De vilsna själarnas gäng

Svenskiraniern Mohammed Gerami kommer nu med sin tredje roman som heter De vilsna själarnas gäng. Det är en lätt absurd tragikomisk berättelse om hur traumatiskt det kan vara att, uppryckt ur sina rötter, komma ensam och vilsen till ett okänt land med en främmande kultur.
Huvudperson är Ahmad som i slutet av 80-talet kommer som flykting till Sverige och placeras på ett vandrarhem i en liten håla i Norrland.Där bor redan ett kufiskt gäng asylsökande iranska män, de vilsna själarna. Sysslolösheten och den ovissa framtiden tär på de boende på flyktingförläggningen, och tillvaron präglas mest av tristess, förvirring, maktkamper och intriger.
Ahmad hamnar snart i konflikt med en av de andra männen. Han plågas av ensamheten och han försöker få hit sin fru och sina barn. Men han upplever att han motarbetas av Invandrarverket, de iranska myndigheterna, och fruns familj. Frugan ger honom också ständigt skuldkänslor, då hon anklagar honom för att ha flytt från sitt ansvar till ett liv i sus och dus. Hon vill också hela tiden att han ska skicka pengar, och det har han inte så gott om.
Det är rätt välskrivet och ganska underhållande, och ofta blir det rätt skruvat när författaren beskriver kulturkrockar. Då använder han grova karikatyrer och humoristiska anekdoter, men han blandar det med allvar och tragik.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Lilla snälla varg - en bilderbokspärla

Idag fick vi en leverans med nya barnböcker till biblioteket. Jag haffade genast en bok som jag varit intresserad av: Lilla snälla varg av Nadia Shireen. Åh vilken pärla! Vilken överraskning! Tror både vuxna och barn kommer att gilla den. För det första är det väldigt uttryckfulla bilder, roliga och gulliga på samma gång. Och bildkompositionen sen! För det andra , vilken underhållande historia. Rolf är en alldeles riktig varg. Men han är också en alldeles liten och snäll varg som är duktig och tycker om att umgås med gamla tanter. Så stöter han på en sån där annan varg, en elak en! Och den elaka stora vargen tycker inte att Rolf är en riktig varg. En riktig varg ylar mot månen! Blåser omkull hus! Och sist men inte minst så glufsar en riktig varg i sig människor! Rolf, han är visst minsann en riktig varg, eller? Läs och må bra.

Låna boken här.

/AnnaJ

Veckans fråga!

Många är det som räknar med att vädret kan växla under midsommar, vilket det mycket riktigt gjorde även i år. Med denna reservation i åtanke är det väl inte så konstigt att de flesta svarade att de tänkte fira midsommarhelgen måttligt med paraplyt i beredskap.

Under sommaren är det vissa böcker som läses extra mycket, och vissa ambitioner som kanske sätts i spel. Är det särskilt varmt kanske det passar bra att läsa om kyla och vinter? Vi undrar helt enkelt om det är något särskilt som passar bättre att läsa under sommaren?
Svara i undersökningen till höger.

/AnnaJ

Superbibliotekarien och brobiblioteket

Den norska föreningen !les arbetar läsfrämjande. Förra året gav de Julian Varga och Andreas Øyvåg friheten att göra en film om en superbibliotekarie. Se filmen om bibliotekarien Kyrre som gör en hjälteinsats genom att förmedla litteratur, precis som vi alla bibliotekarier gör! :) /Anna

Grattis Hasse Alfredsson!

Idag fyller Hasse Alfredsson 80 år, GRATTIS! Genom åren har han skrivit en mängd kåserier, parodier, limerickar, barnböcker, noveller, romaner och visor. Så här lät det 1967 när han sjöng om den sanna kärleken i revyn Lådan.




Låna i GOTLIB.

/Anna

I stadens utkanter

Jag har nyligen läst två ungdomsromaner som handlar om människor i civilisationens, i detta fall stadens, utkanter. Pernilla Glasers Under trottoaren är en berättelse som är sprungen ur ett interaktivt bloggprojekt där läsaren fått vara med och bestämma riktningen på berättelsen. Där möter man Sam, Lova och Astra, alla flyr verkligheten på olika sätt. Sam blir misshandlad av sin pappa och flyr hemifrån, Astra är föräldralös och målar staden i guld om nätterna i ett försök att få människor att stanna upp i vardagen. Lova flyr ett långsamt villaliv i jakt på nya platser och lust att upptäcka stadens utkanter. Samtliga hamnar de under staden, i tunnlar och avloppssystem. Det är ett farligt liv, både fysiskt och mentalt. Så möts de tre av en slump, vilket sätter igång en kedja händelser.

Detta är en spännande berättelse men karaktärerna är lite grunda och historien kan i vissa partier kännas lite politiskt korrekt/tillrättalagd. Men helt klart tänkvärt ändå att se staden ur nya perspektiv.

Rent litterärt kan jag då ännu varmare rekommendera Box 101 av Andy Mulligan. Detta är en berättelse som utspelar sig på en soptipp i ett fiktivt Manilla. Där lever några pojkar med sina familjer (eller vänner om de saknar familj): Raphael, Gardo och Jun-Jun (Råttan kallad). De lever på att leta bland soporna och tar tillvara på allt som går att återanvända. Fast det mesta är förstås skit. Till en dag. Då hittar Raphael en påse som visar sig innehålla en plånbok och en nyckel. Detta fynd visar sig inte vara ofarligt för nästa dag kommer polisen och frågar efter påsen. Pojkarna säger dock inget utan bestämmer sig för att kolla upp fyndet på egen hand. Detta visar sig vara mycket farligt. Trådarna leder högt upp i politiska kretsar.

Berättelsen är oerhört spännande och miljöbeskrivningen är fantastisk i all sin ruggighet. Detta är en gåta som nystas upp samtidigt som pojkarnas och de fattigaste människornas utsatta situation skildras med skärpa, nyans och en hel del humor. Maktmissbruk och korruption i all sin glans. Berättarperspektivet svänger hela tiden - boken är uppbygd som en brevroman. Det funkar bra!

/malin

Vi håller på med en viktig grej

Sara Hansson som häromåret kom med den underbara tecknade serien Den hemliga kroppen är nu aktuell med en ny serieroman. Vi håller på med en viktig grej heter den, och den handlar om den 11-åriga Sara och hennes bästis Rebbe. Det är 90-tal och de växer upp i en småstad.
En kväll på Tv ser de ett nytt tjejpopband. Efter programmet skriver Sara Spice Girls på hela armen med en spritpenna.
Viljan att bli fri från vuxenvärlden har börjat vakna hos dem och deras längtan och dera känslor kanaliseras i kärleken till detta tuffa popband med dess Girlpower.
På bokens omslag ser vi Sara som Geri och Rebbe som Mel C.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Vad är kärlek?

Alla har vi väl någon gång funderat på vad kärlek är? I sin bok Allt om kärlek:nya visioner, försöker Bell Hooks ge oss svaret. Hon menar att den traditionella bilden av kärleken som vi matas med i populärkulturen och reklamen är grovt förljugen. Istället försöker hon formulera en radikal feministisk kärleksetik.
Författaren utgår förstås från sina egna erfarenheter på området. Hon betraktar omvärlden och tycker sig se att många människor är rädda för kärlek. Likaså upplever hon att lika många lever sina liv i kärlekslösa relationer.
Den romantiska synen på kärlek sågar hon totalt. För hon hävdar att kärlek inte alls är en känsla, utan istället en handling och viljeakt. Vidare anser hon att det krävs själslig mognad för sann kärlek.
Bell Hooks är professor i engelska vid ett universitet i New York, och hon är feminist, författare och debattör. Allt om Kärlek kom ut år 2000, i svensk översättning 2004. Sammanlagt har hon gett ut ett 20-tal böcker.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Veckans fråga

Förra veckan undrade vi om ni kommer gå på bok och biblioteksmässan och det var en klar majoritet som svarade att ni aldrig skulle missa. Igår var det sommarsolstånd och solen stod som högst på norra halvklotet. Nu går vi mot mörkare tider men vi har fortfarande midsommar framför oss och hela sommaren. Denna veckan undrar vi om och i så fall hur ni kommer fira midsommar. Lämna din röst i spalten till höger.

/Anna

Öppet midsommarveckan

På torsdag 23 juni stänger vi lite tidigare och har öppet 11-15.

Sommartider:
GAMLESTADEN
måndag och tisdag 11-19
torsdag och fredag 11-16 (ej 23 juni)
KORTEDALA
måndag och torsdag (ej 23 juni) 11-19
tisdag, onsdag och fredag 11-15

Välkomna in att låna inför midsommarhelgen!

Mina vackra ögon

I våras hade vi besök av Nina Hemmingsson på Kortedala bibliotek. Det var väldigt lyckat och jag var minst sagt begeistrad. Då hade hennes nya seriealbum Mina vackra ögon ännu inte kommit ut i handeln men jag hade ändå tagit ut några sedlar för att kunna köpa det ifall hon nu skulle ha med sig några ex. Ja så blev det inte och i villan och vallan glömde jag ju helt bort att ta med mig något av hennes äldre album för att få dem signerade. Men vad gjorde väl det när jag fått lyssna på Nina Hemmingsson prata om sina serier och sitt tecknande. Nu har jag i alla fall äntligen läst Mina vackra ögon. Att veta storyn bakom flera av enrutingarna eller att Hemmingsson gillar att rita staket, träd och tapeter, ja det gav läsupplevelsen ett mervärde. Framförallt gillar jag enrutingarna, de är så befriande; tanter pratar snusk, "söta flickor" är vassa i replikerna, har stora egon och säger precis vad som faller dem in. Sen berättar själva teckningarna en sådan rak historia när det kommer till karaktärsdrag och stämningar. Kollar man närmare finns där en detaljrikedom och ett uttryck som är Hemmingssons till 100 procent.

Albumet består främst av enrutingar men innehåller även en del teckningar som är lite grövre och robusta i utförandet. De är på på något sätt poetiska och väldigt vackra. Den enda längre serien, Prinsessan och gemålen, skrevs inför prinsessgiftermålet och publicerades först i Aftonbladet. Den är otroligt rolig, främst på grund av ämnet och att det är en träffande satir, dock var den som mest aktuell inför bröllopet. Enrutingarna är som sagt någonting utöver det vanliga. Där lyckas Hemmingsson med konstgreppet att gestalta humor med få medel, det är komprimerad humor som levereras sida upp och sida ner. Därför är det också värt att läsa långsamt, läsa igen, inte hasta utan studera innehållet. Som uttrycket i ögonen, ett rutigt förkläde eller hunden i bakgrunden som stirrar på en med ett förvånat uttryck. Vid det här laget har väl de flesta sett Hemmingssons verk i flertalet tidningar och jag tycker att bilden här intill säger allt om varför...

Ja då är det bara att vänta på att det kommer ut mer material, och under tiden ska jag läsa och skratta! Gör det du med här.

/AnnaJ

Veckans fråga!

Tydligen är digitala böcker inte en hit om man ser till era svar. Förra veckan frågade vi ju nämligen vad ni tyckte om att allt fler tjänster blir digitala. Flest svarade att det var illa när det gäller böcker, även om en stor andel tyckte att det överlag var positivt. Nu pratas det en hel del om vilka författare som kommer till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i höst och seminarieprogrammet har nyligen kommit ut. Kommer du att gå? Svara i enkäten till höger.

/AnnaJ

Magiskt men tragiskt

Var femte invånare är en häst är en bok om kommunslogans som kanske borde bli obligatorisk läsning för alla som arbetar med kommunal pr. Boken ger förklaringen på hur man tänkte när man exmpelvis gav Surahammars kommun sloganen Din bit av det sura äpplet (de var årets kulturkommun, ville att folk skulle fråga sig vad menas samtidigt som man associerade äpplet till kunskap) eller Härnösands Först in i framtiden (man ville vända utvecklingen, vara först) för att nämna några av de många märkliga exmpel som ges i boken.

Det är rolig läsning, men också tragisk. Där är småorterna som övergivits av storkapitalet, drabbats av avfolkning och försöker skapa någonting av ingenting, en överdriven tro på att fina ord skulle räcka för att vända en utveckling. Men där visas också en övertro på utomstående reklammakare och ett nedvärderade av slogans som uppkommit i folkmun som kanske till och med fungerar. Det finns också exempel på hur enskilda högre tjänstemän i vissa kommuner översatt sina privata betraktelser till offentliga slogans som Piteås Det är hit man kommer när man kommer hem som kommunens informationsstrateg hittade på eftersom det var så hon kände när hon kom tillbaka till Piteå efter tio år i Afrika. Här finns kort sagt ganska mycket som man känner igen om man arbetat i en kommun under några år. Den här boken passar bra som sällskapsbok, att läsa högt ur och prata om. Det är väldigt roligt, tragiskt nog. Det magiska består i att man på många ställen verkligen trott på att slogans skulle kunna förändra förutsättningarna i kommunerna. I många fall verkar man ha trott att folks skeptiska hållning till deras slogans snarast varit ett tecken på att man varit rätt ute. Man verkar har tappat vett och sans. Ett tecken i tiden.

Boken finns att låna här

/Karin

Inspiration för soffpotatisar

Skulle inte kunna vara titeln på Murakamis essäbok: Vad jag talar om när jag talar om löpning. Hans språkkänsla är långt mer sofistikerat än så. Murakami är en världsförfattare som ofta nämns i Nobelprissammanhang. I denna bok har han samlat texter om löpning. Samtidigt är det en bok om skrivande. Murakami springer för att kunna skriva. Efter att ha drivit en nattklubb tillsammans med sin fru fick han plötsligt en dag en uppenbarelse mitt under en basebollmatch. Han skulle skriva böcker. Och så började han göra det - stängde nattklubben och satte sig och började skriva på vinst och förlust. Det gick ju bra men kroppen hängde inte riktigt med. Han, som tidigare var van att röra sig mycket, gick snabbt upp i vikt av allt stillasittande skrivjobb. Han började springa i liten skala för att successivt öka på. Sedan blev det årliga Maraton, ultralopp och triatlon. Jag slås av hans enorma disciplin och jag förstår mycket väl hur han har kunnat skriva så många böcker. För egen del har jag haft svårt att komma in i Murakamis böcker som är vindlande berättelser. Det kräver en uthållig läsare, vilket jag inte riktigt är. Men den lilla boken om löpning gav mig inspiration till att börja springa och att ge Murakamis böcker en andra chans.

Murakamis fokus ligger inte på att vinna lopp. Det handlar om att övervinna sig själv, att sträva mot sina mål, och helt enkelt rörelse för rörelsens skull. Det verkar ju inte helt smärtfritt att springa den klassiska Maratonsträckan i 40-gradig värme precis. Men efter att ha soffat i många år blev jag nu faktiskt jätteinspirerad att börja röra mig. Kors i taket.

På sin gravsten vill han att det ska stå: Han gick i alla fall aldrig...

Uthållig kan man säga. Språkmedveten också. För den (inte nödvändigtvis soffpotäter) som vill inspireras kan denna lilla bok varmt rekommenderas.

/malin

KAOS

Jag har läst Nybörjarguide till livet eller Kaosteori av Lia Hills, en ungdomsbok från Australien som nyss kommit ut på svenska. Eftersom jag lite slarvigt brukar säga att jag tror på Kaosteorin och verkligen gör det, av det lilla jag vet, så kändes detta självklart som en bok för mig. Boken handlar om Will vars mamma dött i en trafikolycka där hon blivit överkörd av en rattfyllerist. Boken börjar med att beskriva hur mamman ser ut som död och hur en läkare skurit upp hennes bröstkorg för att krama liv i hjärtat.

Mamman dör precis när Will håller på att göra slutproven i skolan (han verkar vara runt 17 år) Hans sex år äldre storebror som arbetat utomlands flyttar hem till Will och pappan. Men det blir inte speciellt bra. Tanken är att de skall hålla ihop familjen men de sörjer alla tre på var sitt håll. Will försöker hitta mening i sitt liv genom att läsa filosofi och fotografera med sin mammas gamla kamera. På gott och ont drabbas Will också av livet utanför pärmarna, sorgen, konfrontationerna med brodern, insikten om att pappan super för mycket. Men han blir också hejdlöst förälskad och har sex för första gången, super och prövar droger samtidigt som han förväntas vara hemma och plugga för de där slutproven. Will använder sig av litteraturen för att försöka bringa ordning eller åtminstone förståelse i sitt liv. Ett grepp som jag känner igen från flera ungdomsböcker från den anglosaxiska världen.

Till en början retade jag mig på boken. Funderade på vad författaren ville skriva mig på näsan. Men boken vann i längden, för den skrev inte på näsan utan blev istället trovärdig eftersom den på ett respektfullt sätt ger läsaren chansen att tänka själv, vilket inte alltid är fallet i ungdomslitteratur men väl i litteratur om de eviga frågorna som den här boken är. Sen gillar jag greppet hur författaren gör klassiker angelägna i Wills liv, för det är ju livet det handlar om. Boken som är helt ny på svenska och ännu inte finns att låna har fått mycket uppmärksamhet i sitt hemland.
Boken finns att låna här
/Karin

Maktens män

Deanne Rauscher som är en av författarna till den uppmärksammade boken om kungen kom för sju år sedan, tillsammans med Janne Mattsson ut med boken Makten männen mörkläggningen; historien om bordellhärvan 1976. Trots att det då hade förflutit 28 år så var den fortfarande så kontroversiell att den tegs ihjäl . Men medias tystnad berodde nog också till stor del på att de var rädda att de skulle råka lika illa ut som DN gjorde 1976 (se mer om detta nedan) om de skrev om boken.
Det som hände då var att en bordellmamma som drev en callgirl verksamhet arresterades. Många av kunderna tillhörde samhällets toppskikt. Visserligen var sexköp tillåtet då ( men troligen såg de flesta det som moraliskt förkastligt). Bara i Stockholm fanns det vid den här tiden ca 200 bordeller i Stockholm, förtäckta till massageinstitut. Dessa annonserade för övrigt i DN som därigenom fick miljoninkomster.
Det var däremot inte tillåtet att köpa sex av minderåriga, flera av flickorna i den här härvan var bara 14 år.Några andra tjejer arbetade för en öststatsambassad.
Peter Bratt och DN var de som avslöjade historien. Många av de utpekade kunderna var höga politiker, statstjänstemän, militärer och företagsledare. Myndigheterna tillsatte egna utredningar som kom fram till att avslöjandena i tidningen var lögn och förtal. Tidningen och Peter Bratt tvingades göra avbön, och DN tvingades betala skadestånd.
I sin bok presenterar författarna vad de menar är sanningen om historien. Efter att ha intervjuat hundratals personer som på olika sätt var inblandade i bordellhärvan så anser de sig ha fått fram den. De har pratat med politiker, poliser och prostituerade. Slutligen har de fått lyssna på åtskilliga timmars hemliga avlyssningsband. Slutsatsen de kommer fram till blir att DN och Peter Bratt hade rätt. Författarna hävdar att myndigheternas egna utredningar bara gick ut på att dölja vad som hade hänt.
Så här många år efteråt är kanske de utpekade männens namn i och för sig inte så superintressanta. Det är kanske mer intressant hur maktens män lojalt agerar för att skydda varandra.
För mig var det mest häpnadsväckande att läsa den dåvarande justitieministerns förslag om ändringar rörande sexbrott. Han ville bla ta bort begreppet incest och sänka åldern för när man fick ha vissa former av sex med barn till tio år. Vidare ville han i princip avskaffa begreppet våldtäkt. Det skulle bara användas i de fall förövaren hade visat synnerlig råhet eller hänsynslöshet. Annars skulle det anses som sexuellt tvång, vilket förstås ger väsentligt lägre straff.
Det var för väl att han inte lyckades förverkliga sina planer, tycker jag.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Veckans fråga

Förra veckan undrade vi vad ni såg mest fram emot med sommaren och flest svarade semestern. Jag är beredd att hålla med även om bada ligger högt upp på önskelistan, speciellt en klibbig dag som denna. Nu vill vi kasta ut en helt annan fråga. Digitala media sprider sig och blir allt vanligare. Till exempel John Ajvide Lindqvist senaste zombieroman Tjärven finns bara att låna som e-bok och e-ljudbok. Vad tycker ni om denna utveckling?

/Anna

Flickan i Berlin av Heide Krönlein

Idag har vi fått en bokrecension av en låntagare:

Detta är författarinnans första bok och den gavs ut hösten 2010, det har gått 65 år sedan bokens händelser inträffade. Författarinnan skriver om hur livet var i Berlin precis efter andra världskrigets slut. Enligt bokens baksida är boken hennes berättelse. Efter att ha läst bokens baksidetext ser undertecknad fram emot att läsa boken. De flesta böcker som ges ut om andra världskriget handlar om koncentrationsläger, enskilda slag eller ledande nazister. Att hitta en bok skriven av en ”förlorare” känns lockande och omväxlande. Efter att ha läst början kändes den inte längre så intressant. Ju mer som lästes ökade intresset. Det tar ett tag innan författarinnan hittar sitt språk och när hon gör det så blir det lättare att känna och se det som det tyska krigsbarnet uppfattar. Det som erbjuds är ögonblicksbilder av ett barn som uppfattar världen omkring henne. Inom varje textavsnitt byter författarinnan perspektiv, ibland är hon den lilla flickan och ibland ser hon tillbaka med ett helt livs perspektiv.

Hyionate

Låna boken här.

Veckans pausfågel: Gökungen

Gökungen är låntagaren som knuffar ut andra ur boet och stjäl deras tid, böcker och harmoni...



AnnaJ & Karin

Star Wars och Drakologi

I år har vi två sommarlovskurser på Gamlestadens bibliotek. Den 21-22 juni klockan 9.30 -11.00 har vi en Star Wars kurs för alla barn som gått förskoleklass och äldre. Vid första kurstillfället pratar vi om Star Wars sagan, lär oss lite om de olika karaktärerna, tittar på en del avsnitt ur filmerna och får tips på Star Wars lekar. På andra träffen kommer astronomen och Star Wars -fantasten Carina Persson från Onsala rymdobservatorium och berättar om rymden. Anmäl er på telefon 031 365 30 80 senast 20 juni.

Vår hemliga kurs i drakologi vänder sig till barn som gått ur trean och äldre. Vi tänker en del på alla de barn som blivit intresserade av drakar genom böckerna om Tam av Jo Salmson, som delats ut till alla Göteborgs elever i årskurs 3. Kursen är 28-29 juni klockan 9.30-11.00. Vi kommer bla. att få höra drakberättelser från olika delar av världen, lära oss se skillnad på olika draksorter, lära oss om drakmagi och få tips om bra drakböcker.

Anmäl er på senast 27 juni på telefon 031 365 30 80.

Observera våra kurser brukar vara väldigt populära, det brukar komma barn från hela stan,

så om ert barn är intresserat av att gå så se till att anmäl så snart som möjligt.

/Karin

Hej grymma värld

Med undertitel: 101 alternativ till självmord för tonåringar, knäppskallar och andra utbölingar är en nyutkommen bok för ungdomar skriven av Kate Bornstein. Detta är en bok som är lite svår att genrebestämma, vilket passar alldeles utmärt eftersom genrebestämning är vad Bornstein försöker motverka i denna bok. Bornstein inleder med att berätta om sitt eget liv och sin egen uppväxt i 50-talets USA, där könstillhörighet var något binärt: etta eller nolla, pojke eller flicka. Bornstein kallar sig resenär, en person som reser mellan olika identiteter, plockar det som passar bäst, är varken man eller kvinna utan överskrider kön. B byter ut och förvandlar sig "för att slippa fastna någonstans där jag hellre skulle vara död, eller lika gärna kunde vara det".

Boken är rätt sofistikerat upplagt, där de tre inledande kapitlen; "Hej grymma mig", "Hej grymma mobbare", "Hej grymma begär", (i ett försök att kort sammanfatta) tar upp frågan om den egna identiteten, om samhällets svartvita varken/eller-artade genusmobbningssystem och slutligen tar upp frågan om begär. I del två, självhjälpsdelen, listas 101 saker att göra istället för att ta livet av sig. Varje listpunkt är märkt med ett symbolsystem som bland annat definierar svårighetsgrad, effektivitet och trygghetsgrad. Exempel på några listpunkter: 1. Rör på dig; 54. Var rädd, väldigt rädd 67. Kämpa mot alla odds. 73. Ge dig själv ett eget namn. Rubrikerna är fångande, ofta brutala. Därunder döljer sig intressanta resonemang som rör högt och lågt men som sammantaget har en hjälpande varm ton och många stärkande råd för den som mår riktigt dåligt. En självhjälpsbok som sticker ut helt klart.

En invändning. Listpunkt 81. Svält dig ger mig dubbla känslor. Bornstein berättar om ett mångårigt liv som anorektiker, att det hjälpt att hålla vid liv när inget annat hjälpt - man kan i alla fall svälta sig. B skriver också - det är svårt att hitta något mindre självälskande än att svälta ihjäl och skriver också att anorexi kan fungera som respit för att hitta nya skäl att vilja leva. Detta råd är märkt med flera dödsskallar - det är alltså farligt. Rådet som följer efter detta är 82. Byt beroende och där är rådet att byta från ett farligt beroende (tex anorexi) till ett mindre farligt. Ok. Om det hjälper någon från att ta livet av sig. Men anorexi är rejält farligt och något man faktiskt kan tappa livgnistan av så jag tycker det rådet borde strykas. Samtidigt är detta en bok som utmanar tanken och konventionaliteten och jag kan rekommendera den till den som vill utmana sig själv, den som känner sig osäker på sin identitet och känner sig utanför, den som vill få tröst, den som vill lära sig något, den som vill skratta, eller bli arg... Ja, vem som helst faktiskt. Inte nödvändigtvis ungdomar. Ett uppgfriskande tillskott i den annars rätt strömlinjeformade självhjälpslitteraturen (om man nu nödvändigtvis måste definiera litteratur? Eftersom det är endel i mitt yrke har jag lite svårt att låta bli men tycker det är härligt när det är svårt :)

/malin

Hej grymma värld i bibliotekets katalog.

Veckans fråga!

När blir det sommar, jo när sommarlånen på biblioteket börjar! Så svarade ni i förra veckans fråga och det var ju tur för det innebär att det blir sommar idag! Så passa på nu och kom och låna med er en massa böcker till sommarens läsning. Denna vecka undrar vi vad ni ser fram mot mest i sommar? Jag pendlar lite mellan Harry Potter-premiären och att läsa i solen...

Rösta i undersökningen bredvid.

/AnnaJ

Regntungt

För den som brukar lyssna på P1:s Godmorgon världen på söndagar är Pamela Jaskoviaks röst välbekant. För egen del brukar jag spetsa öronen extra noga när jag hör den eftersom jag tycker att hon har en så skön lugn ton. Utlämnande, humor med melankoliskt drag, integritet och mycket hjärta – det tycker jag beskriver (det jag läst av) hennes författarskap. Jaskoviak har skrivit såväl poesi som dramatik, romaner och barnböcker.

I Jaskoviaks senaste diktsamling Regnet och gräset går dock i en mer sorgsen tonart. Detta är en diktsamling som består av tre delar: "Regnet", "Gräset" och "Efter Regnet". I den första delen är dikterna uppräknande, flödande av sommarminnen och barndom, och rika på bilder från västra Göteborg. Det är vackert, sorgset, och påminner faktiskt endel om Boye, som citeras i inledningen av del ett.

Personligen så föredrar jag del två: Gräset. Denna del inleds med det kända citatet ur Walt Whitmans Leaves of grass, The song of myself. ”I celebrate myself, and sing myself. And what I assume you shall assume, For every atom belonging to me as good belongs to you”

I denna del finns tung sorg efter en pappa som dör. Naturen och det mänskliga – kött och blod och vardagsbetraktelser - vävs in i varandra i korta koncentrerade haikustrofer. Diktens jag betraktar sig själv, naturens och livets skeende sakligt. Naturens livscykel vävs ihop med diktjagets menstruationscykel och faderns död mitt i livets gång. Språkets rytmik förstärker framåtrörelsen. Effekten är stark i all sin enkelhet. Vemodet finns i varje bokstav, i varje grässtrå.

Del tre är kort, bara en sida, med en datering: Norsesund 2010. Slutraden är som ett slag i magen: Före den bleka dag i askträdets skugga då min lillebror låg drunknad i regnvattentunnan. Tystnaden efter en sådan rad blir oerhörd. Rent stilistiskt tycker jag att denna dikt sticker av lite för mycket och lämnar ett för stort hålrum på slutet. Men jag vill varmt rekommendera läsning för den som känner för en stund i lite regntung melankoli.
/Malin

Kåserier av Pamela Jaskoviak i Godmorgon, världen:

Jaskoviak i Gotlib:

Papegöjjer och biblioteken

Denna vecka får vi ingen pausfågel, istället får vi höra trötta bibliotekarien syn på inköpsspolitik. Men hon pratar för döva öron och finns egentligen inte annat än som en skuggfågel:



Karin & AnnaJ