Silverknivar

Gull Åkerblom är en författare som jag följer med intresse och till min glädje är hon nu aktuell med uppföljaren till Silverkniven - Silverboken. I Silverkniven får vi möta Edit, en tjej som är mobbad i skolan och som har en mamma som avskärmar sig från henne och omvärden i något som verkar vara psykisk sjukdom. Edits trygghet i livet är morfadern, naturen och hästarna. En dag får hon en överraskande inbjudan till ett ridläger på Råkekullaborgen. Lyckan är total för där får hon möjlighet att rida och träffa nya vänner. Det finns förstås en hake. Råkekulla är lite för bra för att vara sant. Borgens ägare, Max Vinter och hans syster Rebecka rider sina svarta hästar enbart om natten. Jag vill inte avslöja för mycket men kan säga att Råkekulla visar sig vara en farlig plats för Edit och hennes nya vänner. I Edits familj visar det sig också finnas dolda hemligheter och oanade resurser. Åkerblom väver skickligt samman en berättelse som för ovanlighetens skull blir ännu bättre i uppföljaren där många intrikta hemligheter avslöjas. Det är intressant att följa Edits personliga utveckling där det goda och onda i hennes yttre värld också återspeglar sig i hennes inre (på ett mycket konkret sätt) - vilket hon successivt lär sig hantera. Dramaturgin är skickligt uppbyggd och miljöbeskrivningarna suggestiva vilket resulterar i något som skulle göra sig väl på vita duken gissar jag. Jag skulle gärna gå och se filmen om Edit, silverknivkasterskan. Att man i berättelserna skymtar många referenser till annan litteratur - det är roligt för en boknörd men böckerna håller att läsa utan litterära glasögon.

/malin