I helgen som gick var vi några gamla och några unga som åkte till Åland och närmare bestämt till den årligen återkommande litteraturfestivalen på biblioteket i Mariehamn. I år var det sjuttonde gången evenemanget hölls och har sedan dess start 1992 vuxit och blivit en väl etablerad begivenhet. För mig var det dock andra gången men definitivt inte den sista. Under helgen bjöds det på nordiska författare, uppläsningar och samtal kring årets tema som var kropp. Kroppen i litteraturen, litteraturens kropp..? Det fanns fler höjdpunkter förra året då bland annat Hannele Mikaela Taivassalo som pratade om sin bok Fem knivar hade Andrej Krapl. Denna bladvändare har blivit en av mina favoriter med sitt poetiska språk och drömska huvudperson. Årets två dragplåster var Sofi Oksanen och Åsa Linderborg. Tyvärr ställde Linderborg in på grund av sjukdom och det blev helgens största besvikelse. Som kompensation lyssnade jag på hennes sommarprat som jag hade laddat min ipod med. Det kan du också göra på Sveriges Radios hemsida.
Oksanen var däremot på plats och pratade om sin nya roman Puhdistus som betyder rening. Vi som inte är finskspråkiga får hålla oss till 2010 då den svenska översättningen kommer. Romanen utspelar sig i Estland och handlar om sexuellt våld mot kvinnor som en del av krigssystemet. Grymt och otäckt men spännande. Tidigare har hon skrivit om ätstörningar i Stalins kossor och depression i Baby Jane. Trots att det inte är några lätta ämnen hon behandlar i sina böcker är de läsvärda. Jag tycker Baby Jane är bättre än Stalins kossor och om trenden fortsätter så ser jag verkligen fram emot 2010.
Vad var då helgens höjdpunkt? Sällskapet såklart!
Oksanen var däremot på plats och pratade om sin nya roman Puhdistus som betyder rening. Vi som inte är finskspråkiga får hålla oss till 2010 då den svenska översättningen kommer. Romanen utspelar sig i Estland och handlar om sexuellt våld mot kvinnor som en del av krigssystemet. Grymt och otäckt men spännande. Tidigare har hon skrivit om ätstörningar i Stalins kossor och depression i Baby Jane. Trots att det inte är några lätta ämnen hon behandlar i sina böcker är de läsvärda. Jag tycker Baby Jane är bättre än Stalins kossor och om trenden fortsätter så ser jag verkligen fram emot 2010.
/Anna