Frihet är det bästa ting...

I debattboken Till frihetens försvar argumenterar Dilsa Demirbag-Sten och Per Bauhn kraftfullt mot vad de kallar den normativa multikulturalismen, som de menar har växt fram de senaste årtiondena. Detta är en föreställning att kulturell tillhörighet kan kopplas samman med specifika moraliska rättigheter och skyldigheter för en grupp. Den idén hotar individernas fri- och rättigheter, i religionens och kulturens namn, säger de.
Författarna hävdar att det är individerna som skapar kulturer, och inte tvärtom, och att medborgerliga rättigheter och skyldigheter är oavhängiga av kulturell identitet. Istället är det den enskildes rätt till frihet som är det grundläggande. Tanken om lika rättigheter för alla är den bästa lösningen på svåra frågor i ett mångkulturellt samhälle, anser de. Vare sig det gäller rätten att bära slöja, äktenskap, religonens roll i samhället etc, etc. Respekterar vi inte individens rätt till frihet så kan vi varken ha kultur eller demokrati.
Vidare säger de att främlingsfientlighet och multikulturalism är varandras spegelbilder. Båda dessa tankemodeller reducerar individerna till bärare av gruppidentiter och man vill ge eller ta ifrån individer rättigheter pga deras kulturella eller religiösa bakrund.
Den normativa kulturalismen hotar att inskränka såväl den personliga friheten som yttrandefriheten i stort menar de, och dessutom kan den leda till motsättningar mellan olika grupper i samhället när den omsätts i praktisk politik, då den snarare motverkar integration än bidrar till den.

/leif

Fosterland

Dilsa Demirbag-Stens andra självbiografi heter Fosterland. Den inleds med att hennes familj flyttar från turkiska delen av Kurdistan till Uppsala. Det är mitten av sjuttiotalet, och storasystern Dilsa är då sex år.
Hennes kommunistiska far och religiösa mor börjar arbeta som städare och familjen försöker anpassa sig och skapa sig en framtid i det nya landet.
Fast framför allt är det här en fin och mycket personlig skildring av den unga Dilsas uppväxt, utveckling och sökande efter sin egen identitet.
Som första generationens svensk blir hon klämd mellan två vitt skilda livsmönster. Hennes egna drömmar om ett självständigt liv kolliderar med mammans vilja att hon ska följa den kurdiska konventionens traditioner.Denna konflikt skapar en stor, och ständigt närvarande vånda under uppväxten då hon helst inte vill såra sin mor. Samtidigt vill hon inte under några omständigheter ge upp makten över sitt eget liv.
Under tonåren är hennes rörelsefrihet starkt begränsad, och skolan blir en frizon. Som femtonåring är hon rentav nära att bli bortgift mot sin vilja. Hon lyckas dock frigöra sig, och det utan att det förorsakar en brytning med familjen, och hon kan fortsätta att söka sin egen väg i livet.

/leif

Stamtavlor

Jag vill puffa för en självbiografi som kom 2005, det är Dilsa Demirbag-Stens Stamtavlor. Hon har främst blivit känd som debattör i TV och frispråkig skribent i olika dagstidningar i integrationsfrågor och i frågor om kvinnors rättigheter.
Hon kom till Sverige från Turkiet som sexåring i mitten av sjuttiotalet. Hennes kurdiska klan bodde i tält i bergen och männen styrde med järnhand. Kvinnorna skulle lyda och tjäna männen, gifta sig med någon som familjen hade valt ut, och befläckade de stammens heder så riskerade de att mördas.

Boken är en skildring av tre kvinnogenerationers liv, mormoderns, mammans och Dilsas eget. Trots flytten till Sverige levde de gamla kraven och patriarkala traditionerna kvar. Klanen stod fortfarande i centrum och dess överlevnad ansågs bygga på att alla offrade sin individualitet och i gengäld fick man dess beskydd.
Som fjortonåring var hon ytterst nära att bli bortgift med en man mot sin vilja, men delvis med hjälp av sin mormor lyckades hon frigöra sig från sitt öde och forma sin egen framtid.
Låna boken i Gotlib.

/leif