Visar inlägg med etikett nawal el saadawi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nawal el saadawi. Visa alla inlägg

tisdag 24 maj 2011

Röst ur djupet

Röst ur djupet är en bok från 1977 av den egyptiske författaren Nawal El-Saadawi. Det är en rak, realistisk och enkel, men sylvass historia på bara knappa 140 sidor. Boken är en skoningslös kritik av det egyptiska och islamiska samhället med dess kompakta kvinnoförtryck, men blir till en svidande uppgörelse med patriarkatet i sin helhet.
Det är en intensiv text som ger en dokumentär känsla.
En kvinnlig psykiatier ska undersöka en dödsdömd fånge, Firdaus, som har dödat sin hallick.Hon har vägrat att söka nåd och på så sätt få straffet omvandlat till livstids fängelse. Hon vägrar också flera gånger att tala med psykiatern, men sin sista dag i livet väljer hon dock att berätta sitt livs historia för läkaren.
Hon har en mödosam uppväxt i en bondfamilj. Som liten könsstympas hon. Hennes mamma dör när hon är ganska ung, och hon växer upp hos en farbror. Där får hon möjlighet att gå i skola. Men när hon är nitton år tvingas hon gifta sig med en gubbe i sextioårsåldern. Han misshandlar henne regelbundet tills hon en dag flyr. Den enda utvägen för att överleva blir prostitution. Därigenom upplever hon, paradoxalt nog, för första gången i sitt liv ett slags oberoende. Samtidigt växer hennes förakt för männen som utnyttjar hennes kropp.
Firdaus tar sig ur prostitutionen och i några år arbetar hon på en kontor. Efter att ha blivit bedragen och sviken av en man hon förälskat sig i så återvänder hon till den världen.
Självständigheten får ett abrupt slut när en hallick påtvingar henne sitt "beskydd". En dag när han, som vanligt, misshandlar henne så får hon nog och sticker hans egen kniv i honom.
Låna boken här.



/leif

tisdag 5 april 2011

Feministisk bokcirkel läser Den stulna romanen



Nawal El Saadawis bok Den stulna romanen känns verkligen aktuell i och med revolutionen i Egypten. El Saadawi har 80 år gammal själv deltagit i demonstrationerna, tidigare suttit fängslad för sin kritik av regimen och Den stulna romanen är bannlyst i Egypten. Och det är sannerligen ingen förskönande bild som författaren målar upp. Här får både det ena och det andra sig en regäl dänga, allt från religioner, patriarkatet, rika, USA, män, mediavärlden, ja hela Egyptens styrande klass. Detta resulterade i engagerade diskussioner i gårdagens bokcirkel.

Först och främst så är det en bok som de flesta gillade mycket på grund av språket, engagemanget och att den är ganska annorlunda. Språket är lyriskt och präglas av tidsväxlingar och upprepningar, man leds från en karaktär till en annan, från ett minne till nutid till fantasi. Detta var något som många uppskattade eftersom det finns ett flyt i berättelsen och det är ett annorlunda grepp. Andra hade dock svårt att komma in i boken och störde sig ganska mycket på de talrika upprepningarna. Alltså både spännande och svårt. Det märks att Saadawi är engagerad och arg, vilket ibland tyvärr resulterar i lite väl många kängor som ska riktas. Beskrivningen av Egypten, islam och män är ganska nattsvart. Ingen av karaktärerna är särskilt sympatisk. Annars var de flesta eniga i att det är en välsriven och oerhört instressant bok. Det största minuset med den är dess ganska schablonartade och platta karaktärsbeskrivningar. De få karaktärer som visade lite mer försonande drag försvann i periferin. Alla rika beskrivs som depraverade och onda medan de fattiga beskrivs som hjältar och goda. Männen beskrivs mest som svin. El Saadawi tar upp de stora religionernas patriarkala struktur och hon är överhuvudtaget väldigt kritisk mot det fundamentalistiska egyptiska samhället och visar på hur makt korrumperar. Karaktären Zina, den fattiga oäktingen med fantastisk sångröst är smått övermänsklig och agerar snarare som symbol för det rena och äkta än som en karaktär av kött och blod.

Vi funderade en del på vad författaren vill säga med slutet? Vann mannen ändå, eller är han bara korkad då han egentligen sätter krokben för sig själv? Slutet gav tyvärr inte den förlösning som det byggdes upp mot, men det är å andra sidan lite likt livet. Kan man kanske sammanfatta Den stulna romanen som en slags högaktuell, feministisk, magisk diskbänksrealism?

/AnnaJ