Birgit Häggkvist en av Sveriges bästa författare

I den sjävlbiografiska romanen A är huvudpersonen en flicka från proletärmiljö som är toppstudent. Platsen är någonstans i Norrland. Tiden är femtiotal. Vi följer flickan från det internat där dessa glesbygdselever samlas för att möjliggöra realskola. När boken avslutas har hon tagit studenten.  Majoriteten av eleverna i skolorna är de första i sin släkt och de första i sin by som får studera.Tänk att realskolan, allstså motsvarande högstadiet var något märkvärdigt på femtiotalet.

I hennes proletära hem har föräldrarna valt att definera sig mot akademiker, samtidigt som de själva egentligen velat studera, vilket ger huvudpersonen en del skuldkänslor. Problematiken handlar också om hennes kön. Att vara så begåvad och kvinna gör att hon inte accepteras. Hon är fel i alla sammanhang, även i sitt sätt att föra sig:

Jag kände att jag var svag, svagare än jag någonsin hade varit i realskolan. På allt som jag var ensam om här verkade huden plötsligt blivit tunnare än förut. När flickorna här sa du skriker ju protesterade jag inte som den gången Barbara och Linda sa samma sak, och naturligtvis sa jag inte Vänta bara, om tio år kommer ni att gå på kurs för att lära er skrika, om tio år kommer ni sjunga vi måste höja våra röster för att höras ( ur A, av Birgit Hägkvist,sidan 122)

Birgit Häggkvist är så skarpsinnig och välformulerad men har ändå inte har fått mer uppmärksamhet.  När jag googlar på hennes namn så inser jag att hon fått utestlutande fina recensioner. Hon verkar inte vara någon författare som söker ljuset, vilket kanske är viktigare för att romanerna skall bli något folk hört talas om än att ha litterära kvalitéer.

Det här är en bok som får mig att förstå så mycket, av saker jag kännt av men inte begripit. Femtiotalet ligger inte långt bort och jag inser att detta klimat som präglar Häggkvist skoltid också har spillt över på vår egen tid. Häggkvist sätter ord på det onämnbara och hjälper mig lägga mitt samtidspussel. Jag förstår plötsligt varför det är viktigt att inte lyssna på oskrivna regler om att inte synas och hur viktigt det är att skräna och  låtsas som att man inte begriper fåniga förhållningsregler.  Vi måste för våra döttrars skull.För att få en bättre värld. Halleluljha.  Boken finns att låna här

/Karin