Tintin möter Indiana Jones och Arkiv X

Ola Skogäng

Theos ockulta kuriositeter.

Äntligen har den tredje delen, I dödsskuggans dal, kommit.

De två första, Mumiens blod och De förlorade sidornas bok, lämnade stark mersmak.

Theo har en butik som säljer, precis, ockulta kuriositeter. Dessutom blir han ofta anlitad av sin vän, polisinspektör Max vid polisens Specialrotel för Oförklarliga Fenomen, när denne stöter på extra knepiga fall. Sådana som involverar serie-vampyrer, zombies, spöken och försvunna mumier.

Jo, just det, Theo är en björn. Nja, inte av födsel, men numera av ohejdad vana. Han blev en gång i tiden förvandlad av en mumie vid namn Amir Kairo och är sedan dess ständigt på jakt efter en bok från Atlantis som kanske kan hjälpa honom bli människa igen.

Theo är också någon slags extrapappa till skolflickan Felicia, som även hon har lite udda intressen och har rykte om sig på skolan att vara häxa. Är man trakasserad av tuffa flickgänget, så är det inte helt fel att vara kompis med en tre meter lång björn.


Skogäng är, som Lasse Åberg påpekar i förordet till Mumiens blod, representant för ”den klara linjen” som kanske främst syns till i franskspråkiga serier. Och serien är verkligen extremt vältecknad. Dessutom märks det i dröm- och minnessekvenserna att Skogäng även behärskar helt andra manér.

Jag tycker dock att denna tredje del, I dödsskuggans dal, går lite på tomgång rent manusmässigt. Skogäng har tagit tidigare publicerade fristående kortsekvenser av Theo från bl.a. Nemi och sammanfogat dem med en nyskriven (och tecknad) ramhistoria. Vällovligt och en kul idé, men det känns inte som om det för huvudhistorians handling framåt. Snarare lämnas man med ännu fler frågetecken och lösa trådar än efter del 2.

Får hoppas Skogäng återkommer snart med en ordentlig fortsättning.

Med detta sagt, så är Theo ändock en väldigt rekommendabel bekantskap.

/Per

Welcome to Tranquility

Seriemakarna Gail Simone (som bl a har skapat Wonder Woman) och Neil George (som har gjort Majestic) har tillsammans gjort serien Welcome to Tranquility. Han har gjort teckningarna och hon har skrivit texten.
Tranquility är en liten småstad någonstans i Kalifornien. En ovanlig stad för det är dit superhjältar flyttar när de vill dra sig tillbaka, och kanske bilda familj och klippa gräsmattor. Men det bor även en hel del pensionerade skurkar i staden.
När ett filmteam är där för att göra ett reportage sker ett mord som vänder upp och ned på det relativa lugnet. I den skenbara idyllen bor det en radda av unika och färgstarka karaktärer som har många hemligheter, och det pågår allehanda intriger.
Detta är den första boken i en serie och den är både komisk och välgjord. I denna del utvecklas de olika udda karaktärerna och vi får se att superhjältar är långtifrån perfekta.

/leif

Helt random

Tonårsrevolten är en nödvändig frigörelseprocess som ofta kan vara både svår och smärtsam.Det kan den även vara för föräldrarna.
En allvarlig och tragikomisk pocketserie om hur det kan vara att ha tonårsdöttrar är Helt Random av Jessica Laurén. Hur det känns när de inte pratar med vuxna, super, piercar sig, hårdsminkar sig, färgar håret och när en kille ska sova över för första gången.
Skikdringen är strikt ur förälderns perspektiv. En trött och orolig mamma som tycker det är urjobbigt och hjärtslitande.
Ibland är det rätt kul, men på nåt sätt blir det lite för mycket. Det känns som om mammarollen till en tonårflicka framställs som en enda lång pina. Kan det verkligen vara så illa? undrar jag vid läsningen.
Jessica Laurén är själv mamma till två tonårstjejer och hon är illustratör och animationsregissör. Nu är hon också aktuell med "Vem"-filmerna som baseras på Stina Wirséns böcker.

Låna boken i Gotlib.

/leif

Fröken Märkvärdig

Fröken Märkvärdig & Karriären är en seriebok av Joanna Rubin Dranger från början av seklet. Den handlar om en ung tjej som försöker etablera sig som illustratör och författare. Hon pendlar mellan hybris och djup ångest.
I grunden har hon ett extremt dåligt självförtroende. Hennes föräldrar har med sina skyhöga förväntningar satt en omänsklig press på henne som gör att hon förlamas av prestationsångest. Mörkermonstret ,som ständigt vandrar vid hennes sida, och de inre demonerna växer sig allt starkare. Obönhörligt drivs hon mot ett sammanbrott.
Samtidigt som det är djupt tragiskt så är det absurt komiskt. I inledningen tex så förklarar pappan för det lilla barnet att hon måste bli en av de tio bästa i världen , och sedan försvinner han för gott i en rymdraket. Längre fram i berättelsen ställer demonerna huvudpersonen inför rätta anklagad för att vara en medelmåtta som har misslyckats med ALLT hon har gjort. Straffet blir att hon döms till livstids skam och isolering.
När hon väl har tagit sig igenom kollapsen så kommer hon, föga förvånande, till insikt om att bara hon själv kan bestämma hur hon ska leva sitt eget liv.
Rubin Dranger skapar naivistiska svartvita knivskarpa bilder, som har fyndiga små detaljer. Med härlig galghumor driver hon med vår tids karriärkrav, och på samma gång skildrar hon ömsint och träffsäkert skräcken för att inte ha det som krävs.
Hon har gjort en, nu bioaktuell, 30 minuters animerad film av berättelsen.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Kinderbook & Swallow Me Whole

Kinderbook: serier för sorgsna barn är en Josein Manga (målgrupp och tema: vuxna kvinnor) av Kan Takahama. Boken består av en samling noveller där den sammanhållande tråden är kvinnor, tjejer och flickor som på ett eller annat sätt överlever eller måste överleva livets krasshet.
Takahama låter oss endast få ett utdrag ur en levnadshistoria; vi får ingen introduktion eller bakgrund till händelseförloppet och vi får inte heller se upplösningen. Och det är väl det jag ser som mest intressant och givande med Takahamis Kinderbook – när någon av novellerna tilltalar mig tänker jag på vad som kan ha föregått berättelsens nu och på vad som sker efter sista bilden.
Historierna var egentligen inte ämnade att sättas samman till en antologi (publicerades ursprungligen var för sig i det japanska magasinet Garo) vilket jag tycker märks både innehållsmässigt och bildmässigt. För att undvika att det blir alldeles mastigt, monotont och likgiltig ska man kanske ta en historia åt gången i stället för att gå på Kinderbook från pärm till pärm.


Swallow Me Whole av Nate Powell är en fantastisk serieroman, om än inte helt lätt att svälja. Ganska tidigt in i boken känner jag behov att noggrant utforska bild och text för att inte missa något viktigt, och för att hänga med i vad som egentligen händer – bilder, dialoger är verklighetstrogna men tycks ofta som ledtrådar till något annat, dolt och underförstått.
Den yttre handlingen utspelar sig i en amerikansk småstad där vi möter tonåringarna Ruth och Perry (styvsyskon) i en normal? familje- och skolvardag, absorberade av gängse tonårsgrejer (framtiden, kärleken och upproren). Det som till en början ser ut som ett kanske kvardröjande magiskt tänkande och en tonårings behov av att skapa kontroll i ett upplevt kaos, visar sig vara allvarligare psykiska störningar med hallucinationer och paranoia.
Powell tecknar Ruths och Perrys upplevelser med starka kontraster. Intensiv svärta, skuggor och ljus och förstärker härigenom sinnesstämningar och i samma takt som sjukdomen fyller främst Ruth, men också Perry, fylls bokens sidor med bläcksvärta och det verkliga övergår i overklighet, något oförklarligt?

Det är alltid kul med böcker som sätter igång associationsbanorna, och Swallow Me Whole har en del ledtrådar som får mig att fundera på om det inte är så att Powell här ”leker” med både normalvetenskapliga och kreationistiska förklaringar som ett slags ifrågasättande av vedertagen syn på verkligt och normalt (det tillhör ingen sjukdomsbild att tro på en osynlig Gud men att, som Perry tro på en osynlig trollkarl gör det).
Anomalierna (sjukdomens hallucinationer för Ruth och Perry) kan tillföras kategorin ”fördömd data”, oförklarliga fenomen som har utestängts av normalvetenskapen, men blir hos Powell i högsta grad verkliga och ingen av bokens karaktärer tycks i slutänden faktiskt betrakta dem som onormala. Eller är det bara så att de inte ser dem?
Perry lyssnar till Oingo Boingos ”Dead Mans Party” och, inte helt opassande:

“Leave your body and soul at the doordon’t run away it's only me, don’t be afraid of what you can't see”

Susanne.S

Det är inte så här det ska vara

Det är inte så här det ska vara av Li Österberg är tre serienoveller om olika personer som känner att något inte stämmer. De har svårt att hitta det som de vill ha, de befinner sig i fel sammanhang, men vet inte riktigt vad de ska göra åt det.
Sexkomplex heter den första novellen, och handlar om Sofi som längtar efter att ha häftig sex och känna sig som en riktig kvinna.
Begravningen heter den andra och där är Martin huvudpersonen som tidigare har haft ett förhållande med Joel som han nu återser för en begravning.
Titelnovellen handlar om en tjej som växer upp i en liten tråkig småstad i en familj med en massa syskon, och ett par helt oförstående föräldrar.
Jag tycker att de två första är fantastiskt roliga, den tredje inte riktigt lika bra, men det är sammantaget det bästa seriealbumet jag har läst på länge.
Li Österberg har en egen webbsida där man kan läsa mer om henne: http://www.liosterberg.se/
Låna Det är inte så här det ska vara i GOTLIB.

/leif