Feministisk bokcirkel diskuterar Maken

Maken - en förhållanderoman (1976) av Gun-Britt Sundström betraktas som något av en feministisk bibel. Den läses och hyllas och diskuteras fortfarande. Den handlar om Martina och Gustav och deras förhållande. Det pågår av och till under sju års tid. Gustav vill mer än Martina, hon vill ha frihet medan han vill ha familj och giftermål.

Vi tycker att den är tilltalande, aktuell och välskriven. Möjligen är den något lång vilket gör att intresset falnar lite i mitten, men å andra sidan är den kanske så lång som den behöver vara för att riktigt få fram detta ältande med förhållandet som Martina och Gustav företar sig under så lång tid. Detta att tillhöra någon, hur ska man förhålla sig till sitt eget liv kontra politiska värderingar? Genom den vardagliga skildringen kommer den eviga frågan upp om hur man ska forma sin egen tillvaro. Boken beskriver det som man känner igen men kanske inte har haft ord för innan. Språket är torrt och fullt av humor vilket gör att skrattet ligger nära. På något sätt är det ganska skönt att Martina är så osympatisk, hon är så rak och har integritet. Det hade varit lättköpt att göra henne till en slags moralens väktare. Gustav är jobbigt kontrollerande och trist och intetsägande. Han har det ganska jobbigt med samvaron med Martina just eftersom hon är ganska jobbig att leva med. För Gustav verkar det dock vara viktigare vilken form relationen har, det vill säga kärnfamiljen, än vem som ingår i den.

Eftersom Martina är relativt ointresserad av sexuella relationer och värdesätter den intellektuella vänskapen ifrågasätter vi att hon inte har några dylika relationer till kvinnor. Det är bara män som hon blir så fascinerad av. Framförallt är det underligt att hon inte vårdar sina vänskapsrelationer mer. Och vad är det med älskaren Aron som gör att Martina genast släpper allt så fort han hör av sig? Någon konstig maktobalans? Martina är verkligen skildrad med alla skavanker och osympatiska drag, det finns ingen försköning alls, men som sagt, det är också ganska kul.

Martina är en feministisk pionjär, hon är inte beroende av män, hon vägrar ändra på sig och hon gör motstånd mot förväntningar och normer knutna till kön. De traditionella rollerna är i Maken ombytta. Maken - en förhållanderoman är klassisk, trots tidsmarkörerna känns den inte förlegad eftersom det handlar om eviga teman och frågeställningar som man tampats med i alla tider. Sista delen av bokcirkeln ägnade vi åt att diskutera förhållanden och olika förutsättningar och former - vilket väl är precis vad Gun-Britt Sundström ville med boken.

Nästa gång är det sista bokcirkelträffen för denna termin, då läser vi Jessica Schiefauers Pojkarna.

/AnnaJ