Nattens cirkus

För att tag sedan läste jag Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Det var en av de märkligaste läsupplevelser jag haft på länge. Som att läsa en dröm, med ständigt närvarande magi där gränser mellan tid, rum, liv och död är upplösta. Boken är  inget för de som är noga med att förstå logiken i allt de läser, utan snarare något för de som vill komma i kontakt med det som inte logiskt går att förstå, utan bara förnimma.

 Platsen ? En fantastisk cirkus på resa genom Europa. Från slutet av artonhundratalet till  1900-talet, innan världskrigen. Handlingen? Två enastående begåvade magiker  har redan som barn utsetts av sina föräldrar och beskyddare utsets att tävla mot varandra. Deras barndom, på varsitt håll, blir en väntan på denna tävlan. De träffar varandra och börjar sedan arbeta på samma cirkus.  Där finns en förbjuden förälskelse som de inte vet vad de skall göra av och trots sina magiska förmågor har de ingen vidare makt över sina liv. Jag associerar till civilisationsutvecklingen. Att vi i dag har gjort tekniska framsteg som för hundra år sedan skulle tagits för trolleri. Men att det växer något annat, vid sidan av, ett känslomässigt avfall i jakten på det rationella. Kanske ett vemod? Kanske en sorg?

Jag vet inte ifall det var vad Morgenstern tänkte på när hon skrev boken, men det var en tanke som dök upp när jag läste. Boken gav möjlighet till många associationer. Jag vill läsa den igen i sommar.

Det går inte ta miste om att denna bok är skriven under lång tid. Språket är mättat men inte överlastat. Det dyker upp fantastiska meningar här och där som lyfter berättelsen på oväntat sätt.

 Det är vackert med en klang av djup sorg.  Boken finns att låna här

/Karin