samtidigt är den skriven med ett vackert poetiskt språk vilket gör att den inledningsvis är ganska lätt att komma in i (här råder det lite delade meningar). Öppningsscenen är briljant på många vis. Handlingen är oförutsägbar och tar tydligt ställning i en politisk debatt. Som vi sett förr så kan det litterära anspråket lätt bli lidande i dylika böcker, där idén går före storyn.

Bremer är tydligt färgad av kristendomen, sin ställning och kolonialismen. Det finns ett slags missionerande i allt vad karaktärerna tar sig för. Feminismen ser olika ut beroende på om man är rik eller fattig, västerländsk eller icke-västerländsk, kristen eller icke-kristen. Exempelvis menar författaren i en sekvens att den svenska kvinnan är mindre lyckligt lottad än den afrikanska slaven eftersom slavarna åtminstone får utöva sin religion och kulturella seder vid särskilda tillfällen och därmed är slaven mer fri. När de barnlösa pastorskan och pastorn ska ta sig två döttrar så väljer de några väluppfostrade flickor ur sin egen klass som har föräldrar, istället för att ta hand om några av alla de föräldralösa fattiga barnen i staden. Glädjeflickor beskrivs ytligt och schablonartat och boken ger en ganska smal bild av hur kvinnor får vara. Inte för kokett och inte heller för bister. Men, dåtidens kvinnosyn och patriarkala orättvisor vävs på ett naturligt sätt in i berättelsen och Bremer hyllar systerskapet mellan unga starka kvinnor. Att boken inte slutar helt lyckligt och allra minst för hjältinnan Hertha, det är oerhört smart gjort, då syftet måste varit att appellera till de beslutande makternas moral och känsla av rättvisa. Huruvida någon sådan fanns är väl mer tveksamt, förmodligen var det opinionen som gav styrka åt frågan. Det finns nämligen en bilaga till boken där Bremer listar diverse argument som gavs för att kvinnan borde fortsätta stå under förmyndarskap. Hon är ju inte förmögen att ta hand om sig själv, det är ju för hennes eget bästa osv osv. Framförallt hade kvinnan inte fått samma möjlighet som männen att lära sig självständigt arbete. Kanske hade det då varit en idé att göra något åt de orättvisorna istället för att förtrycka kvinnan ännu mer? Eller om det handlade om lämplighet så visar ju historien att alla män inte kunde förvalta sitt eget hushåll på bästa sätt, kanske skulle man ha en myndighetsprövning då för alla, oavsett kön? Hertha vill vara jämställd i erfarenhet och möjligheter, inte bara i fråga om myndighet, vilket gör att hon startar en skola för flickor. Argumenteringen som förs fram i bilagan är påfallande lik den som fördes fram för att rättfärdiga slaveriet. Återigen påminns läsaren och deltagarna i bokcirkeln om hur långt vi har kommit, hur hårt människor har kämpat för vår rösträtt och hur det samtidigt inte är särskilt länge som vi har haft denna frihet.

Nästa gång läser vi Kvinnorummet av Marilyn French.

/AnnaJ

Bibblan svarar

En ny gratistjänst där du kan ställa frågor till biblioteket på flera olika språk. Bibliotekarier runt om i landet svarar och du får ett mejl senast nästa arbetsdag. Jag har själv ställt en klurig fråga och väntar nu med iver på svar hihi
Fråga själv på Bibblan svarar.

/Anna

After Work Quiz

Kortedala bibliotek
29 september kl. 19:00

Välkomna!

Framtiden

För tre år sedan började journalisten Eric Schüldt arbetet med en bok som var tänkt att bli en lovsång till den digitalala revolutionen, och det mer demokratiska och upplysta samhälle som han trodde den skulle medföra. Men under resans gång blev kom hans inställning att diametralt ändras. Han kom till övertygelsen att istället för att få en ny frihet så håller vi på att bygga vårt eget fängelse.
Så han skrev tillsammans med medie- och kommunikationsforskaren Jonas Andersson istället dystopin Framtiden. Det är en skönlitterär berättelse med essäiska inslag. I form av ett anförande från en framtida historiker riktat i du-form till oss som lever här och nu. Det hela blir till en skarp varning till oss alla som har gjort datorn till en del av vår vardag. Deras tes är att maskinerna håller på att ta över och är på god väg att förslava oss. Vi håller på att skapa en Matrix-värld menar de. Internetaktivisterna drivs med en närmast religiös fanatism, hävdar de. De som är emot stämplas antingen som "bakåtsträvare" eller också har de inte förstått att utvecklingen är ofrånkomlig.
Tyvärr så är boken lite väl pretentiös, på dryga 130 sidor försöker författarna ta ett helhetsgrepp på mänsklighetens hela utveckling från första början till våra dagar. Prosan känns också ganska högtravande.
Trots allt är den läsvärd då den väcker en rad intressanta problem och frågeställningar. Bla pekar de på den enorma energiåtgång som digitaliseringen medför, de miljöfaror som uppstår och den exploatering som de som producerar de nödvändiga råvarorna utsätts för. De belyser också farorna med att de sociala medierna, med deras skenbara intimitet, dominerar vårt vardagsliv.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Salongsberusat

Salongsberusat är en antologi med texter som, i princip, har det gemensamma att de en gång framfördes på den Litterära salongen på kafé Copacabana i Stockholm, som var en queerfeministisk kultursalong. Programverksamheten där drevs från hösten 2003 fram till sommaren 2005. Några av bidragen kunde inte framföras när det var tänkt pga sabotage. I några fall har den aktuelle skribenten istället valt att bidra med något nyskrivet. Verket består av en salig blandning av prosa, historik, poesi, vetenskapliga texter, lästips, litterära experiment, och även en serie.
Redaktörer är Pia Laskar och Ingrid Svensson. Texterna synliggör och sprider kunskap om samkönad sexualitet. Arton olika skribenter har alla sitt eget personliga anslag.
Själv fastnar jag ffa för utdraget ur Mia Lodalens roman Tiger, och de historiska inslagen om Selam Lagerlöf, Oscar Wilde och Gertrude Stein.
Copacabana utsattes för flera hatbrott och det kulminerade 2004 när en brandbomb förstörde kaféet. Då anordnades en stödfest under parollen Homostraight United. De åttahundra deltagarna samlade in pengar så att det kunde byggas upp igen.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Otherland

Jag har tillbringat sommaren tillsammmans med två böcker. Det tog hela första boken att komma in i berättelsen som är komplicerad. Berättelsen utspelar sig i en framtid där den Virtuella världen har kommit att bli en mycket stor del av människors vardag. Där tillbringar både barn och vuxna en stor del av sin tid. En av huvudpersonerna i berättelsen är Renie (egentligen Irene Sulaweyo men hon föredrar sitt smeknamn) som är lärare vid ett universitet i Sydafrika. Hennes yngre bror hamnar i koma efter att ha varit ute på nätet. Renie försöker ta reda på vad som hänt och ramlar in i något som visar sig vara mycket stort och mycket farligt. Till sin hjälp har hon sin elev, bushmannen Xabbu!.

En annan av huvudrollsinnehavarna är Orlando, en kille som i verkligheten lider av en svår dödlig sjukdom och som tillbringar nästan all sin vakna tid i äventyrsspel på nätet i sin krigarsim Thargor. Han får under ett spelmoment syn på en bild av en övernaturligt vacker stad och han vill till varje pris försöka ta reda på vad den här staden är för något. En central och underlig figur är en man som heter Paul Jonas. Han är vilse i den virtuella verkligheten (eller vad det nu är). Ja, fler karaktärer rör sig i denna vindlande berättelse som rör sig framåt. Hemska farligheter, mystiska mytologiska varelser och skumma brödraskap...

Serien består av sex delar och heter Otherland, skriven av Tad Williams.

Människan versus naturen är ett återkommande tema; Kampen mellan ont och gott förstås; Om ursprungsbefolkningars rätt till sitt land, Vad är egentligen skillnaden mellan verklighet och fantasi/själsliv? Jag är otroligt imponerad över Williams fantasi och förmåga att beskriva så många fantastiska världar. Jag är helt såld. Skulle helst sitta och läsa dygnet runt men det går ju inte. Lyckligtvis har jag flera delar kvar att läsa. För ovanlighetens skulle blir det bättre och bättre för varje del.

/Malin

Sånt jag berättar för Allah

Sånt jag berättar för Allah är en stark berättelse om Jbara en 16-årig tjej som är fåraherde, av Saphia Azzedine. Jbara som är analfabet bor i en gudsförgäten bergsby i Nordafrika. Hennes tyranniske far behandlar henne som en tjänstepiga och hon avskyr honom. Sin förtryckta mor tycker hon synd om, och hon föraktar byns falska mulla. I en värld där hon inte räknas är Allah den enda hon kan prata med.
Hon ligger med en man i utbyte mot granatäppleyoughurt. När hon blir gravid så förskjuts hon av sin familj. Men hon blir inte knäckt utan med en stenhård vilja slår hon sig fram i livet. Med hjälp av sin skönhet utnyttjar hon männen och hon är fast besluten att till varje pris bestämma över sig själv. Kärleken till Allah hjälper henne genom svårigheterna . Till slut börjar hon att älska sig själv och sina medmänniskor.
Författaren skapar ett genuint porträtt av en ung kvinna som vägrar att låta sig kuvas. Den här boken är den första i en löst sammanhållen trilogi. Saphia Azzedine är född i Marocko och uppvuxen i Frankrike.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Metro 2034 - försvaret av Sevastopoliskaja

Uppföljaren till spännande Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij lever inte upp till förväntningarna. Det är alltså ca 20 år efter att massivt kärnvapenkrig, världen är förstörd av atombomber och strålningen därefter har gjort jorden obeboelig. Denna har dessutom gett upphov till olika livsfarliga mutanter. De sista människospillrorna lever i Moskvas tunnelbana, rustad för att klara ett kärnvapenkrig. Om det finns några andra överlevande kan invånarna bara spekulera i. I förra boken fick vi alltså följa Artiom, som begav sig ut på ett livsfarlig uppdrag i tunnlarna för att rädda Metron. Uppföljaren utspelas alltså ett år senare på stationen Sevastopoliskaja. En utskickad karavan med syfte att handla varor återkommer inte och oron stiger. Vad har hänt? Återigen hotas Metrons invånare av ett fasligt hot och vi får följa tre karaktärer som försöker lösa det hela. Några karaktärer från förra boken dyker upp och sånt är ju alltid trevligt. Det är en lättläst bok men tyvärr lite substanslös. Själva förutsättningarna är fantastiska och jag önskar att författaren hade gjort något mer av dessa. Det som var så bra med förra boken var alla dessa överraskande styggelser som väntade i tunnlarnas mörker, beskrivningen av de otäckaste stationerna som nästan levde ett eget liv och den krypande stämningen som gjorde läsaren mörkrädd. I denna bok ligger fokus på karaktärernas inre känsloliv, vilket tyvärr vare sig blir intressant eller engagerande. Det är miljön som gör storyn, inte karaktärerna. Känns lite frustrerande efter en sådan bra bok som Metro 2033. Men i denna bok finns det till och med två kvinnliga karaktärer (även om en av dem är med ytterst lite). Kanske har författaren tagit till sig lite kritik? Men sterotypt nog så vill ju den unga tjejen inte annat än att rädda den till det yttre och till det inre förstörda mordiske äldre hjälten. Platt fall.

Här kan du kolla in den.

/AnnaJ

Mod

Journalisten Maria Gerlofson som är chefredaktör för Tidningen PS har gett ut boken Mod: stå upp för dig själv. Hon menar att många av oss är dåliga på att stå upp för oss själva. Vi låter andra gå över gränsen och behandla oss respektlöst. Fast vi menar nej säger vi ja, och tvärtom. Istället för att säga ifrån så knyter vi näven i byxfickan, ursäktar andra och är allmänt småfega.
Enligt författaren är dålig självkänska en tyst folksjukdom. I boken berättar hon sin egen historia för att visa hur lätt det är att bli en vindflöjel, som hela tiden försöker anpassa sig.
När vi hamnar i anpassningsfällan så gör vi inte bara våld på oss själva utan även på människor i vår omgivning. Den som mår bra inombords behöver inte trycka ned andra.
Hon berättar hur hon själv lyckades bli modigare. Vägen dit var att förstå sig själv och att förstå varför hon hade handlat som hon hade gjort. Men samtidigt säger hon att stå upp för sig själv är ett livslångt projekt som aldrig blir riktigt färdigt.
Att öka sitt eget mod handlar förstås om personlig utveckling. Men det behövs också personligt mod för att samhället ska förbättras. Rädda individer för inte utvecklingen framåt, det är orädda människor som gör det.
Låna boken i Gotlib.

/leif