En litterär makeover - Fråga Anna-Karin!

I DN finns det nu en fantastisk spalt som heter Fråga bibliotekerien där bibliotekarien Jenny Lindh fullkomligt brijlerar. Inspirerade av detta vill vi starta något liknande, inte som konkurrent utan som komplement, en utveckling av samma idé, fast något eget. Därför presenterar vi tjänsten Fråga Anna-Karin. Till oss kan du skriva om du har litteraturrelaterade existentiella problem som du behöver hjälp med. Kanske är du en tvångsläsare av deckare. Kanske läser du kärleksromaner tills du kräks rosa. Kanske är du rädd för bibliotekarier. Vi ger dig tips för hur du kan göra en litterär makeover och hur du kan förändra ditt liv med hjälp av litteratur.

Mejla till gamlestadens.bibliotek@ostra.goteborg.se under rubriken Fråga Anna-Karin så hjälper vi dig med ditt problem. Lösningen presenteras här på bloggen.

/Karin & Anna J

Mänsklighetens undergång...

...är här! Nä jag skojar bara. Men om du vill läsa en fiktiv berättelse om den så kanske Outpost av Adam Baker kan vara något. Personalen ombord oljeplattformen Kasker Rampart befinner sig på världens ödsligaste och mest ogästvänliga plats i Arktiska oceanen. Borrarna står stilla och endast en liten del av besättningen är kvar i väntan på att få åka hem. Så börjar nyheterna sända ut oroväckande bilder från någon slags epidemi som drar fram över världen och en efter en slutar sändningarna helt. Personalen är övergiven, ingen kommer för att hämta dem, maten sinar, personalen slåss och vem vet om det ens finns något hem att återvända till. Ombord oljeriggen finns prästen Jane, en överviktig och självmordsbenägen antihjälte, som dock finner sig i sitt rätta element när allt går åt helvete. Inte ens världens ödsligaste plats kan dock skydda Kasker Ramparts besättning mot den dödliga smitta som ödelagt jordklotet. Just det, glömde jag säga att det handlar om någon form av zombieepidemi?

Några saker som jag verkligen gillar med Outpost är att det är en dystopi som utspelar sig i en sådan kall och ödslig miljö som Arktis, att hjälten Jane är så otippad och förstås att den tar ett nytt grepp på hela zombiegenren. Lägg därtill ett fasinerande persongalleri där det är omöjligt att veta vem som kommer att klara sig och inte. Det är en väldigt suggestiv och mörk berättelse. Något som dock förtar intrycket är det upprepande språket. Hur många meningar i en följd kan man påbörja med samma ord egentligen? She did this, she did that, she walked etc. Detta stör verkligen läsupplevelsen. Förutom dessa ständiga upprepningar är det inget fel med språket och det gör mig ännu mer frustrerad, hur kunde redaktören släppa igenom det? Många kapitel slutar i spännande cliffhangers för att på nästa sida vara överspelade. Synd. Men om man kan bortse från dessa saker så är det en väldigt fängslande, lättläst och intressant bok som är väl värd att läsas. Ni hör ju hur spännande historien är, så om ni kan bortse från lite språkbrister är det bara att förbereda sig på en iskall tur till jordens ände.

Låna Outpost här.

/AnnaJ

Fackboktipset om Anne Boleyn och John Lennon

Boken finns att låna här

Karin och Anna J

Veckans ord: storm

Julhelgen har dominerats av stormen Dagmar vilken har inneburit strömlösa hushåll och stora förseningar för tågresenärer. Storm kallas vinden på land och till sjöss när vindhastigheten är mellan 24,5 och 32,6 meter per sekund. Hur får då stormarna i Sverige sina namn? Norges motsvarighet till SMHI, MET, namnger stormarna (dock bara de som påverkar Norge), varför alla svenska stormar inte har ett namn. Länge namngavs stormar enbart med kvinnonamn. Ligger det någon illa dold mening bakom detta tro? Dagmar är ett kvinnonamn som idag är väldigt ovanligt i Sverige. Jag kan dock meddela att vi har en känd deckarförfattare i Sverige som heter Dagmar Lange men är mer känd under pseudonymen Maria Lang. Langs böcker finns såklart att låna på biblioteket. Nu verkar dock en ny storm dra in över landet i Dagmars fotspår: den verkar främst rasa över Statens Järnvägar.

/AnnaJ

Årets Göteborgare...

... blev inte en bibliotekarie i år heller men dock en annan värdig vinnare som gjort mycket för humorsverige. Grattis Mia Skäringer! Skäringer är aktuell med sin bok Avig Maria som är hennes andra bok efter Dyngkåt och hur helig som helst som Leif bloggat om tidigare, lär här. Mest känd är hon kanske från radioprogrammet Roll On och tv serien Mia och Klara.

Priset är ett samarbete mellan Sveriges radio Göteborg, Göteborg & Co och GT och har funnits sedan 1993. Läs mer om Årets Göteborgare här.

Låna årets göteborgare i GOTLIB.

/Anna

Utrota varenda jävel

Den svenska klassikern Utrota varenda jävel av Sven Lindkvist, som utkom 1992, kommer nu i en pocketutgåva. Det är en grundlig genomgång av rasismens och folkmordens historia.
Rasismen har inte alltid funnits utan den uppstod i samband med kolonialismen, som en ideologisk överbyggnad till den. Genom att indela mänskligheten i "raser", varav vissa sågs som mer värda en andra, och genom darwinismens teorier om den starkes rätt att döda den svagare rättfärdigades folkmord och allehanda grymheter. Så på 1800-talet började utrotning av andra människor att ses som något naturligt.
I boken får vi följa hur de europeiska kolonisatörerna bredde ut sig över världen, och hur de i sin framfart skoningslöst slaktade och skövlade allt i dess väg. Kulmen nåddes i och med nazisternas Förintelse, menar författaren, som var en industriell tillämpning av en ideologi på vilket västvärldens världsherravälde vilade.
Titeln är hämtad från Joseph Conrads Mörkrets hjärta, i vilken kolonisatören Kurtz klottrade de tre orden "Exterminate all the brutes" som ett utkast till metod för den europeiska civilisationens uppgift. Conrads bok har av många setts som en psykologisk/symbolisk berättelse, men Lindqvist påvisar att den är baserad på verkliga övergrepp i Kongo under senare delen av 1800-talet.
Dagens rasistiska rörelser har samma farliga föreställningar om att vissa människor är värda mer än andra, liksom föreställningen att den starkare har rätt att dominera den svagare, så Sven Lindqvists bok är aktuell än i dag.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Evig natt - en arktisk spökroman

Problemet när man läst för många hyllningar och omdömen av en bok (eller en film eller vad som helst egentligen) är som bekant att förväntningarna är skyhöga. Om Evig natt av Michelle Paver (ja hon som skrivit ungdomsserien Vargbröder) har sagts att det är den läskigaste boken, att man blir mörkrädd på ljusa dan, att man får svårt att sova etc etc. Som sagt, jag började läsa med en föreställning att jag skulle bli räddare än när jag som barn tjuvkikade på Poltergeist eller när jag såg The Grudge (och jag kan fortfarande inte ha öppna dörrar runt mig när jag ska sova).

Nåväl, i skrivande stund inser jag att som mest skrämd blir jag av filmer, inte böcker. I alla fall, jag hade höga förväntningar på Evig natts förmåga att skrämma livet ur mig. Så var inte riktigt fallet. Men det är en väldigt kuslig och välskriven spökhistoria. Och ja, jag var tvungen att lägga ifrån mig den ibland när jag skulle försöka sova, och ja, den gjorde mig mörkrädd. Hade jag inte läst recensionerna innan hade jag förmodligen blivit ännu räddare. Historien är denna:

28-årige Jack är en fattig och ensam londonbo. Så får han möjlighet att följa med på en arktisk expedition som radiotelegrafist. Året är 1937 och tillsammans med 5 snobbiga överklasskillar ska Jack tillbringa ett år i Gruhuken i Arktis. Ett år som till största delen består av mörker. Jack är inledningsvis minst sagt skeptisk mot dessa killar som fått allt serverat på ett fat, men börjar med tiden utveckla en vänskap med åtminstone en av dem. Ensamvargen Jack börjar vänja sig vid att ha vänner. Så blir han av flera olyckliga omständigheter ensam i Gruhuken, nätterna blir längre och längre och slutligen är den eviga arktiska natten ett faktum. Jack upptäcker dock att någon eller något illasinnat delar hans boplats...

Jo då, den är spooky och att det är Jacks dagbok som vi får läsa gör det hela både mer verkligt och mer närgående. Evig natt spelar på våra mest grundläggande rädslor för ensamhet, mörker och det oförklarliga och är på så sätt en väldigt klassisk spökberättelse. Alla skräckhistorier som utspelar sig i ödsliga snölandskap mitt under kallaste och mörkaste vintern, ja de går alltid hem! Just nu läser jag en annan läskig bok om Arktis (Adam Bakers Outpost), fast där är det zombies istället för spöken som skräms. Passande läsning så här i Midvintertid.

Låna Evig natt här.

/AnnaJ