Illa far landet

Vi lever fel. Vi dyrkar pengar och dess ägare. Det hävdar Tony Judt i sin bok Illa far landet. De senaste tretti åren har vi gjort det fint att sträva efter materiell egennytta. Men meningen med livet är inte att bli miljardär, menar han. Det är istället att komma bortom det egoistiska habegäret och istället göra något för, och tillsammans, med andra.
Den här boken är en beskrivning av den västeuropeiska välfärdsstatens uppgång och fall. Perioden från andra världskrigets slut till 1975 var dess guldålder. Den tiden kännetecknades av en närmast mirakulös ekonomisk tillväxt. Samtidigt minskade de ekonomiska klyftorna dramatiskt och sociala trygghetssystem som fri utbildning, fri sjukvård, allmänna sjuk- och pensionssystem, etc, etc infördes.
Det var extraordinärt för efter krig brukar ekonomisk nedgång följa, ju större krig desto större nedgång. Förklaringen till att det inte blev så, var enligt Judt, att ingen längre (alla hade den Stora Börskraschen i färskt minne) trodde på marknadens magiska egenskaper. Politikerna, oavsett partifärg, mobiliserade staten för att styra, reglera och planera ekonomin, och medborgarnas väl och ve.
Tiden gick och vi glömde läxan. I slutet av sjuttiotalet vände det, och nu dyrkas privatiseringar och människor är besatta av att bli förmögna. Utförsäljningen av offentliga tillgångar har inte gett några märkbara kollektiva fördelar. Samtidigt har de ekonomiska klyftorna ökat dramatiskt, och detta har lett till sociala problem och minskad social rörlighet.
Tidigare skapades rikedomar genom produktion av varor och tjänster. Nu har vi en förvrängd ekonomi där enorma förmögenheter byggs upp med finansiella transaktioner.Grunden för detta är en falsk föreställning om gränslös ekonomisk tillväxt.
Den fria marknaden kapsejsade vid den senaste krisen 2008 och regeringarna återgick till en Kenyansk penningpolitik och öste ut pengar. Författaren hävdar att många länder egentligen för en socialdemokratisk politik, fast samtidigt så har de glömt hur man marknadsför den. De klarar inte att försvara den offentliga sektorn utifrån kollektiva behov, eller utifrån principer.
Boken har mer tillbakablickar än nya framtidsvisioner. Han menar att socialdemokratin för att bli en kraft att räkna med i framtiden ska söka sina rötter, och på nytt aktualisera sina kärnvärderingar, som solidaritet, social rättvisa mm.
Vi kan inte låta ekonomin styra allt utan vi måste istället få en debatt som är etiskt orienterad, menar han. Kommande klimatförändringar kommer också att kräva starka stater som samarbetar för att lösa problemen som uppstår. Samarbete och kollektiva lösningar kräver förtroende. Ju mer människor har gemensamt desto mer litar de på varandra. Så om samhället är mer jämlikt så finns det alltså också mer ömsesidigt förtroende, säger han.

/leif

Modiga kvinnor

Maria Hagberg är en av initiativtagarna till Nätverket mot hedersrelaterat våld som bildades för ett par år sedan och som har ca 60 organisationer och 600 enskilda från hela världen som medlemmar. Den bakomliggande idén är att man ska trycka på så att samhället gör sitt yttersta för att förhindra hedersrelaterat förtryck och våld.
Hon har även de senaste åren arbetat som projektledare med att ordna skyddat boende för unga tjejer som blivit utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld.
Från Olof Palmes minnesfond har hon fått stipendium för att skiva en bok om ämnet. Resultatet är Vid 20 börjar den ruttna: om hedersvåld och modiga kvinnor. Boken bygger på djupintervjuer med unga kvinnor med olika etnisk bakrund som alla har bott hela, eller nästan hela sina liv i Sverige. De berättar om uppväxten, familjen, vardagen, sexualitet, skola och arbete, och inte minst om sina egna erfarenheter av utsatthet, förtryck och våld. Men de talar också om hur de slutligen lyckades bryta sig loss och skapa självständiga liv.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Brudar

I boken Brudar undersöker Annica Carlsson Bergdahl hur det är att vara ung tjej idag. Egentligen är det en ny reviderad utgåva av 100 procent tjej som hon gav ut 2004 och som är baserad på åttio intervjuer med tonårstjejer. De talar om allt möjligt som skolan, vänskap, kärlek, sex, kroppen, porr, onani, anorexi, bulimi, makt, förebilder och vad de vill bli.
Författaren fick stor uppmärksamhet för sin bok Killar som hon gjorde för ett par år sedan tillsammans med fotografen Jerker Andersson. Han har även gjort fotona i det här verket.
Det är inga ansiktsbilder, och det är inte samma flickor på bilderna som i texten. Bilderna är i huvudsak på tidsenliga symboliska accessoarer. Tillsammans med den strama grafiska formgivningen i svartvitt och lila lyfter de boken och ger den en extra dimension.
Låna Annica Carlsson Bergdahls böcker i GOTLIB.

/leif

Apokalypsens gosiga mörker

Journalisten Anders Bolling har skrivit Apokalypsens gosiga mörker som är en personlig debattbok där han menar att utvecklingen i världen hela tiden går år rätt håll och i allt väsentligt ständigt förändras till det bättre. Vi ser det dock inte då medierna bara fokuserar på dåliga nyheter – eftersom det är det som säljer.
Han hävdar att vi genom tiderna ständigt översköljts av framtida domedagsscenarion skapade av pessimister, som i allt väsentligt har haft fel. Medan optimisterna, som alltid blivit hånade, har legat närmare verkligheten i sina spekulationer.
Tillståndet i världen är mycket bättre än vad många av oss inser, det blir färre krig, mindre svält och mer demokrati och frihet i världen. Dessutom påstår han är det inte fullt så illa ställt med miljön som många av oss befarar.
Boven i dramat är medierna som frossar i katastrofer, hot och undergångsskildringar, och inte rapporterar om alla positiva ting som sker, menar Bolling.
Jag kan kanske tycka att han tar lite lättvindigt på en del miljöproblem, som tex klimathotet, men det känns rätt befriande att läsa en bok som säger att det finns all anledning till optimism!
Låna boken i GOTLIB.

/leif

Jag konsumerar alltså finns jag

Sociologen Zygmunt Bauman studerar i sin bok Konsumtionsliv vår tids massrörelse konsumismen. Han menar att vi inte längre lever i ett produktionssamhälle utan i ett konsumtionssamhälle, där människan bara har ett värde som konsument.
När konsumtionen blir den viktigaste drivkraften i samhället i form av förbrukning av tjänster, människor och varor uppstår det han kallar konsumism. Han hävdar att den skapar en egocentrisk människa som lever i nuet, indoktrineras att bara satsa på att förverkliga sig själv, och inte känner solidaritet med sina medmänniskor.
Det är den kortsiktiga behovstillfredsställelsen som styr i en ständig jakt på nya varor, nya ”jag”, nya relationer. Därigenom reduceras också vår individualitet till ett varumärke.
Baumans tes är att vi inte är så fria som vi själva tror. Vi inbillar oss t.o.m. att ”köp- och slänglivsstilen” är självvald och rentav måttet på vår frihet.
Rädsla är också en drivkraft om vi inte är tillräckligt goda konsumenter så utesluts vi ur samhällsgemenskapen. Ett exempel han tar fram är framväxten av det sociala nätverkandet (Facebook, My Space etc) som enligt författaren inte alls är ett uttryck för valfrihet utan något som vi tvingas till för att inte drabbas av ”social död”.
”Under de senaste trettio åren har producerats mer information i världen än under de tidigare femtusen åren” förfasar han sig i boken.
Själv har Bauman gjort sitt bästa för att bidra till denna överproduktion då han har gett ut ca 60 böcker, varav 17 bara på 2000-talet.
Som ni nog anar är det här ingen lättläst, lättsmält bok, men enligt min mening är den intressant och väcker många tankar. Slutsatsen han vill komma fram till är att konsumismen gör oss ensamma och maktlösa.
Fast jag tycker att det är lite synd att han inte påvisar de motkrafter till konsumtionskulturen som faktiskt finns.

Låna Konsumtionsliv i Gotlib.

/leif