Nobelpristagaren Pearl S. Bucks klassiker Den goda jorden (1932 på svenska) har vad jag förstått fallit lite i glömska. Annat var det för några decennier sedan då den var väldigt läst och omtyckt, nu står den inte att finna någonstans annat än på biblioteket verkar det som. Underrubriken "en kinesisk folklivsskildring" är både representativ och missvisande i detta sammanhang. Boken handlar om bonden Wang Lung och hans liv från fattig till rik godsherre. Hur passar den då in i en feminisitisk bokcirkel? Författaren var själv feminist och kvinnorna runt omkring huvudpersonen spelar en viktig roll för handlingen. Genom Wang Lung får vi till oss bilden av kvinnan och inblick i de kinesiska kvinnornas levnadsförhållanden. Nåväl, jag tror det är en av få gånger som vi alla i cirkeln är överens om att detta är en väldigt bra och engagerande bok. Där finns fart och det är mycket som hinns med på 350 sidor, språket är inbjudande och enkelt och dialogerna väldigt rakt på sak. Det är lätt att fastna i den helt enkelt, trots det något intetsägande ämnet. Det är lite svårt att sätta fingret på varför den är så bra, förutom att den är en odödlig historia som är levande och fortfarande aktuell. Dessutom är utförandet skickligt gjort och det är en välskriven historia.
Boken börjar med att Wang Lung ska hämt sig en hustru i det stora palatset, en slav vid namn O-Lan. O-lan är en väldigt arbetssam, tystlåten och undergiven kvinna som utför ett otroligt arbete på gården. Men att hon har sådana stora fötter tycker Wang Lung inte om, vilket är lite paradoxalt för om hon hade haft bundna fötter vilket var idealet för stadens kvinnor så skulle hon heller inte kunnat arbeta. O-lan är nästan någon slags människorobot och henne åsikter och känslor är inte av särskilt stort intresse för Wang Lung. Han är egentligen inte särskilt sympatisk även om man i tid och otid får sympati för honom. Detta tror vi beror på att han själv framställer sig som så bra, för att han inte slår sin hustru eller för att han faktiskt inte slänger ut sin farbror. Hans kärlek till jorden är fint skildrad men det är dock lite tragiskt att han ser sin lycka så starkt kopplad till sin mark och samtidigt inte kan se andra människors insats i den. Vad skulle han vara utan O-lan? Wang Lung är en schablonbild av en man, han har inga riktiga band med någon förutom vännen Ching. Kärlek ser han bara som fysisk och har svårt för att sätta ord på sina känslor, det finns liksom inte i hans föreställningsvärld.
Människorna i Den goda jorden lever ett otroligt inrutat liv som styrs av klass och föreställningar kring kön. Vad som är rätt och riktigt styrs av omgivningens syn på en.
Hur är då tillvaron för kvinnorna i Den goda jorden? Det är bara söner som räknas, får man en flicka är det en slav och hon har inget värde för den egna familjen då det är sin framtida make som hon kommer att tjäna. Är hon ful kan hon vid hårda tider säljas som arbetskraft, är hon vacker som konkubin. Är hon av hög börd binds hennes fötter som ett tecken på status, kvinnor med bundna fötter kan knappt gå och det är ett tecken på rikedom att inte behöva jobba, eller så är det ett rent skönhetsideal och eftertraktat av männen. Den smärtan kan jämföras med den som O-lan får utstå av allt hårt arbete som hon utför på åkrarna och i hemmet. Arbete som inte värderas eller inte märks utförs även idag av många kvinnor och likt O-lan så finns det för många kvinnor idag en ekonomisk anledning till att stanna kvar i ett dåligt förhållande. Frågan är vem det är värst för, Wang Lungs andra hustru, konkubinen Lotusblomma vars öde är beroende av utseendet eller O-lan som döms till slavarbete på grund av sitt osmickrande utseende? Båda kommer dock att få ett hem och en make, men O-lan har en annan stolthet i att hon fött sin make söner (och döttrar). Det är så sorgligt att Wang Lung aldrig riktigt ser O-lan, förutom i små korta ögonblick, att hon är så undergiven och med få undantag aldrig tänker på sig själv.
Det är en berättelse fylld av konflikter med en inneboende spänningsfaktor - ska det gå bra eller dåligt för Wang Lung och hans familj? Förhoppningsvis får boken en renässans, det är den värd.
Nästa gång läser vi Maken av Gun-Britt Sundström.
/AnnaJ
Ikväll är det Earth Hour, en global manifestation för att uppmärksamma klimatfrågan genom att släcka lampor och stänga av alla elektriska apparater som inte är nödvändiga mellan kl 20:30-21:30. Förra året deltog 5000 städer i 135 länder och i Sverige släckte varannan ljuset. Initativet kommer från Världsnaturfonden i Australien och har nu spridit sig världen över.
