Spaguide

I boken Svenska spaguiden : 80 anläggningar, tar Anna Gigård oss med på en resa genom landet från Riksgränsen i norr till Ystad i söder. Det är en salig blandning från små, enkla inrättningar till stora, lyxiga etablissemang. En handfull av dem ligger här i Göteborg.
Förmodligen kommer namnet spa från en kurort i Belgien som hade sin storhetsperiod på 1700-talet. Nu sägs branchen vara större än filmindustrin.
Det handlar om att hitta ro och harmoni, och oftast är vatten inblandat. Massage och ansiktsbehandling är gamla klassiker, men det finns även en hel del "nya" behandlingar som ayurvediska behandlingar, klangterapi, samezen, floating m m.
I slutet av boken får vi också tips om hur vi kan ordna ett eget spa hemma.

/leif

Rapport från sopornas planet

Stefan Jonsson är nu aktuell med en samling essäer i gränslandet mellan estetik och politik. Rapport från sopornas planet: fem kritiska essäer, kallar han dem. Författaren försöker fånga det universella, och tar upp stora spörsmål som kampen om kulturarvet, återupprättandet av den europeiska tanken, globaliseringen, dokumentären i konsten och marxismen. Det sistnämnda menar han är giltigare nu än någonsin tidigare.
Han utvecklar tankegången från sin bok De andra och hävdar att vårt samhälle är "strukturellt rasistiskt" utan att en enda rasistisk idé uttrycks. Denna kulturella rasism är, påstår han, en förlängning av och försåtligare form av den koloniala rasismen.
Själv tycker jag att bokens intressantaste parti är skildringen av subsamhällen på Mexikos soptippar.

/leif

Fula ord

Vem bestämmer att fula ord är fula? är en bilderbok av Camilla Borgström, med bilder av Martin Strömberg. Hon går igenom varför vissa ord traditionellt anses som fula och vad som de som använde dom förr i tiden kunde råka ut för.
Vi får oss också förklarat varför det inte är någon bra idé att kalla någon fula namn som ex hora, bög eller cp.
Författaren nöjer sig inte med boken utan hon åker också runt i skolor och samtalar med tredje- och fjärdeklassare om hur vi bemöter varandra, hur vi använder språket, och hur det får oss att må.

/leif

The Road som film - dystrare än döden

Göteborgs filmfestival pågår för fullt, men än har jag inte sett en enda film på festivalen. Dock såg jag i helgen filmatiseringen av Cormac McCarthys fantastiska bok The Road (eller Vägen som den heter på svenska). Jag älskade boken, om en man och hans sons färd genom ett öde landskap. Jorden och allt liv håller på att dö, det är aska i luften och på vägarna härjar överlevande kannibaler. Filmen var jag ju bara tvungen att se, jag älskar nämligen katastrof- och postapokalypsfilmer. Med boken i färskt minne var jag förstås förberedd på att det skulle vara deppigt. Men att det skulle kännas så hopplöst och nattsvart... Underbart skådespeleri av Viggo Mortensen. Barnet tyckte jag iof var lite störigt på ett gnälligt sätt men det kan vara så att det hör till rolltolkningen? Och fotot! Ja ibland kändes det som att de spelat in delar av filmen i Sverige (Göteborg) en riktigt grådaskig vinterdag. Känslan av gråhet, kyla, brist på färger och liv som boken förmedlar är skickligt överförd till duk. Det är någonting med att uppleva det så pass visuellt som gör det extra verkligt. Oerhört deppig och tankfull och hopplös satt jag tyst på vagnen hem. Hur ska jag ställa mig till denna film? Vill inte direkt rekommendera depp till någon, samtidigt som den var väldigt bra. Avgör själva!
/AnnaJ

Författarbesök på Kortedala bibliotek

Johanna Nilsson, slog igenom 1996 med romanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden och har därefter skrivit sex vuxenromaner samt fyra barn- och ungdomsböcker. Hon berättar om sitt författarskap och sina böcker, framförallt den senaste S.O.S. från mänskligheten. Det är en roman om utsatta människor i en modern stockholmsmiljö – människor som alla söker kärlek och bekräftelse samtidigt som de kretsar kring romanens nav, den lyxprostituerade Benjamin.

Torsdag 11 februari, kl 19.00
Kortedala Bibliotek

I samarbete med ABF Göteborg

Kärleken som ett helvete

Den australiensiske författaren Sonya Hartnett fick år 2008 litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne för sina ungdomsböcker. Hon har under pseudonymen Cameron S. Redfern, gett ut romanen Landskap med djur, som nu föreligger på svenska.

Det är en sällsynt starkt erotisk roman som ibland nästan tangerar pornografin. Förhållandet mellan en kvinna och man grundas på en intensiv djurisk drift. Lika självklar som deras strävan efter maximal sexuell utlevelse är, lika känslomässigt hämmade är de. Boken är en skildring av kärleken som ett helvete. Deras förhållande är hemligt och utan framtid . Aldrig någonsin kan det heller bli något annat. Att deras kärlek är omöjlig styr hela deras relation.

Läsningen blir ganska monoton och känslan av tomhet växer allteftersom sexscenerna radas efter varandra. Vilket i och för sig säkert är ett medvetet grepp av Hartnett/Redfern, som är en driven författare. Dessutom har hon en enastående språkbehandling.

Slutet är förutsägbart och blir förstås melodramatiskt. Besattheten övergår i konflikt och leder så småningom till ett uppslitande uppbrott.

/leif

Sagor på flera språk från flera olika länder

Daum Foundation är en koreanska organisationen som arbetar för att öka kontakten och förståelsen mellan olika länder och kulturer. De har startat en webbplats som heter Ollybolly. Där kan man gratis titta och lyssna på animerade sagor från Vietnam, Mongoliet och Filippinerna Sagorna finns på engelska, koreanska eller originalspråket. Innan året är slut planerar de att ha samlat mer än 170 sagor och då ska även Afrikanska och Latinamerikanska länder vara representerade.

/Anna