Jane Eyre i ny fräsch tappning.

Charlotte Brontës klassiska berättelse om den föräldralösa Jane Eyre som gavs ut 1847 finns nu finns även som läcker seriebok.
Historien är Jane tas om hand av sin morbror och moster. Den förre går bort rätt snart och Jane har en allt annat än lätt tillvaro hos sin elaka moster. Så småningom skickas hon till ett internat, där det inte är så mycket bättre. Men hennes liv blir spännande när hon flyttar till Thornfield Hall för att arbeta som guvernant, och hon blir snart förälskad i Mr Rochester. Hon erfar dock att huset bär på en mörk hemlighet.
Amy Corzine har gjort manusbearbetningen. Illustrationerna har John M Burns som upphovsman. För den svenska översättningen och bearbetningen svarar Helen Olsson.
Det här albumet känns fräscht och väl genomarbetat, troget originalet och med härliga gotiska teckningar. Till historien bifogas också ett persongalleri, en kronologi, Familjen Brontës släktträd och Charlotte Brontës biografi.
I samma serie har även Frankenstein och Macbeth utkommit.
Låna seriealbumet i Gotlib.

/leif

Lokal dimma

Konstnären och grafikern Eva Björnstrand debuterade för fem år sedan med seriealbumet Kioskvältaren. Nu har hennes nya bok Lokal dimma utkommit, med ett förord om fabler av konstnären Ernst Billgren.
Hon drar in oss i en suggestiv, surrealistisk, ibland mytiskt, och alltsom oftast en komisk värld. Det är distinkta svartvita teckningar i fabelform. Men det är inga ofarliga fabler. Djuren representerar våra drifter och vägar som skär sig med den allmänna normen.
I Räddaren i nöden tex så uppstår en kedja av våld då djur efter djur räddar varandra genom att brutalt slå ned angripare efter angripare. Några hundar med krossade konstnärliga ambitioner, och en gris med storhetsvansinne är några andra medverkande.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Kolla in Mouse Guard!

Håller på att läsa en fantastiskt fin serie som heter Mouse Guard. I USA ges den ut med ett nummer varannan månad och nu finns alltså första serien samlad i en volym som heter Mouse Guard: fall 1152. Formatet är annorlunda för att vara en serie, kvadratiska 20 x 20 cm. Serien är skapad av David Petersen och utspelar sig i mössens värld. De är förmänskligade men stöter på faror som är mer utmärkande för att vara en liten mus i en värld där gigantiska ormar och krabbor hotar. Mouse Guard: fall 1152 handlar om alltså om några soldater som skyddar folket från faror, agerar eskorter och gränsvakter. När de ska undersöka vad som hänt en försvunnen köpman/mus kommer de en hemlighet på spåren. En förrädare finns i vaktens egna led.

Med stor sympati skildras mössens liv och värld. Det går inte att undvika små utrop av "åh vad söta" för mössen är så fantastiskt vackert illustrerade. Det är nästan som att jag kan känna dem i min hand, hur mjuk deras päls är och hur deras små tassar kittlar i handflatan. Samtidigt är det gjort med stor igenkänning, mössen är på samma gång förmänskligade i känslor och uttryck och skildrade med en musliknande integritet. Ja och vad är en musliknande integritet? Lås oss säga som så att Petersen har skapat en värld befolkad av möss precis så som jag tänker mig att det skulle se ut om möss talade, bar kläder och levde i samhällen precis som människor. Kolla bara in dessa fantastiska illustrationer! Otroligt snygg serie. Och jag vill säga söt, men det är bara för att mössen är så söta, själva storyn är alltså inte en barnsligt söt sådan utan spännande och äventyrsfylld. Här dör möss och och de kan vara kallblodiga mördare och förrädare precis som människor. Låna här!

/AnnaJ

Hey Princess, Frances 2 & Uppskovet

Till er som ska färdas under jul- och nyårshelg kanske en serieroman är att rekommendera? På en och samma gång litteratur och film, tillhandahåller serieromanen både rika berättelser och visuella upplevelser som man hinner igenom innan resans slut.
Svårigheter att välja? Här på bloggen har det skrivits en del om serier – sist i inlägget finns adresslänkar.
Även om jag är lite sent ute vill jag ändå tipsa om tre bra serieromaner jag nyligen läst: Mats Jonssons Hey Princess, Joanna Hellgrens Frances 2 och Gibrats Uppskovet.

Mats Jonssons Hey Princess (Ordfront Galago 2002) uppmärksammades när den först gavs ut och har omtalats som generationsroman. I dag uppmärksammas den åter men av annan, och beklagansvärd, anledning. Ordfront var först ut med en app för tecknade serier till iPhone och iPad – en verkligt bra idé kan man tycka men så bestämde sig Apple för att agera moralens väktare . Jonssons naiva svart-vita teckningar av samlag, könsorgan och bröst är uppenbarligen för magstarka och stötande för Apple och måste censureras. Med gula post-itlappar.
Hey Princess är en serieroman med naket uppsåt, djärvt självutlämnande återges unge Mats stapplande (raglande) steg in i ett vuxenliv; det är förhållanden, indiepop, sex, supa och stort tvivel på sig själv (jämföra, jämföra!) som individ och sexpartner. Stor igenkänningsfaktor för nostalgiker och naiva lantisar som nyss flyttat till storstad och själva försöker behärska den obekväma konsten att mogna utan alltför många själsliga sår.
Appen är en utmärkt idé, men den ocensurerade versionen finns på ett bibliotek nära dig.

Joanna Hellgrens Frances del 2 (Ordfront Galago, 2010) har också ett biografiskt innehåll, om än inte autentiskt. Hellgren fortsätter här att berätta Frances historia. En fin historia om den lilla sköra, fantasifulla och egensinniga flickan Frances som bor hos sin faster efter att Fadern försvunnit. I Frances del 2 är det främst föräldrarnas relation och Frances ”förhistoria” som tecknas; deras historia kommer till oss i Frances tjuvläsning av fasterns författande älskarinnas nyskrivna roman. Föräldrarnas tecknade personligheter – den mjuka, ömsinta pappan och den självrådiga, handlingskraftiga mamman – ger ytterligare karaktär och förklaring till Frances.
Det är inte för inte som Hellgren med Frances vunnit priset Urhunden för bästa svenska seriealbum 2009.
Hellgren skapar med mjukt suddiga blyertsteckningar, med kroppars hållning och ansiktens mimik, ett behagligt tillstånd och tempo som väl harmonierar med berättelsen.

Handlingen i Uppskovet av Gibrat (Albumförlaget 2010) är förlagd till en liten fransk by i slutet av 2:a världskriget .
Huvudpersonen Julien är på väg till Tyskland för arbetstjänstgöring i kriget då han bestämmer sig för att hoppa av tåget och fly undan både tjänstgöringen och kriget. Julien återvänder till sin franska hemby och moster där han får reda på att tåget han åkt med bombats. Som av en händelse har Juliens borttappade identitetspapper hittats i händerna på en dödad okänd ung man. Julien har nu en chans att verkligen komma undan och han bosätter sig i sin lärares igenbommade hus där han har uppsikt över byns samlingspunkt – caféet på torget. Via det vardagliga livet med byns invånare, grannar och vänner som nu valt sida i kriget (tyskvänliga medlöpare, motståndsmän), förs historien om Julien (och hans kärlek till Cecile) framåt mot det oundvikliga slutet.
Det här är en snyggt återgiven kärlekshistoria med riktigt ”förstklassiga” teckningar och en skojfrisk jargong i dialogerna. Huvudkaraktärerna Julien och Cecile är som amerikanska sexiga filmstjärnor och jag kan inte låta bli att tänka på den gamla serien Starlet.

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/06/manadens-kulturgarning-seriehornan.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/03/serier-tjoho.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/prins-charles-kansla.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/11/what-it-is-what-is-it.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/01/fulheten.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/05/sci-fifantasy-i-serieformat.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/05/persepolis.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/06/august-jag.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/07/trollkungen.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/serienoir-shutter-island-och-miss-dont.html

Prins Charles känsla

Prins Charles känsla (utgiven på Ordfront förlag AB 2010) är ett efterlängtat seriealbum av Liv Strömquist, människan som gav oss de fantastiska seriealbumen 100 procent fett och Einsteins fru. I detta album ger hon sig på fenomenet kärlek, närmare bestämt den heterosexuella tvåsamhetens kärlek. Hon undersöker, granskar och försöker ta reda på vad kärlek egentligen är. Detta gör hon bland annat med hjälp av vetenskapliga teorier som hon kopplar till en historiskt kontext och vår samtids populärkultur. Och det är en sådan angelägen ansats, detta att ifrågasätta och söka förklara ett sådant samhälleligt fenomen som de flesta tar för självklart. Och att göra det lättfattligt i en serie, det är ju rent av genialt! Liv Strömquists serier behövs, ja de skulle vara obligatorisk läsning för varenda gymnasieelev (här kan vi snacka kanon).

Strömquist frågar sig även varför våra allra mest älskade torskar kan fortsätta vara sådana mysgubbar och populära bland folket, riktar skarp kritik mot monogami och patriarkatet. Hon beskriver till exempel den något drastiska konsekvensen av uttalandet "Jag är inte kär i dig längre!" med det ofrånkomliga svaret "OK! Då måste jag flytta till en annan bostad, vi kommer aldrig mer att ligga med varandra i hela våra liv, och om jag behöver prata med någon ska jag i första hand vända mig till någon annan!" (s. 123).

Det är skarpt, roligt, träffsäkert och självrannsakande. Men det är tyvärr inte det bästa albumet hon har gjort, det tycker jag faktiskt inte. Och detta kan mycket väl ha att göra med mina skyhöga förväntningar eftersom jag fullkomligt älskade Einsteins fru och 100 procent fett. Ibland blir det för mycket med detaljerna, med teorierna, alla referenserna, och det är lite upprepande från och till. Det är något jag saknar eller i varje fall vill ha mer av, liknande serier som Våra allra mest älskade torskar och De fyras gäng (om fyra manliga TV-komiker och deras sexistiska skämt samt popularitet). Men, och detta är ett stort men, Liv Strömquist är fortfarande ändå ett geni. Det går inte att komma ifrån. Vad hon gör och hur hon gör det är nödvändigt i dagens samhälle. So what att det ibland blir för teoretiskt, ansatsen är trots allt att förklara ett fenomen med hjälpa av sociologiska studier, och det i serieformat! Och guldkornen finns där. Det är bara det att jag ville skratta mig igenom hela albumet som jag gjort tidigare, inte bara vid vissa avsnitt. Men man kan inte få allt i livet. Tydligen kan man inte både ha kakan och äta den...

Låna den här.

/AnnaJ

Sci-fi/fantasy i serieformat

När jag var liten (ja och jag är än idag barnsligt förtjust i dom) var jag besatt av tecknade serier så som Starzinger, Cobra, Rai grottpojken och Silver Fang. Åh så jäkla bra! Dramatiken, humorn, spänningen! Och musiken! Nu har jag läst en seriebok som jag får mig att tänka på dessa animéklassiker; Mara från Ulthar av Karl Johnsson. Jag tror den skulle göra sig väldigt bra som animé. Stilmässigt påminner den väldigt mycket om ovanstående nämnda serier. Men, den är väldigt bra i detta format också. Alltså teckningarna tycker jag nog inte är världssnygga, men det gör inget för berättelsen förs fram så skickligt ändå. Och vilken känsla som förmedlas. Stämningar och ansiktsuttrycken är skickligt illustrerade. Det är spännande och coolt. Så vad handlar denna serie om då? Jo Mara bor på Ulthar tillsammans med sina föräldrar. Till Ulthar kommer de svarta galärerna med otäckingar från rymden och handlar med människoslavar. Maras älskade pappa är är en av dom som säljer slavar till galärerna. Så blir han själv bortförd. Mara är förkrossad. Hennes enda tröst ligger i katten Nardos. Mara blir själv mer och mer lik en katt. Så följer hon med kattsläktet till månen där hon upptäcker att slavarna har förts. De blir föda åt stora läbbiga odjur eller tvingas arbeta i gruvorna. Nu måste Mara försöka hitta sin far på detta farliga ställe och rädda honom.

Mara är stark, cool och modig. Berättelsen är som sagt spännande. Enda invändningen kanske är att det är ganska typiskt att Maras far är så jäkla stor och macho, men det uppvägs av att Mara också är det. Och Maras far är inte enbart god eftersom han själv varit slavhandlare. Sen är tydligen en viktig referens i sammanhanget Lovecraft och hans Cthulhuvärld. Tydligen är igenkänningsfaktorn hög. Men den liknelsen kan jag inte dra eftersom jag (ack och ve vad jag får skämmas nu!) aldrig har läst Lovecraft...

Nåväl, läs Mara från Ulthar nu!

/AnnaJ

Svenska mjölkbönders ordlista

Anna Erlandsson som bor på Rödön utanför Östersund har skapat seriealbumet Svenska mjölkbönders ordlista. Bönder och mjölkkor är hennes närmaste grannar. Så hon har utgått från ordet "ko" som tusentals olika svenska ord har i sig.

I sin bok har hon samlat 145 teckningar där dessa ord har fått nya liv och innebörder, både bokstavligt och bildligt, genom hennes personliga tolkningar.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Simons cat

Ni har säkert sett de animerade kortfilmerna om Simons katt på youtube, om inte så är det ett måste. Helt underbara! Simon Tofields serier finns även i bokform och bjuder på många skratt. Den charmiga katten gör allt för att få mat och uppmärksamhet. Ni som bor med katt kommer säkert att känna igen er. Tofield fick förra året British Animation Award i kategorin Best comedy för sina kortfilmer.

Låna boken i GOTLIB.

/Anna

Husfrid

Husfrid - en tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel är en grafisk memoar. Genom hänvisningar till klassiska litterära verk skildrar hon relationen till sin bortgången far. Rik på detaljer och genom humor är detta även en berättelse om hennes komma ut process som degraderas i relation till föräldrarnas dramatiska liv. Det är även en berättelse om huset hon är uppvuxen i, som inte var ett vanligt hus utan hennes fars stora livsprojekt in i minsta skrymsle och vrå. En helt fantastisk berättelse, det bästa seriealbumet jag läst, ja till och med en av de bästa böckerna jag läst!

Bechdel har även gett ut serien Dykes To Watch Out For, även dom mycket läsvärda.

/Anna

Frances

Frances vill jag ta i min famn. Den lilla flickan Frances har förlorat sin far och får flytta in hos sin faster Ada. I det stora huset bor även farfar som är gammal och förvirrad. Han blir ett komiskt inslag fast att han också är lite sorglig. Till tröst tänkter jag att han inte vet bättre. Frances ankomst i huset förändrar tillvaron för Ada, på var sitt håll lär de känna grannen Louise och hennes tre hundar. Teckningarna är lika sköra som lilla Frances och har en fin samklang med historien. Berättelsen är sorglig men kärleksfull och slutet infirar en spira av hopp och jag bara väntar på att få läsa fortsättningen.

Låna Frances del 1 i GOTLIB.

Joanna Hellgren har även en hemsida värd att besöka.

/Anna

Pärlor & Patroner

Pärlor och Patroner är en samling kvinnoporträtt berättade av serietecknaren Loka Kanarps. På en sida berättar hon om var och en av de 60 historiska kvinnorna, kända och mindre kända. Det är allt ifrån Greta Garbo, Janis Joplin, Olympe de Gouges, Tzu-Hsi… Teckningarna är svart-vita och texten fyndig och träffsäker. Många livsöden är tragiska. Anne Boelyns öde är ett exempel. Hon var hovdam hos Henrik VIIIs första maka. Hon var välutbildad och intelligent och gifte sig med kungen, vilket inte var så populärt blad folket. Rykten började spridas att hon hade tre bröst och elva fingrar. Konflikt och förljugenhet ledde dock till att kungen anklagade henne för incest med brodern. Utan bevis dömde hon till halshuggning. Boelyn tog det med ro och menade att kungen först gjort henne till drottning och sedan till martyr. Trots tragiska öden kan jag verkligen rekommendera denna samlingsvolym av coola kvinnor.

Loka Kanarp har en blogg, kolla in den!

/Anna

Trollkungen

Trollkungen av Kolbeinn Karlsson är en samling drömska och surrealistiska serier. Vissa är så fantasifulla att det är svårt att förstå logiken och vad Karlsson vill berätta. Den historia som är lättast att hänga med i handlar om två håriga män som har dragit sig undan civilisationen och hyllar skogen. Under en ceremoni låter skogen dem föda två barn och här någonstans tappar jag berättelsen i virrvarret. Tycker ändå på något sätt att historien om männens stilla liv och kärlek till skogen är fin. Teckningarna är härligt färgstarka och är det som gav mig mest. Gillar du kombinationen serie och surrealism är detta ett givet lästips.

Kolla om trollkungen finns i GOTLIB.

/Anna

Queer as Karin

" Flatbröd...Vågar jag köpa det? Det är ju gott, men skulle det inte verka lite...misstänkt"
från boken

Queer as Karin av Sanna Lindström och Terese Oliw är en seriebok om den mesiga flatan Karin. Hennes vänner är paret Sonja och Susanne, och singeltjejen Samira. Vi får följa dem i deras vardag, de arbetar, går på gaybarer, och har kärleksproblem. Tillsammans är de förkämpar för kärlek, rättvisa och billigare folköl.
Seriealbumet både slår och smeker åt såväl homo- som heterovärlden i en härlig blandning av vass ironi och ömsint värme.
Delar av innehållet har tidigare varit publicerat i tidningarna Arbetaren och Kom ut.
Sanna Lindström har även tillsammans med Annika Ruth Persson gjort LL-boken Är klänningar farliga?: om homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Låna Queer as Karin i GOTLIB.

/leif

Det är inte så här det ska vara

Det är inte så här det ska vara av Li Österberg är tre serienoveller om olika personer som känner att något inte stämmer. De har svårt att hitta det som de vill ha, de befinner sig i fel sammanhang, men vet inte riktigt vad de ska göra åt det.
Sexkomplex heter den första novellen, och handlar om Sofi som längtar efter att ha häftig sex och känna sig som en riktig kvinna.
Begravningen heter den andra och där är Martin huvudpersonen som tidigare har haft ett förhållande med Joel som han nu återser för en begravning.
Titelnovellen handlar om en tjej som växer upp i en liten tråkig småstad i en familj med en massa syskon, och ett par helt oförstående föräldrar.
Jag tycker att de två första är fantastiskt roliga, den tredje inte riktigt lika bra, men det är sammantaget det bästa seriealbumet jag har läst på länge.
Li Österberg har en egen webbsida där man kan läsa mer om henne: http://www.liosterberg.se/
Låna Det är inte så här det ska vara i GOTLIB.

/leif

Samtidigt

Begreppet grafiska noveller var för mig nytt när jag fick Samtidigt i min hand. Från början trodde jag att det skulle vara mer text än i ett seriealbum, men det tycks snarare vara synonymt.

I denna samling får vi möte sex unga svenska serietecknare som berättar historier om människor, djur och dess möten, alldagliga och mindre vanligt förekommande situationer. Det är i denna samling som med de flesta andra en varierande kvalité men det som förenar är att fantasin inte har några gränser. Jag vill tipsa om Samtidigt framförallt för att det är roligt att lyfta fram unga serietecknare, det finns så många förmågor som är värda rampljuset.

Låna Samtidigt i GOTLIB.

/Anna

Så jävla normal

… och så kom då äntligen Nina Hemmingssons nya seriealbum Så jävla normal. En sanning blev bekräftad, man ska inte ha stora förväntningar, då går dem bara i kras. Jag hade sett framför mig hur jag skulle ligga dubbelvikt av skratt men ack nej. Okej riktigt så illa är det inte. Hon lyckas igen med att få ihop livets bitar med sin finurlighet och träffsäkerhet. Serierna handlar mycket om bekräftelse, att räcka till och känslan av hat, ångest eller bitterhet som finns där utan att vi egentligen vill. Det är svart humor och visst skrattar jag, men tycker att hennes tidigare Är jag din flickvän nu, är betydligt bättre.

Låna Så jävla normal och Är jag din flickvän nu i GOTLIB.

/Anna

Ur djupen ropar jag till dig

När jag fick seriealbumet Ur djupen ropar jag till dig av Benjamin Stengård i mina händer och läste på baksidan att skräcken klivit in i seriekonsten blev jag genast nyfiken. Två av mina favoritgenrer i ett och samma format! Inte heller blev jag besviken av de surrealistiska berättelserna. Det tog dock ett par sidor innan jag vande mig vid teckarstilen men nu tycker jag att det passar bra in på de mörka historierna. Tänk vad ensamheten kan göra med tankarna och vad tankarna kan göra med ensamheten ...
min största skräck.

/Anna

Serier tjoho!

När jag själv svarade på mina fem frågor om favoriter (i tidigare inlägg) så glömde jag nämna serier som en genre jag gärna läser. Nu senast har jag läst Dotterbolagets antologi, red. Karin Didring, Sara Elgeholm och Sara Granér. Dotterbolaget är ett feministisk seriekollektiv som bildades våren 2005. Gruppen utgörs idag av ett trettiotal kvinnor som lärde känna varandra genom serieskolan på Kvarnby folkhögskola i Malmö. Antologin är en samling av 32 medlemmars olika stilar och uttryck från 2005-2008. Som det brukar bli med antologier så varierar kvalitén men det finns många riktigt roliga, fina och bra serier, vilket gör samlingen värd att låna.
Kolla om den finns inne i GOTLIB

/Anna