Joakim Thåström

I denna veckan har vi en Joakim Thåström vecka på Gamlestadens bibliotek. Det innebär att vi läser upp Joakim Thåströms texter som om vore de dikter, på Dagens dikt klockan 12.00 varje dag. Vår publik har mestadels varit äldre män för vilka dessa texter varit en ny bektanskap. Det har varit ett lyckat möte.

Jag var tretton år när Ebba Gröns "Kärlek och uppror" kom ut 1981. Jag satt där i i det röda gamla trähuset från 1700-talet och lärde mig texterna utantill. Jag hade hört talas om Ebba Grön genom en kompis storebror. Man lyssnade nog på den där skivan överallt i skogarna i min hembygd. Men det var inget speciellt punkigt med oss. Vi fick bra puls av musiken och de triggande texterna, som ville förmedla något, få oss att förstå saker på ett sätt som ingen hade försökt tidigare. För oss hade proggen aldrig varit något annat än människor i fula kläder som försökte inbilla oss att vi alla var lika. Var det något jag inte ville så var det att vara lik dem.

Även om Ebba Grön var politik så var det något annat, de var coola och snygga, gav hopp om en annan världsordning. Gjorde det häftigt att vara poltiskt medveten. För oss där ute på landet var det få om ens någon som hade varit i något område som ens liknade Rågsved, Ebba Gröns hemvist. Men det var också texter som med sin blanding av kärlek, lust, ilska och kämparanda gav ett slags berättigande för tonårsupproret. För vad är ett tonårsuppror om inte att skrämmas tillbaka? Ge igen för gammal ost och visa på uppenbara brister i samhället.

Men det här är ju en biblioteksblogg och egentligen vill jag framhålla Joakim Thåström som den store textförfattaren, med rötter i så väl punken, proggen och den franska dekadensen. Men det blir för jobbigt och svårt. Dock kan jag säga att hans texter är bättre för 43 åringen Karin än för 13 åringen Karin och ändå var det bra redan då.

Joakim Thåström håller forfarande stilen. Han har ännu inte varit med i vare sig Fångarna på fortet eller Lets Dance. Om man pratar om moral som personligt rättesnöre så verkar det som att Thåström tillsist blev en av de mest moraliska idolerna. Vem hade trott något sådant 1981? Men det är kanske därför som de gamla pensionärerna gillar honom. Han är pålitlig. Står på de svagas sida och säljer sig inte för vad som helst.

"Förrädare förenen er
Här dansar vi i smuts

Vi tillber allt som kallas lust

Hin håle...

Välkommen till mitt simpla hål

Och som ni alla vet

den enes glöd den andres död

Klockan slår för tärningspel"

Joakim Thåström text ur "Djävulen och jag" från 1989

Karin