Spöket på Canterville

Jag var i Dublin nyligen och besökte minnesstatyn över Oscar Wilde som står i kanten av Merrion Square Park. Påminnelsen av denna författare och hans tragiska historia gjorde att jag var tvungen att läsa någon av hans verk igen. Det blev en av mina favoriter; Spöket på Canterville. Det är en berättelse från 1887 och handlar om den amerikanska familjen Otis som flyttar in i ett slott på den engelska landsbygden där det sägs att det spökar. Spöket är slottets tidigare ägare Lord Canterville och han blir upprörd över att familjen Otis inte tar hans existens på allvar, vilket naturligtvis får vissa konsekvenser… Boken är mer roande än skrämmande även om den handlar om ett spöke. Vill du hellre läsa om Wildes spännande och skrämmande liv och verk så finns det flera bra biografier. Kolla här.

Wilde är känd för sina citat. Bredvid statyn som du ser på bilden, finns två pelare med statyer och Wildecitat. Om du inte har vägarna förbi Dublin kan du istället kolla in hans citat på Wikiquote.

/Anna

Flesh eating Zombies! Jippie!

När man (läs jag) går omkring själv på biblioteket och funderar på var bästa stället är att ta skydd när zombiesarna kommer ... ja då kanske man (jag) har fått lite väl mycket zombies till livs. När man dessutom blir riktigt bekymrad över att det inte finns någon flyktväg ut från det där bombsäkra gömstället och en förmodligen skulle svälta ihjäl där (eller dumdristigt nog försöka bana sig väg förbi zombiesarna), ja då kanske det är dags att gå till psykologen? Nej jag väljer att istället se det som att jag minsann kommer att överleva zombieapolalypsen, väl förberedd som jag är.

Nåväl, tillbaka till... verkligheten. Jag har läst en ungdomsbok som utspelar sig efter zombieapokalypsen; The forest of hands & teeth av Carrie Ryan (titeln ger mig välbehagsrysningar). Mary är en ung tjej som bor i byn, omgiven av The forest of hands & teeth som kryllar av zombies vars enda vilja är att äta människokött och ta sig in i byn. Byn är skyddad av höga stängsel som vaktas av the Guardians. Dessa beskyddare, och hela byn egentligen, styrs av The Sisterhood. Systerskapet är som en slags religiös sekt som kontrollerar allt och alla. Fortlevnaden i byn är väldigt viktig och vem man gifter sig med och att man fortplantar sig blir därmed väldigt centralt. Mary längtar bort, till havet som hon hört berättas om. Om havet finns måste det säkerligen också finnas platser som är fria från zombies. Och är inte Systerskapet lite skumt? Vad försöker de dölja egentligen. När Marys mamma blir biten och förvandlas till en zombie och Mary tvingas ansluta sig till Systerskapet. Hela tiden slits hon mellan två bröder och plikten, den relativa tryggheten i byn och det okända utanför skogen. Ja ni förstår ju hur sjukt spännande det är. Jag kunde inte slita mig. En bok i min smak. Visst är det drygt med fokusen på kärleken med stort K och äktenskapet, men Mary går ändå sin egen väg, och även om man inte får svar på alla sina konspirationsfrågor så kan jag glädja er med att detta är början på en serie! Del två heter The dead-tossed waves men finns tyvärr inte att låna ännu). Så nu har man något att se fram mot.

Låna boken här.

/AnnaJ

Homo Kemikus Syntetikus

De senaste fyrtio, femti åren har en rad nya kemikalier tillkommit i vår närmiljö. De flesta är skapade av människan och främmande för levande organismer. Ohälsotillstånd som Alzheimers, fetma, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, bröstcancer, astma och allergier har ökat explosionsartat under senare år. Risken för ett svenskt barn att drabbas av allergi har på hundra år ökat från en till 40 procent. Det är också fastställt att fortplantningsförmågan hos människor och djur i de industrialiserade länderna minskat drastiskt. Antalet spermier i mannens sädesvätska har minskat med upp till 50 procent de senaste fem decennierna. Kemikalier i närmiljön tros ligga bakom detta. Fler och fler vetenskapsmän varnar för att vi utsätts för ett gigantiskt biologiskt experiment.
Nästan alla är vi medvetna om att vi påverkas av det vi äter och många vill att maten ska vara fri från bekämpningsmedel o dyl. Men det är inte lika känt att möbler och kläder är fullproppade med kemikalier, och att hälsofarorna med det vi inandas förmodligen är större än med det vi stoppar i oss.
Med boken Impotensmadrassen vill författaren och journalisten Monica Kauppi göra oss medvetna om de här hälsoriskerna. Hon har i femton år skrivit artiklar om farorna med kemikalier, tungmetaller, tandmaterial etc, och hon har medverkat i EU-utredningar och statliga dito.
Vanliga kemikalier i vår miljö kan ge skador på i stort sett hela kroppen såsom ex hjärta, hjärna, blod, psyke. Kontrollerna är i princip obefintliga och konsekvenserna helt outredda. men många ämnen ackumuleras i våra kroppar och förs vidare till foster och våra barn, som förstås är betydligt känsligare än vuxna.
Den som vill kan också läsa mer på Monica Kauppis websida www.kemikaliedetektiven.se.

/leif

Fucking Sofo

Fucking Sofo är sju längre serieberättelser av Lena Ackebo. Sofo är en förkortning för South av Folkungagatan. Alltså östra delen av Södermalm i Stockholm, som har blivit en samlingsplats för de trendkänsligaste innevånarna i huvudstaden under 2000-talet.

Men det här kunde förstås lika gärna ha handlat om Borås eller Malmö för det är en allmängiltig krogmiljö som skildras. Personerna vi möter dataspelsnördar, trendnissar, tjejgäng och neurotiker finns förstås i alla städer. Det mångordiga, tomma dösnacket är detsamma överallt.

Det blir ganska roligt och igenkänningsfaktorn är hög när författaren träffsäkert skildrar sociala tillkortakommanden vid pinsamma möten med främlingar och ytliga bekanta.

/leif

Vad läser du?

Här kommer en liten läsrapport:
Just nu läser jag:
The forest of hands & teeth av Carrie Ryan. Ungdomsbok om zombies och kärlek.
The fifth child av Doris Lessing. Spårvagnsläsning om ett inte så sympatiskt barn..
Näst i kö att läsa: The Terror av Dan Simmons. Ska handla om en arktisk expedition som fastnar i isen i slutet av 1800-talet och sen är det nåt (monster?) därute som dödar besättningen... ser mycket fram mot!
Har påbörjat och bläddrar i sporadiskt: Godis åt folket av André Persson. Handlar om svenskarnas stora lösgodiskonsumtion.
Ska lyssna på: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Första ljudboken ska lyssnas på i bilen tänkte jag...
Dessutom har jag lånat hem två böcker om Sveriges sevärdheter eftersom jag tänker ägna mig åt att åka på roadtrips in Sweden i sommar (därav ljudboken). Plus ett antal reseböcker om Barcelona eftersom semestern går dit.

Vad läser du just nu?

/AnnaJ

Pennan i näsan

Jan Stenmarks senaste verk är ingen bladvändare utan ska läsas lite i taget och varje bild för sig. Pennan i näsan är hans tolfte bok och vi hamnar åter igen i det till ytan perfekta folkhemmet men som efter lite korrigering, detaljer och kommentarer från Stenmark får en helt annan betydelse. Det är bra läsning för korta spårvagnsturer och bjuder på många skratt. Den blir dock inte någon favorit och jag tycker nog fortfarande att han var som bäst i Känslan man har från 2001, kanske för att det var första gången jag kom i kontakt med "Stenmarkare".

Fler böcker av Stenmark hittar du i GOTLIB.

/Anna

Sara Stridsberg

Sara Stridsbergs (född 1972,) författarskap har jag alltid haft ett gott öga till. Hon är liksom cool på ett sådant sätt som jag ser upp till. Smart och skarp och talangfull. Ändå hade jag tills helt nyligen bara läst hennes bok Drömfakulteten om Valeri Solanas, ni vet hon som skrev SCUM-manifestet och sköt Andy Warhol. Gillar mycket. Denna fick hon Nordiska Rådets Litteraturpris för 2007.

Hennes bok Happy Sally om Sally Bauer, den första skandinav som korsade engelska kanalen, läste jag ut igår. Den har jag kollat in länge men det har liksom inte blivit av. Men nu så! Den är drömsk, liknande Drömfakulteten. Lite för drömsk för att läsa den på fem-minuters spårvagnsresor till och från jobbet. Jag får inget riktigt grepp om historien, eftersom det är flera parallella som berättas av olika personer, i dagboksform, i brevform och personligt tilltal. Det är nog inga problem om man kan koncentrera sig lite mer. Hur som helst så gjorde det inte så mycket. Jag tycker om den ändå, trots att jag är lite förvirrad. Mest gillar jag historien om Sally och hennes kärlek till Marguerite. Så dessa två vill jag rekommendera till sommarläsning! Men Darling river, hennes senaste som har en slags utgångspunkt i Nabokovs Lolita känner jag ett visst motstånd mot. Jag får för mig att den är för... brutalt verklighetstrogen. Obehaglig? Ingen tvekan om att den är bra, men jag vet inte om jag vill utsätta mig för den. Men jag kanske har fel? Vad tycker ni?

Kolla in i Gotlib.

/AnnaJ