Du sköna nya hem

Bostadsköerna blir allt längre. Det är nästan hopplöst för ungdomar att få en bostad. Samtidigt omvandlas i rask takt fler och fler hyreshus till bostadsrättsföreningar. I boken Du sköna nya hem: om utförsäljningen av allmännyttan, synar Kent Werne den stora bostadsomvandlingen.
På 1930-talet bildades allmännyttan som ett verktyg för att ge alla en bra och billig bostad. Bostadsbyggandet, även det privata, subventionerades med statliga lån. Systemet avskaffades på nittiotalet och bostadsbyggandet sjönk till en rekordlåg nivå. Förebilden var Margaret Thatcher som rivstartade sin samhällsrevolution med att ta bort hyresregleringen och med att sälja ut en miljon (!) kommunala bostäder.
Författaren skildrar i boken i huvudsak ombildningen av hyreslägenheter till bostadsrätter i Stockholm. Det är ju där som förvandlingen har varit störst och snabbast. Bostadsbristen är också som störst där.
Han menar att bostadspolitiken har avvecklats och att politikerna har frånhänt sig instrumenten för att påverka tillgången på bostäder. Nu är det istället upp till var och en att slå sig fram. Några blir vinnare och andra förlorare. Ungdomarna är tyvärr paradigmskiftets stora förlorare. Ni kan läsa mer om ungdomars situation på bostadsmarknaden i Susannes blogginlägg Hem ljuva hem från i somras.
Givetvis finns det en motbild till Wernes åsikter. Förespråkarna av den marknadsliberala lösningen vill ta bort hyrestaket för att få balans mellan utbud och efterfrågan. När hyrorna rusar i höjden i attraktiva områden kortas köerna där och omvänt, menar de, kommer hyrorna att sjunka i områden där ingen vill bo.
Werne hävdar att de senaste tjugo årens utveckling är ett kvitto på att bostadskrisen aldrig kan lösas om inte staten tar ett visst ansvar för bostadsbyggandet.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Hem ljuva hem

I höst är det riksdagsval. Har du bestämt dig för vilket parti du ska rösta på? Kanske behöver du förkovra dig ytterligare i viktiga sakfrågor.
Jag har läst en liten bok som handlar om en av livets viktiga grundpelare, om grundläggande mänskligt behov och nödtorft, om rätten till en bostad och tryggheten i ett hem - Hem Ljuva hem: Om jakten på en fast bostad (utgiven av Pockettidningen R)

I landet Sverige råder det stor brist på bostäder, framför allt i de större städerna (där arbete och studier finns) och framför allt bland de unga (som dras till städerna av samma orsak) är behoven akuta. I landet Sverige byggs det dock inte så många nya bostäder. Enligt samlade uppgifter från Hyresgästföreningen, Boverket och SCB motsvarar utbudet inte efterfrågan.

* 216 000 unga står utan bostad
* 700 000 människor räknas som trångbodda
* ca 38 000 bostäder om året (from 2008 tom 2012) är ett optimalt byggnationsantal för att möta behoven
* 18 500 bostäder beräknade man bygga 2009, och av dessa var endast 6000 hyresrätter (hur många unga har råd att köpa en bostad?). 2010 ligger den beräknade nybyggnationen på 19 500.

Det är alltså ekvationer som inte går ihop. Och för berörda handlar det om mer än sifferekvationer som inte går ihop, för dem handlar det om liv som inte går ihop.

Har du ingen egen bostad ( står som innehavare av bostadskontraktet) är du beroende av alternativa boendelösningar – bl.a. andrahandsboende (där uthyraren kan ta ut ockerhyror), inneboende hos okända eller vänner, vänners vänner eller pojk/flickvänner – vilket innebär att ständigt vara på väg, ständigt tvingas bryta upp och medför svårigheter att etablera sig i samhället. Det är att befinna sig i en situation som skapar rastlöshet, rotlöshet, osäkerhet och ger ditt privatliv en rejäl knäck.

I boken Hem Ljuva hem får vi främst möta Maria Hagström (redaktör) och Kurt Nurmi (redaktör, ansvarig utgivare) som öppet berättar om sina boenderesor. För Hagström handlar det om en lång resa med många olika boenden/adresser fram till den egna lägenheten; för Nurmi handlar det om resan från ”snobbboende” och statusjakt, ” man tror sig om att ha byggt det där trygga hemmet man längtat efter. Men istället har ens bostad blivit en möjlig guldkalv att dansa kring”, till hemlöshet och utanförskap (att steget är så kort!).
Ett kortare kapitel om de hemlösas boendesituation finns också med, där begreppet hem motsvaras/ersatts av olika boendemodeller: trappstegsmodellen eller ”housing first” (och moral sedan). Avslutningsvis får partierna svara på hur de ser på boendefrågan och problemen kring bostadsbristen i Sverige.

Maria Nordström (docent i psykologi), som också omnämns i boken, menar att beroende på ålder, faser i livet, har vi olika inställningar till, och behov av, boende.
För det lilla barnet är själva familjen hemmet; under tonåren är behovet av avskärmning större och det egna rummet viktigt; vid tiden då de flesta gör första flytten hemifrån (kan man det i dag?) är vänner och sökandet i livet mer prioriterat än fast boende; äldre blir på grund av fysiska begränsningar och inaktivitet, liksom det lilla barnet, mer beroende av andra och kan uppleva otrygghet i det egna/ensamma boendet.
Om man hårdrar och generaliserar en smula kan man kanske se det så. Jag är nog benägen att se det mer som att vi har individuella behov i en verklig och komplex kontext.

Länkar: byggframtiden.nu; jagvillhabostad.nu; boverket.se;regeringskansliet

Susanne S.