En ovärdig dotter

En ovärdig dotter är Justine Lévys tredje roman. Liksom hennes två tidigare böcker så är det en självbiografisk berättelse där hon inte bara blottar sitt inre, utan lägger även ut sina närstående till allmän beskådan.
Författaren är dotter till den världsberömde franske filosofen Bernard Henri Lévy och den fd fotomodellen Isabelle Doutreluigne.
Huvudperson i boken är Louise vars mor är döende i cancer samtidigt som hon själv är gravid. Hon kastas mellan känslor av skuld och av sörjande kärlek, och hon har svårt att känna glädje över det barn som hon har längtat efter så länge. Samtidigt längtar hon på en gång efter att mamman ska gå bort medans hon på samma gång sörjer att mamman var frånvarande när hon behövde henne.
I hennes första roman Vi ses på Place de la Sorbonne väntar huvudpersonen på en mamma som aldrig kommer. Mamman är en egoistisk missbrukare som inte bryr sig om sin dotter. I den andra boken, Ingenting allvarligt, skriver hon om hur hennes man lämnar henne för artisten Carla Bruni, sedermera presidenthustru.
Justine Lévy är en av Frankrikes populäraste författare, och det förstår jag för hon skriver verklligen bra.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Andas samma rytm

Jag har läst samma rytm som du av Annelis Johansson. Det är en bok om kärlek, vilsna tonåringar och självupptagna föräldrar.
Huvudpersonen i boken är sextonårige Sam och hans bästa vän sedan sandlådan, den jämnåriga grannen Eva, som han också är kär i. Midsommar närmar sig och Sam märker att Eva är försvunnen, men det är ingen annan som märker. Evas pappa har lagt fram pengar till Eva under någon vecka men minns egentligen inte när de sågs senast. Sam är orolig men har ingen att dela sin oro med.

Sams föräldrar skall åka i väg och fira midsommar. De bara antar att Sam skall fira med Eva och inte vill följa med dem. Men de frågar aldrig utan dövar sitt samvete genom att köpa ut några starköl och ge honom fickpengar. Eftersom Eva är försvunnen har Sam ingen att fira midsommar med.

Det är en skildring som slår hårt, Men det är också en bok om kärlek och försoning. Om att det bara är Sam som ser Eva, men också om allt kan bli bättre. Vackert skriven och en bekräftelse för ungdomar som känner sig svikna av vuxenvärlden.
Boken finns att låna här.
/Karin

Vecknas ord: Spakrapport

Det har brutit ut ett krogbråk i Göteborg. Bråket har sitt ursprung för att man har bestämt sig för att stänga Göteborgskrogar klockan 03.00 istället för 05.00. Krogbråket är mellan de som är för och emot den tidigare stängningen.

Beslutet om att stänga på natten istället för på morgonen kommer sig av en rapport från Socialmedicin på Sahlgrenska universitets sjukhuset skriven av Josefin Kadesjö, Johan Brenander och Fredrik Spak. Vi vet inte varför rapporten kallas spakrapporten. men vi har listat ut att det är för att Fredrik Spak är högsta hönset för rapporten. Han är lektor och docent i socialmedicin. Spakrapporten finns inte att låna på biblioteket, men du kan ladda ner den här.
/Karin

Män av våld

I boken Män av våld skildrar Tommy Deogan huliganismen i dagens Sverige. Han pratar med aktiva huliganer som berättar om kickarna och identiteten som slagsmålen och drogerna ger dem. Författaren samtalar även med mammor, flickvänner och avhoppade huliganer. Några poliser medverkar också, och de avslöjar att det är attraktivt bland dom att jobba på sk högriskmatcher. De får även de kickar av stämningen och våldet.
Själva ser huliganerna sig som fotbollslagens förnämsta supportrar. Någon motsättning mellan fotboll och våld ser de inte. Tvärtom menar de att de är intimt förknippade med varandra.
Den ståndpunkten delar författaren som hävdar att aggression är en självklar del av idrotten, i synnerhet beträffande manliga lagsporter som fotboll, ishockey och handboll. Han menar att etablissemanget, som Fotbollsförbundet och klubbledningarna, hycklar när de säger att våldet är ett tragiskt problem som de inte vet varifrån det kommer. Författaren menar att var och en som själv besöker en allsvensk match kan se hur smockan hänger i luften på planen, och hur publiken skriker ut sin ilska och sitt hat på läktarna.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Pitt och Zäta

Världskrig Z: en muntlig historik över zombiekriget är en ovanlig och välskriven bok av Max Brooks (ja, det är Mel Brooks son). Max Brooks debuterade med utmärkta The zombie survival guide 2003. Att jag inte äger denna bok är ju skandal minst sagt. Men jag försöker att inte bli alltför fanatisk när det gäller zombies. Nåväl, Världskrig Z (Z som i Zombie) har fått mig att ligga sömnlös, inte för att den är läskig, utan för att jag blir bekymrad. Jag borde bli självförsörjande, lära mig självförsvar, upprätta ett fort! Hur ska jag annars klara mig i Zombiekriget? Brooks har självklart använt sig av den väl underbyggda The zombie survival guide i arbetet med denna bok samt blivit inspirerad av vittnesmål från Andra Världskriget. Boken tar avstamp i dokumentära berättelser från Världskrig Z. Det har gått några år sedan utbrottet och huvudpersonen har sammanställt överlevarnas berättelser, militärer, doktorer, profitörer och datanördar med en övervikt på politiska och militära nyckelpersoner. Vi får följa förloppet, från hur utbrottet startade i någon bergsby någonstans i Kina, den stora paniken när katastrofen var ett faktum till hur mänskligheten förklarar krig mot "Zätaskallarna" och bit för bit återerövrar territorium. Det som är så bra med denna bok är hur realistiskt allting blir just för att han har tänkt på alla aspekter på ett politiskt, personligt, ekonomiskt och inte minst psykologiskt plan. Sakliga redogörelser för survival of the fittest, felriktade militära strategier, hur vissa människor blir knäppa och tror att de är zombies till sympatiska berättelser om hundar som används som zombiespårare. Eftersom läsaren leds genom vad som kommer att bli en sammankuten redogörelse över zombiekriget växer frågan vad som är farligast, zombies eller människor. Det enda som jag saknar är lit mer redogörelser från vanliga människor, människor som måste handskas med nära och kära som dött och kommit tillbaka. Och tråkigt att det är en sådan övervikt på manliga berättare. Men å andra sidan är en av de mest spännande redogörelserna från en kvinna som krashat mitt i en infekterad zon.

En otroligt verklighetstrogen bok om något så osannolikt som ett zombieutbrott (ja, jag har lugnat ner mig nu och förstår det osannolika i det hela, men det skadar ju inte att vara förberedd...). Hollywood har nappat på konceptet och just nu spelas World War Z in med Brad Pitt (!?) i huvudrollen.

Låna Världskrig Z här.

/AnnaJ

Djungelön

Jag läser en fin nyutkommen bilderbok av Sanna Borell som heter Djungelön. Berättelsen handlar om en flicka som vill ut på äventyr och som ger sig ut på havet i en båt. Hon vill hitta en alldeles egen ö. Det gör hon och där stiger hon iland och möts av djungelflickan som leder henne in i djungeln. Först är ön spännande men sedan blir den mörk och läskig. Då kommer djungelflickan och lär henne att tänka att hon är det farligaste djuret i djungeln. Det funkar, rädslan släpper och de kastar sig tillsammans ut i natten. Det märks att Sanna Borell är illustratör - bildspråket är grafiskt med mycket mönster. Bilderna är tvådimensionella och när flickan kommer till ön ser det ut som om hon stiger in i en kuliss med små luckor som går att öppna. Bilderna är färgrika men flickorna är tecknade i svartvitt och det drömska intrycket förstärks. Fantasifulla djur och växter täcker varje högeruppslag och på vänsteruppslagen ligger texten på vit bakgrund tillsammans med en liten illustration. Texten är enkel, kort och koncentrerad och ger ett mycket poetiskt intryck tillsammans med bilderna. Jag är imponerad av denna bok som i all sin enkelhet rymmer ett stort djup och som jag själv läser med stor behållning. Den yttre och den inre resan smälter samman och till ett äventyr på vägen mot stärkt självförtroende. Fint också med en äventyrsbok där flickor har alla huvudrollerna. För övrigt gillar jag det fyrkantiga formatet på boken som gör den så fint symmetrisk. Normbrytande Vombat förlag står för utgivningen.

Se Vombats utgivning i Gotlib.

/malin

Veckans ord!

Hubot, vårt nästa hemhjälp, kompis eller partner? I alla fall är det veckans ord. Huboten möter vi i tv-serien Äkta människor som går på svt. Det är människoliknande robotar som arbetar i fabriker, som hemhjälp och vissa har till och med en kärleksrelation med sin hubot eller som sexslav. Intressant att fundera på och som tas upp i serien är den etiska frågan om en robot rättigheter. När den blir allt mer intelligent och mänsklig, när blir det då ett utnyttjande? Om nu detta blir verklighet, var går gränsen? I Japan används en robotsäl som heter Paro för terapi i åldringsvården, så utvecklingen går framåt och snart kanske vi alla har en hubot hemma, eller vad tror du?

/Anna

Äkta människor på svt.