Konsten att döda

För tjugo år sedan skrevs det knappt några svenska deckare. Nu gör flera svenska deckarförfattare världssuccé. Vad beror detta deckarunder på?
Författaren Sören Bondeson har sedan tidigt nittiotal arbetat som lärare i litterär gestaltning. Han har specialiserat sig på hur man skriver kriminalromaner. I boken Konsten att döda delar han med sig av sina kunskaper. Flera av hans elever har haft avsevärda framgångar. Tre av dessa medverkar också i den här boken. Det är Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg, som beskriver sina skrivarprocesser.
Boken består av handfast hantverkskunskap, och författaren ger en god bild av den skapande processen. Den här boken är en utmärkt vägledning för alla noviser med seriösa författarambitioner.
Det har skett en utveckling i deckargenren på senare år, menar författaren. Numera är kriminalromanen inte bara en historia om brott. Den är samtidigt också en skildring av vardagen, samtiden, relationer, och mycket annat.
Sören Bondeson är också nominerad till Augustpriset för diktsamlingen En kubikmeter jord.

/leif

Lördagspoesi

Det känns lite motigt att gå ut idag, allt smälter. Men det känns samtidigt hemvant - göteborgsvädret är tillbaka. Letade i hyllan och hittade detta som jag tyckte passade idag.

Regn, fall sky, fall vind

kring kalla händer

fall regn, fall sky

i dessa länder

fall gångna år

fall lugnt, fall isigt kallt

på mina stränder

regn, fall sky, fall vind

i sol och ljus

kring kalla händer ...

Ord och ej annat (1945) av Gunnar Björling

Poesi för de små tycker jag är svårt. Det saknas nya grepp där tycker jag. Djärvare poesi för barn och unga efterlyses (Mårten Melin och Aase Berg är goda undantag). Ann Jäderlund har dock skrivit ett par fina okonventionnella diktsamlingar för barn: Ivans bok (1987) och Iris bok (2002).

Tack, men inte till Gud

Tack, men inte för maten

och byxorna

Tack för en vanlig tisdag

Då vi satt här

och hummade

Holger Hum och jag

(Ivans bok)

....

Mjuka nos och lugna hals

Och gräs som vajar över allt

Och bruna bruna ögon

Och långt långt djupt därinne

Finns jag i hästens minne

Finns jag i hästen som en sol

Och gräs och lugn och ro

(Iris bok)

Fint även för en vuxen (om det finns sådana) som längtar efter solen. Vackra kollageillustrationer av författaren själv hittar man också i dessa böcker.

/malin

Full med insikt

"Landskapet gnisslar i kvällningen.
Ljumskarna läcker som ett såll.
Sotmossa i knävecken.
Stjärnbilderna tiger visst.
Låt oss spela rent.
Regnet blandar och ger.
I denna balja: din vattenskalle.
Jag har nu gjort min insats i träckhögen.
Ingenting är längre jämförbart med sig självt.
Albuskarna kan urskilja oss i mängden.
Vet du om att du har yxor slagna i dig.
Ute på ett fält."

Det är vackert och jordnära.
Kamp?

En dikt på 69 sidor full med enradare.
Det har han skrivit.
Finlandssvensken Ralf Andtbacka.

Det blir till en veritabel ordförlösning.
Med visdom och vardagsspråk om vartannat.

"Alfabetet uppfanns av fenicierna och skrivandet tar verklig fart.
Efter några årtusenden följer recept på fransk senap.
Nu är ordet frän på väg tillbaka.
Inte typ frän lukt utan mer som frän hoj."

"Vem äger sist och slutligen sitt språk."
Upprepar Andtbacka.
Utan frågetecken.

Det är en frän dikt.
Full med insikter, händelser.
Med en något missvisande titel:
Österbottnisk gotik.
Men den handlar om allt.
(Men inte om fotboll.)
Men väl om Glenn Hysén.
Och om Västervik och Sundbyberg.


Det är Ralf Andtbackas (f. 1963) sjätte bok.


CalleL