Elfriede - en dystopi

Serieskaparen Åsa Grennvalls åttonde bok heter Elfriede – en dystopi. Huvudpersonen är en medelålders kvinna. Nobelpristagaren Elfriede Jelinek har fått låna både förnamn och utseende till karaktären som har ett magert ansikte och en intensiv blick.
Trots att hon har ett bra jobb med hög lön och mycket makt så är hon olycklig och missnöjd med sitt liv. Sina tre vuxna barn, från ett äktenskap som spruckit, har hon inte så mycket kontakt med. Så hon ser sig själv som en värdelös mamma, och hon har inte heller någon nära relation på jobbet. Dessutom tror hon att alla andra tycker illa om henne, och hon inbillar sig att hon är unik i sin ensamhet.
Fast hon är en deprimerad cyniker och misantrop så är hon inte själmordsbenägen. Visst tycker hon att livet är hemskt och hon vill att det ska ta slut, men hon biter ihop och står ut.
I slutet av boken fyller hon 50 och arbetskamraternas uppvaktning blir precis så pinsam och jobbig som hon har befarat.
Låna boken i Gotlib.

                                                                                                          /leif

Vi håller på med en viktig grej

Sara Hansson som häromåret kom med den underbara tecknade serien Den hemliga kroppen är nu aktuell med en ny serieroman. Vi håller på med en viktig grej heter den, och den handlar om den 11-åriga Sara och hennes bästis Rebbe. Det är 90-tal och de växer upp i en småstad.
En kväll på Tv ser de ett nytt tjejpopband. Efter programmet skriver Sara Spice Girls på hela armen med en spritpenna.
Viljan att bli fri från vuxenvärlden har börjat vakna hos dem och deras längtan och dera känslor kanaliseras i kärleken till detta tuffa popband med dess Girlpower.
På bokens omslag ser vi Sara som Geri och Rebbe som Mel C.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Om någon vrålar i skogen och ingen hör - är det då ett vrål?

Malin Billers självutlämnande självbiografiska serieroman Om någon vrålar i skogen är en mycket fängslande historia om hur hon klarade en sällsynt svår uppväxt. När hon är sju år flyttar familjen från en harmonisk tillvaro i Skåne till Värmland. Där börjar fadern supa och så småningom förgriper han sig på sin dotter. Hon får bla ätstörningar och hon kämpar med utanförskap och pubertet.
Musiken och vännen Anders( som också han bär på en hemlighet) blir tillsammans med upptäckten att hon kan skapa serier de saker som gör att hon får styrkan att överleva. Hon lär sig att leva och bearbeta det hemska som pappan gjorde mot henne.Så trots det blytunga ämnet så blir det här en hoppingivande bok.
Tidigare har Malin Biller gett ut Billerboken, Du vet att du vill! och Lyckobiller. Vi har även kunnat följa hennes humorserier i tidningarna Elvis, City och Pondus.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Misslyckat självmord i Mölndals bro

Misslyckat självmord i Mölndals bro är en svartvit serieroman av Linda Spåman. Den börjar brutalt, på de tjugofem första sidorna försöker hon ta livet av sig med tabletter, vodka, rep och kniv.
Men hon vaknar, djupt besviken upp på sjukhusets psykavdelning. Där vill hon bara hem och försöka igen. Läkarna tror dock inte på hennes försäkringar att hon mår bra så hon blir kvar, och hon äcklas och skräms av de andra patienterna.
Hennes cyniska kompis Hanna besöker henne ibland. Fast hon försöker inte direkt muntra upp Linda, snarare tvärtom. Tex så bannar hon Linda för att hon inte använde en plastpåse också.
Det är en ganska enkel historia, i botten finns en olycklig kärlek mm. Men vi får inget djupare porträtt av Linda. Utan det känns som ännu en i raden av alla självbiografiska serier om unga kvinnor som lider av depression och självhat.
Om det inte vore för de fantastiska teckningarna, och det stora, snygga formatet . Det är spretiga, expressiva och klaustrofobiska teckningar, som ofta är medvetet fula och slarviga, och som förmedlar en känsla av naiv smärta.
Linda Spåman är konstnär och illustratör och hon har en magisterexamen i tillämpad konst. Hon skriver i flera fanzines och deltar i olika konstprojekt, bl a Perverskroki.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Hey Princess, Frances 2 & Uppskovet

Till er som ska färdas under jul- och nyårshelg kanske en serieroman är att rekommendera? På en och samma gång litteratur och film, tillhandahåller serieromanen både rika berättelser och visuella upplevelser som man hinner igenom innan resans slut.
Svårigheter att välja? Här på bloggen har det skrivits en del om serier – sist i inlägget finns adresslänkar.
Även om jag är lite sent ute vill jag ändå tipsa om tre bra serieromaner jag nyligen läst: Mats Jonssons Hey Princess, Joanna Hellgrens Frances 2 och Gibrats Uppskovet.

Mats Jonssons Hey Princess (Ordfront Galago 2002) uppmärksammades när den först gavs ut och har omtalats som generationsroman. I dag uppmärksammas den åter men av annan, och beklagansvärd, anledning. Ordfront var först ut med en app för tecknade serier till iPhone och iPad – en verkligt bra idé kan man tycka men så bestämde sig Apple för att agera moralens väktare . Jonssons naiva svart-vita teckningar av samlag, könsorgan och bröst är uppenbarligen för magstarka och stötande för Apple och måste censureras. Med gula post-itlappar.
Hey Princess är en serieroman med naket uppsåt, djärvt självutlämnande återges unge Mats stapplande (raglande) steg in i ett vuxenliv; det är förhållanden, indiepop, sex, supa och stort tvivel på sig själv (jämföra, jämföra!) som individ och sexpartner. Stor igenkänningsfaktor för nostalgiker och naiva lantisar som nyss flyttat till storstad och själva försöker behärska den obekväma konsten att mogna utan alltför många själsliga sår.
Appen är en utmärkt idé, men den ocensurerade versionen finns på ett bibliotek nära dig.

Joanna Hellgrens Frances del 2 (Ordfront Galago, 2010) har också ett biografiskt innehåll, om än inte autentiskt. Hellgren fortsätter här att berätta Frances historia. En fin historia om den lilla sköra, fantasifulla och egensinniga flickan Frances som bor hos sin faster efter att Fadern försvunnit. I Frances del 2 är det främst föräldrarnas relation och Frances ”förhistoria” som tecknas; deras historia kommer till oss i Frances tjuvläsning av fasterns författande älskarinnas nyskrivna roman. Föräldrarnas tecknade personligheter – den mjuka, ömsinta pappan och den självrådiga, handlingskraftiga mamman – ger ytterligare karaktär och förklaring till Frances.
Det är inte för inte som Hellgren med Frances vunnit priset Urhunden för bästa svenska seriealbum 2009.
Hellgren skapar med mjukt suddiga blyertsteckningar, med kroppars hållning och ansiktens mimik, ett behagligt tillstånd och tempo som väl harmonierar med berättelsen.

Handlingen i Uppskovet av Gibrat (Albumförlaget 2010) är förlagd till en liten fransk by i slutet av 2:a världskriget .
Huvudpersonen Julien är på väg till Tyskland för arbetstjänstgöring i kriget då han bestämmer sig för att hoppa av tåget och fly undan både tjänstgöringen och kriget. Julien återvänder till sin franska hemby och moster där han får reda på att tåget han åkt med bombats. Som av en händelse har Juliens borttappade identitetspapper hittats i händerna på en dödad okänd ung man. Julien har nu en chans att verkligen komma undan och han bosätter sig i sin lärares igenbommade hus där han har uppsikt över byns samlingspunkt – caféet på torget. Via det vardagliga livet med byns invånare, grannar och vänner som nu valt sida i kriget (tyskvänliga medlöpare, motståndsmän), förs historien om Julien (och hans kärlek till Cecile) framåt mot det oundvikliga slutet.
Det här är en snyggt återgiven kärlekshistoria med riktigt ”förstklassiga” teckningar och en skojfrisk jargong i dialogerna. Huvudkaraktärerna Julien och Cecile är som amerikanska sexiga filmstjärnor och jag kan inte låta bli att tänka på den gamla serien Starlet.

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/06/manadens-kulturgarning-seriehornan.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/03/serier-tjoho.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/prins-charles-kansla.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/11/what-it-is-what-is-it.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/01/fulheten.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/05/sci-fifantasy-i-serieformat.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/05/persepolis.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/06/august-jag.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/07/trollkungen.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/serienoir-shutter-island-och-miss-dont.html

Serienoir: Shutter Island och Miss don´t touch me

Shutter Island är titeln på en av Dennis Lehanes böcker (på svenska fick den titeln patient 67), som blivit både film (regisserad av Martin Scorsese) och tecknad roman. Jag har inte läst Lehanes bok och jag har inte sett filmen. Än. Men jag har läst serieromanen av den begåvade franske tecknaren Christian De Metter

Det är, skulle man kunna säga, en ”serieroman noir”, hårdkokt både till form och till innehåll. Historien som tecknas fram är svart, smart och cool och dialogerna är lika välavvägda som De Metters skugg- och mörkmättade teckningar.
Det som till en början synes vara en otvetydig och rak återgivning av ett händelseförlopp ställs snabbt på ända.

Året är 1954. Två poliser – Teddy Daniels och Chuck Aule (chuckle) - kommer till ön Shutter Island belägen strax utanför Boston. En kvinnlig patient, tillika massmördare, har rymt från det hårdbevakade mentalsjukhuset/fängelset Ashecliffe och de båda poliserna har fått i uppdrag att utreda det till synes oförklarliga försvinnandet. Ganska snart blir det tydligt att saker och ting inte står helt rätt till på ön, att psykiatriker, vakter och till och med de intagna tycks dölja något.
I den försvunna patientens rum finner (berättarjaget) Tedddy Daniels en lapp med ett kodat meddelande. Vad betyder meddelandet? Var/vem leder det till?
En storm är i annalkande, tunga regnskyar drar in över ön och snart har det förgivet tagna kastats kull.
Vilka händelser är verkliga och vilka är paranoia/hallucinationer/förnekelser? Vems verklighet är sann?
Vad är det egentligen vi bevittnar? En vetenskapsmännens konspiration på högsta nivå eller en pågående terapisession?

Utan förbehåll: De Metter har på bästa sätt förmedlat alla intressanta förvecklingar, alla intelligenta vändningar och kast i Lehanes Shutter Island.
Jag tror att jag måste läsa den.

Även den andra serieromanen som jag har läst, Miss don´t touch me, med illustrationer av tecknarteamet Kerascoet (Marie Pommepuy och Sébastien Cosset) och text ( även färgläggning) av Hubert skulle kunna karakteriseras som ”noir”.
Miss dont touch me faller då under kategorin mer burlesk ”noir”, där allvarliga och komiska inslag samsas med de hårdkokta och råa.

Systrarna Agatha och Blanche jobbar som tjänsteflickor i 1930-talets Paris. ”The Butcher of the dances” sprider skräck bland de kvinnor som rör sig ute på stadens dansställen, och likt scenariot kring en historisk namne - Londons ”Jack the Ripper” - är det främst samhällets ”dåliga flickor” som råkar illa ut.
När den mer frivola av systrarna, Agatha, mördas men ses som ett självmordsfall av polisen, bestämmer sig Blanche för att ge sig ut på jakt efter systerns mördare (som Blanche tror är ”the butcher”).
I syfte att göra detta wallraffar hon som dominatrix (se men inte röra!) på en av stadens lyxbordeller ”The pompadour”. Bordellen utgör en alldeles egen värld, befolkad av diverse karaktärsfulla glädjeflickor, där det kriminella, skumraskiga paris möter den aktade men perverterade överklassen och de uppsatta makthavarna.
Den tystlåtna, frigida Blanche visar sig äga både beslutsamhet, mod och skarpsinne och hennes jakt bär frukt. Men har hon funnit mördaren?

Vid första anblicken tyckte jag att Kerascoets och Huberts verk verkade något överkolorerade, att den hade en tämligen plottrig teckning och en eventuellt muggig kvinnoskildring. Så fel jag hade! Den är faktiskt en liten pärla! Den är både rolig, spännande och har en charmig teckning.

Susanne S.

Svalornas lek

Zeina Abirached har skapat den självbiografiska serieromanen Svalornas lek: dö, resa, återvända, från inbördeskrigets Libanon i början av åttiotalet. Hon arbetar med starka, kontrastrika svartvita bilder och hon har ett filmiskt bildspråk med finurligt växlande rytm.
Den utspelar sig under en enda natt i hennes barndomshem i Beirut. Det låg precis brevid den "gröna linjen" som skilde västra Beirut från resten av landet. Granatbeskjutning och grannar som dödades var en del av vardagen där.
Föräldrarna är ute och Zeina och hennes bror sitter samlade med grannarna i hallen som är husets säkraste plats när projektilerna regnar. De försöker hålla paniken borta med lekar och genom att berätta historier för varandra.

/leif

Svinet

Serieromanen Svinet av Åsa Grennvall är en berättelse om en ganska ung man som beter sig som ett svin mot kvinnor. Han har konstnärsambitioner och hans sinnestillstånd växlar mellan hybris och mindervärdeskomplex.
Fyra kvinnor, tre flickvänner och hans mamma, blir hans offer. Han tar sig rätten att misshandla kvinnorna i sin omgivning såväl verbalt som fysiskt.
Frågan som uppstår är varför kvinnorna stannar så länge hos honom?
Delvis beror det nog på att de lider av dålig självkänsla som gör att de omvandlar övergreppen till självanklagelser.
Det här är en mörk, hemsk bok, och otäckast är nog moderns växlingar mellan svart klarsyn och total förnekelse.

/leif

Gängkrig 145

Författaren Jens Lapidus och illustratören Peter Bergting utkommer nu med serieromanen Gängkrig 145. Efter en utekväll där den unga tjejen Jivan dricker sig rejält berusad blir hon brutalt våldtagen av sin kompis bror och dennes kamrat.

Jivans bror bestämmer sig för att hämnas tillsammans med sina kompisar. En av förövarna är dock släkt med en riktig gangster och resultatet blir ett gängkrig där våldet hela tiden trappas upp.

Jag tycker att det är en väldigt grabbig bok. Det är nästan bara män och unga killar i handlingen. Trots att det är en tjej som är våldtäktsoffret så är det grabbarnas våndor och lidanden som står i centrum.

Handlingen är en rak, enkel historia med bra samspel mellan text och bild. Det är främst de utmärkta illustrationerna i hårdkokt stil med ständiga perspektivskiften som lyfter berättelsen. Finalen är inte heller så lyckad, tycker jag.

Låna Gängkrig 145 i GOTLIB

/leif