De stolta förlorarna

I sin bok De stolta förlorarna ställer Olle & Erik Svenning frågan om den franska republikanska ideologin har någon framtid? De menar att Frankrike är globaliseringens största förlorare. Dess statsideologi har förlorat sin dominerande ställning i Europa, hävdar man. Landets förr så självständiga och inflytelserika utrikespolitik är numera underordnad Natos. Dessutom trasas den republikanska grundtanken om medborgarnas suveränitet sönder av strider mellan vänstern och högern, och av växande etniska och religiösa motsättningar,menar man.
Landet kan ses som den europeiska historiens revolutionära och frihetliga centrum, och traditionellt har man tagit emot flyktingar och invandrare med öppna armar. Men på senare tid har landet blivit alltmer slutet och repressivt mot "papperslösa", och landet kännetecknas av hårdnande klasskonflikter, säger författarna.
Boken inledande kapitel går igenom den franska dagspolitiken med dess partier. Sedan följer en historisk kartläggning från yttersta högern till Kommunistpartiet. Därefter fördjupar de sig i några frågeställningar som Frankrikes förhållande till Europa, den framväxande främlingsfientligheten, fotbollen som symbol för det vinnande mångkulturella samhället mm.
I bokens avslutande del skildras arbetet med att bilda en nationell organisation för de som lever i förorterna. Ett försök att bibehålla social gemenskap , och respekt för republikens traditionella ideal ; egalité, liberté och fraternité.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Magiskt men tragiskt

Var femte invånare är en häst är en bok om kommunslogans som kanske borde bli obligatorisk läsning för alla som arbetar med kommunal pr. Boken ger förklaringen på hur man tänkte när man exmpelvis gav Surahammars kommun sloganen Din bit av det sura äpplet (de var årets kulturkommun, ville att folk skulle fråga sig vad menas samtidigt som man associerade äpplet till kunskap) eller Härnösands Först in i framtiden (man ville vända utvecklingen, vara först) för att nämna några av de många märkliga exmpel som ges i boken.

Det är rolig läsning, men också tragisk. Där är småorterna som övergivits av storkapitalet, drabbats av avfolkning och försöker skapa någonting av ingenting, en överdriven tro på att fina ord skulle räcka för att vända en utveckling. Men där visas också en övertro på utomstående reklammakare och ett nedvärderade av slogans som uppkommit i folkmun som kanske till och med fungerar. Det finns också exempel på hur enskilda högre tjänstemän i vissa kommuner översatt sina privata betraktelser till offentliga slogans som Piteås Det är hit man kommer när man kommer hem som kommunens informationsstrateg hittade på eftersom det var så hon kände när hon kom tillbaka till Piteå efter tio år i Afrika. Här finns kort sagt ganska mycket som man känner igen om man arbetat i en kommun under några år. Den här boken passar bra som sällskapsbok, att läsa högt ur och prata om. Det är väldigt roligt, tragiskt nog. Det magiska består i att man på många ställen verkligen trott på att slogans skulle kunna förändra förutsättningarna i kommunerna. I många fall verkar man ha trott att folks skeptiska hållning till deras slogans snarast varit ett tecken på att man varit rätt ute. Man verkar har tappat vett och sans. Ett tecken i tiden.

Boken finns att låna här

/Karin

Maktens män

Deanne Rauscher som är en av författarna till den uppmärksammade boken om kungen kom för sju år sedan, tillsammans med Janne Mattsson ut med boken Makten männen mörkläggningen; historien om bordellhärvan 1976. Trots att det då hade förflutit 28 år så var den fortfarande så kontroversiell att den tegs ihjäl . Men medias tystnad berodde nog också till stor del på att de var rädda att de skulle råka lika illa ut som DN gjorde 1976 (se mer om detta nedan) om de skrev om boken.
Det som hände då var att en bordellmamma som drev en callgirl verksamhet arresterades. Många av kunderna tillhörde samhällets toppskikt. Visserligen var sexköp tillåtet då ( men troligen såg de flesta det som moraliskt förkastligt). Bara i Stockholm fanns det vid den här tiden ca 200 bordeller i Stockholm, förtäckta till massageinstitut. Dessa annonserade för övrigt i DN som därigenom fick miljoninkomster.
Det var däremot inte tillåtet att köpa sex av minderåriga, flera av flickorna i den här härvan var bara 14 år.Några andra tjejer arbetade för en öststatsambassad.
Peter Bratt och DN var de som avslöjade historien. Många av de utpekade kunderna var höga politiker, statstjänstemän, militärer och företagsledare. Myndigheterna tillsatte egna utredningar som kom fram till att avslöjandena i tidningen var lögn och förtal. Tidningen och Peter Bratt tvingades göra avbön, och DN tvingades betala skadestånd.
I sin bok presenterar författarna vad de menar är sanningen om historien. Efter att ha intervjuat hundratals personer som på olika sätt var inblandade i bordellhärvan så anser de sig ha fått fram den. De har pratat med politiker, poliser och prostituerade. Slutligen har de fått lyssna på åtskilliga timmars hemliga avlyssningsband. Slutsatsen de kommer fram till blir att DN och Peter Bratt hade rätt. Författarna hävdar att myndigheternas egna utredningar bara gick ut på att dölja vad som hade hänt.
Så här många år efteråt är kanske de utpekade männens namn i och för sig inte så superintressanta. Det är kanske mer intressant hur maktens män lojalt agerar för att skydda varandra.
För mig var det mest häpnadsväckande att läsa den dåvarande justitieministerns förslag om ändringar rörande sexbrott. Han ville bla ta bort begreppet incest och sänka åldern för när man fick ha vissa former av sex med barn till tio år. Vidare ville han i princip avskaffa begreppet våldtäkt. Det skulle bara användas i de fall förövaren hade visat synnerlig råhet eller hänsynslöshet. Annars skulle det anses som sexuellt tvång, vilket förstås ger väsentligt lägre straff.
Det var för väl att han inte lyckades förverkliga sina planer, tycker jag.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Förändringarnas vindar

Vi är väldigt inne på kamp och rock nu, här kommer ett sista inför helgen:



/Karin o AnnaJ

Drömmen om det goda samhället

På söndag går vi och röstar. Har du bestämt dig? Är du osäker? Vill du veta mer om partiernas ideologiska bevekelsegrunder? Vill du få bättre förståelse för, och i vilka viktiga frågor, de olika politiska partierna skiljer sig åt?
Uriel Hedengren har skrivit en alldeles utmärkt bok som väl lämpar sig som vägledning och som en bakgrund till den politiska debatten i samhället – läs den och förankra din röst!

I Politiska idéer – drömmen om det goda samhället (Natur & Kultur) gör Uriel Hedengren nedslag i historien och visar på de betydande idéer som på ett eller annat sätt påverkat, och fortfar att påverka, synen på vad som utgör ”det goda samhället” och samhällsutvecklingen.
De stora ideologierna (liberalismen, konservatismen och socialismen) som har mest inverkan på, som styr både de politiska diskussionerna och besluten i vårt samhälle (och har effekt på människors vardag och liv) diskuteras och ges en åskådlig och lättsmält historisk bakgrund i egna kapitel. Även idéer på ytterkanten (fascism, libertarianism och kommunism) och andra politiska åskådningar (bl.a. fundamentalism, anarkism, feminism) har fått egna kapitel.

Det finns en tydlig trend, inte minst i Sverige, av minskat allmänintresse för politiken och för politiska frågor. Färre människor väljer att gå och rösta i riksdags- och kommunval.
Samtidigt väljer många unga att lägga sin röst på små partier (SD), eller vänder sonika den etablerade politiken ryggen för att i stället söka sig till organisationer utanför de etablerade partierna och där engagera sig i en specifik fråga.
Har partierna blivit för lika varandra? Är det så att de alla utgår från samma välfärdsideologi och enbart skiljer sig åt vad gäller praktiska lösningarna kring frågor om vård, skola och miljö? Är de så lika att det inte spelar någon roll var jag lägger min röst då det i slutänden ändå blir samma resultat på politiken?
Har det blivit för rörigt och otydligt? Denna avideologisering med partier som förändrar sina budskap i hopp om att fånga nya väljare eller tilltala en så bred väljargrupp som möjligt.
Hedengrens utmärkta bok är en god hjälp till alla de som vill förstå och hänga med i de politiska svängarna. Den lämpar sig väl för både den i dagarna valville, för läraren och för eleven (grundskola och gymnasium) och för alla andra som vill förkovra sig på enkelt sätt.

Susanne.S

Hem ljuva hem

I höst är det riksdagsval. Har du bestämt dig för vilket parti du ska rösta på? Kanske behöver du förkovra dig ytterligare i viktiga sakfrågor.
Jag har läst en liten bok som handlar om en av livets viktiga grundpelare, om grundläggande mänskligt behov och nödtorft, om rätten till en bostad och tryggheten i ett hem - Hem Ljuva hem: Om jakten på en fast bostad (utgiven av Pockettidningen R)

I landet Sverige råder det stor brist på bostäder, framför allt i de större städerna (där arbete och studier finns) och framför allt bland de unga (som dras till städerna av samma orsak) är behoven akuta. I landet Sverige byggs det dock inte så många nya bostäder. Enligt samlade uppgifter från Hyresgästföreningen, Boverket och SCB motsvarar utbudet inte efterfrågan.

* 216 000 unga står utan bostad
* 700 000 människor räknas som trångbodda
* ca 38 000 bostäder om året (from 2008 tom 2012) är ett optimalt byggnationsantal för att möta behoven
* 18 500 bostäder beräknade man bygga 2009, och av dessa var endast 6000 hyresrätter (hur många unga har råd att köpa en bostad?). 2010 ligger den beräknade nybyggnationen på 19 500.

Det är alltså ekvationer som inte går ihop. Och för berörda handlar det om mer än sifferekvationer som inte går ihop, för dem handlar det om liv som inte går ihop.

Har du ingen egen bostad ( står som innehavare av bostadskontraktet) är du beroende av alternativa boendelösningar – bl.a. andrahandsboende (där uthyraren kan ta ut ockerhyror), inneboende hos okända eller vänner, vänners vänner eller pojk/flickvänner – vilket innebär att ständigt vara på väg, ständigt tvingas bryta upp och medför svårigheter att etablera sig i samhället. Det är att befinna sig i en situation som skapar rastlöshet, rotlöshet, osäkerhet och ger ditt privatliv en rejäl knäck.

I boken Hem Ljuva hem får vi främst möta Maria Hagström (redaktör) och Kurt Nurmi (redaktör, ansvarig utgivare) som öppet berättar om sina boenderesor. För Hagström handlar det om en lång resa med många olika boenden/adresser fram till den egna lägenheten; för Nurmi handlar det om resan från ”snobbboende” och statusjakt, ” man tror sig om att ha byggt det där trygga hemmet man längtat efter. Men istället har ens bostad blivit en möjlig guldkalv att dansa kring”, till hemlöshet och utanförskap (att steget är så kort!).
Ett kortare kapitel om de hemlösas boendesituation finns också med, där begreppet hem motsvaras/ersatts av olika boendemodeller: trappstegsmodellen eller ”housing first” (och moral sedan). Avslutningsvis får partierna svara på hur de ser på boendefrågan och problemen kring bostadsbristen i Sverige.

Maria Nordström (docent i psykologi), som också omnämns i boken, menar att beroende på ålder, faser i livet, har vi olika inställningar till, och behov av, boende.
För det lilla barnet är själva familjen hemmet; under tonåren är behovet av avskärmning större och det egna rummet viktigt; vid tiden då de flesta gör första flytten hemifrån (kan man det i dag?) är vänner och sökandet i livet mer prioriterat än fast boende; äldre blir på grund av fysiska begränsningar och inaktivitet, liksom det lilla barnet, mer beroende av andra och kan uppleva otrygghet i det egna/ensamma boendet.
Om man hårdrar och generaliserar en smula kan man kanske se det så. Jag är nog benägen att se det mer som att vi har individuella behov i en verklig och komplex kontext.

Länkar: byggframtiden.nu; jagvillhabostad.nu; boverket.se;regeringskansliet

Susanne S.

När framtiden redan hänt

Jenny Andersson är ekonomhistoriker vid Institutet för framtidsfrågor och har nu utkommit med boken När framtiden redan hänt: Socialdemokratin och folkhemsnostalgin. Hon har i många år forskat kring välfärdspolitikens förändring och socialdemokratin i Sverige och Europa.
Folkemsnostalgin präglar numera flera partier, och författaren diskuterar vad den står för och beskriver hur olika idéer genom årens lopp lagt beslag på ordet och gett det olika innehåll.
Hon visar på skillnaderna med övriga Europa där socialdemokraterna på nittiotalet hade visionen om en futuristisk politik, medan man här förlade den politiska utopin till efterkrigstidens folkhem.
Författaren behandlar också myten om kunskapssamhället och diskuterar vad kravet på det livslånga lärandet leder till. Kunskapsekonomin leder till en varufiering och exploatering av människorna, hävdar hon. I den nya ekonomismen är det centrala begreppet humankapital, dvs människan ses som kapital. Hon säger att det bygger på en deterministisk föreställning där marknaden hela tiden kommer med nya kunskapskrav och att vi därför alla ständigt måste vara beredda på att klara en ny förändring, vara redo för en ny uppgradering. Med den hållningen så beror ekonomins tillväxt på den mänskliga själens tillväxt.
Avslutningsvis menar hon att folkhemstanken från början utgick från tanken om alla medborgares lika värde och det är den idén som hon hoppas ska återuppstå.

Låna När framtiden redan hänt i GOTLIB.

/leif

$uperclass

Aldrig i mänsklighetens historia har så få haft så mycket makt. De rikaste två procenten av jordens befolkning äger över hälften av jordens tillgångar.
I sin bok $uperclass – hur den nya globala makteliten styr världen, visar David Rothkop hur oerhört koncentrerad den ekonomiska makten är, och han kartlägger makthavarna och deras nätverk. De är ca 6000,givetvis är de flesta vita västerländska herrar i sextioårsåldern, 94 (!) % av dem är män. De styr regeringar, storföretag, media, militärkomplex, finansinstitut, religioner och terroristgrupper.
Författaren har själv rört sig i de kretsarna då han har varit vice handelsminister hos Clinton, han har arbetat för Kissinger, han är skribent i New York Times, Washington Post och Financial Times, och han är nu verksam som rådgivare åt internationella storföretag och politiker.
Det är ingen lättläst eller lättsmält bok men det är en initierad skildring av den styrande globala superklassen gjord av en skribent som är personlig vän med många av dem, och mot den bakrunden är det tankeväckande hur hårt han dömer dem.
Enligt författaren är de en samling samvetslösa narcissister som totalt saknar medkänsla med sina medmänniskor, och allt de gör syftar till att bibehålla och öka den makt och rikedom de tillförskansat sig.
Han slår hål på myten att en fri marknad grundas på förnuftsmässiga beslut. Genom intervjuer med makthavare visar han att de viktiga besluten, t ex i organisationer som Världsbanken och Internationella Valutafonden, tas på informella möten och styrs av egenintressen och vänskapslojaliteter. Superklassen är en homogen grupp som pga. att de har snarlika intressen naturligt fattar beslut som gynnar varandra.
Tråkigt nog publicerar han ingen namnlista. Hans motivering härför är att personerna byts ut för snabbt för att en sådan skulle bli meningsfull.
Rothkops slutsats av sin granskning är att den styrande klassen är en fara för världen då de ökande klyftor som deras maktutövning medför leder till instabilitet. Han hävdar att de behöver kontrolleras av ett nytt världsomspännande demokratiskt organ, så att det kan bli jämvikt mellan marknad och stat, mellan tillväxt och jämlikhet och mellan frihet och rättvisa.
Hur det skall gå till i praktiken säger han dock inget om.
Det är också lite synd att boken skrevs före den stora ekonomiska krisen.
Min i allra högsta grad amatörmässiga reflektion är att nu tror jag mig förstå lite om orsakerna till krisen, samt att det blir lite mer begripligt varför så gigantiska pengasummor förs över från staten till finansinstituten( i synnerhet i USA), och varför dessa pengar tycks försvinna i enorma svarta hål på nolltid.

Låna $uperclass i Gotlib.
/leif