Kvinnor utan män

1974 publicerade Sharnush Parsipur Kvinnor utan män som handlar om fyra

kvinnor i Teheran i början av femtitalet, då den demokratiskt valda regeringen störtades på initiativ av amerikanerna och engelsmännen.

De fyra kvinnorna har olika bakrund och ställning. Det som förenar dem är könet, och de hinder och inskränkningar som följer med det.

Mödomshinnan, eller renhetens symbol som den också kallas på persiska, har en central betydelse i berättelsen. Att flickans oskuld symboliserar familjens heder och ära medför att kvinnan inte äger rätt till sin egen kropp. Den reduceras till att vara omgivningens ägodel.

Författaren har varit fängslad i flera omgångar av den islamiska republiken anklagad för att ha kränkt moralen och uppmanat till lösaktighet. Nu har hon en fristad i Amerika.

Shirin Neshat har gjort en film av boken och den är nu aktuell på Hagabion.

/leif

Törst

Ett bortglömt författarskap som förtjänar att lyftas fram är Birgit Tengroths. Hon debuterade 1948 med novellsamlingen Törst. Den väckte stort uppseende för dess öppenhjärtiga betraktelser över kvinnlig lust och sexualitet. Året efter gjorde Ingmar Bergman filmen med samma namn, som utgår från novellen Resa mot Arethusa ur novellsamlingen. Den handlar om ett par, vars äktenskap är fyllt av konflikter, som färdas på tåg genom ett krigshärjat Europa. En annan av de bättre novellerna i samlingen är Midsommarnatt som skildrar ett spännande möte mellan författaren själv och en lesbisk dansös.
Birigit Tenghroth hade många strängar på sin lyra. Hon dansade balett och agerade på teatern. Dessutom medverkade hon i trettitalet filmer, och hon skrev artiklar i fIera tidningar, bla Året Runt och Vi. I memoarboken Jag vill ha tillbaka mitt liv skriver hon om ett av sina, inte så lyckliga, äktenskap. Sin kamp mot cancern beskriver hon i Jag trodde du var död.
Förutom ovan nämnda böcker gav hon ut en diktsamling och en handfull romaner och novellsamlingar, samt ett par artikelsamlingar. I sina verk undersöker hon det kvinnliga psyket, och hennes författarskap tecknar bilden av en sensibel, temperamentsfull och i själen olycklig person.
Låna något av hennes verk, eller filmen Törst i Gotlib.

/leif

Murens fall

Igår var det på dagen 20 år sedan Berlinmuren föll. För att fira detta har vi tagit fram böcker på temat på Gamlestadens biblliotek, kom gärna in och låna! Det finns en hel del litteratur som behandlar Berlinmuren och Östtyskland ur olika vinklar. Idag vill jag dock tipsa om en film som visas på SVT1 klockan 21.45 ikväll, tisdag. Good bye, Lenin! är en tysk film från 2003 av regissören Wolfgang Becker. Alexander växer upp i DDR och bor med sin mamma och syster. När DDR börjar falla sönder 1989 går han i ett protesttåg och mamman, som är starkt engagerad i DDR-samhället, hamnar plötsligt i koma. Hon missar den tyska återföreningen och när hon vaknar ur koman finns inte DDR längre. Men eftersom hon ska undvika starka känslor så försöker Alexander att återskapa DDR i hennes lägenhet och utanför fönstret och lurar henne att DDR finns kvar. Det blir många förvecklingar i denna humoristiska film som tar upp Berlinmurens fall ur ett litet annorlunda perspektiv.

/AnnaJ

Låna en film, låna ett mästerverk

Böcker i all ära, men biblioteket har mycket mer än bra litteratur att erbjuda. Idag vill jag mana er alla att besöka biblioteket för att låna någon av alla Hayao Miyazakis filmer. Miyazaki är en av de ledande personerna bakom filmstudion Studio Ghibli och är en av Japans frontfigurer när det kommer till animerad film. På senare år har flera av Studio Ghiblis produktioner kommit ut på DVD i Sverige och blvit mycket uppmärksammade. Vi har flera av Miyazakis filmer på både Kortedala och Gamlestadens bibliotek. Den senaste som släpptes i Sverige heter Nausicaä från Vindarnas dal (från 1984!) och utspelar sig i en framtid där jorden har förstörts av människans överexploatering, en giftig regnskog har tagit över stora delar av planeten och människorna försöker överleva i isolerade samhällen, där de slåss både mot varandra och jättelika insekter. Prinsessan Nausicaä är den enda som inser att det är människornas fel att den giftiga regnskogen sprider sig och hon kämpar för fred mellan folken och försöker få människorna att leva i symbios med naturen. En både spännande, tänkvärd och vacker film.

Denna film samt t. ex. Princess Mononoke känns lite mer vuxen i sin framtoning, de är lite dystrare och kan tänkas ha ett djupare budskap, även om de passar utmärkt för hela familjen. Andra fantastiska filmer som kommit från Studio Gihbli är bland andra Min granne Totoro, Kikis expressbud, Det levande slottet och Spirited away. Min granne Totoro och Spirited away är något av det bästa jag har sett när det kommer till animerad film. De är vackra, tänkvärda, mysiga, roliga, spännande och helt annorlunda västerländsk film. Jag tror att alla som ser dessa filmer kommer att älska dem, oavsett tidigare smak och ålder. Är man dock (trots dessa lovord) tveksam inför japansk animerad film så rekommenderar jag att man börjar med Min granne Totoro. Faller du inte för den stora tysta figuren Totoro och de små barnen som gör hans bekantskap vill jag gärna läsa dina synpunkter i kommentarerna... Och gillar du dem, så är det bara att vänta på utgivningen av Ponyo på klippan vid havet som går upp på biograferna i dag.

Se om Miyazakis filmer finns inne i Gotlib.

/AnnaJ

Fellini om filmen

Giovanni Grazzini
"Fellini om Fellini"



Federico Fellini värjer sig genast mot intervjun som metod; "den obehagligaste och mest schizofrena aspekten av en intervju är att offret måste acceptera tanken på att vara någon annan, dvs en som vet, en som har åsikter i största allmänhet, en världsbild, synpunkter på tillvaron, religionen, politiken, kärleken, hängslena...". Detta gör han redan på sidan tio i intervjuboken Fellini om Fellini av Giovanni Grazzini. Så man undrar som läsare verkligen hur det skall gå. Men det går alldeles utmärkt. Över 30 års filmhistoria och ungefär 20 filmer senare har man fått en förträfflig bild av en av de största filmregissörerna. Då har jag under årens lopp förstås sett fyra eller fem av hans filmer också.

Fellini beskriver hur han "tecknar manus". Han startade sin bana som tecknare och bilderna han gör blir en förhandsversion av filmen.

Efter att från början ha arbetat i den neorealistiska stilen tillsammans med Roberto Rossellini fann Fellini ett eget uttryck och slog igenom med La strada - landsvägen 1954. Den handlar om en minicirkus och en tragisk kärlekshistora med Fellinis hustru Giulietta Masina i huvudrollen.
Det ljuva livet från 1960 med bl a Marcello Mastroianni och svenska Anita Ekberg blev nästa stora film. För den fick Fellini, säger han, ta emot mycket inhemsk kritik. Den över tre timmar långa filmen handlar om överklassfester och dekadens i det moderna Rom. -Jag fick min inspiration från veckopressens kolorerade framställningar av livet, men jag ville inte moralisera eller klandra.
Sedan kom andra välkända filmer som 8 ½ och Amarcord.

När Fellini får frågan vem som varit hans mest ovärderlige medarbetare svarar han, utan att tveka, Nino Rota. -Han hade en musikalisk vision som hörde hemma i de himmelska sfärerna.

Bröderna Marx, Buster Keaton och också Kafka är bara några av alla Fellinis förebilder. Bland regissörer nämner han, förutom Rossellini, bl a Kurosawa och Bergman. -Jag gör samma film om och om igen. Det rör sig om bilder, bara om bilder. Jag hade aldrig tänkt bli regissör. Mitt mål med mina filmer har varit att väcka förundran, säger Federico Fellini.
　
CalleL

Beatles på biblioteket

John, Paul, George, Ringo

Finns det fortfarande något nytt om The Beatles att läsa? O ja, på biblioteket finns massor. Både nytt och gammalt. Böcker, filmer, musik går att låna om världens fortfarande mest kända popgrupp. Själv föredrar jag att läsa biografier om John, Paul, George och Ringo, men det har på senare år också kommit två romaner av svenska författare, dels J*vla John av Eva Dozzi och John Lennon var min bror, jag svär! av Bengt Nyman. Den förstnämnda har fått väldigt bra kritik inte minst för sin tidstrogenhet. Bara att instämma.

Paul McCartney. Bakom myten heter en bok av Ross Benson som kom på 90-talet. Den följer Pauls liv från tidig ungdom fram till femtioårsåldern. När John rekryterade honom till sin grupp Quarrymen var han 16 år. Inom några år hade de gjort stora framsteg i den hårda konkurrensen och tidernas största kompositörspar inom rockmusiken, Lennon-McCartney, växte fram. Det var Paul som, till en början åtminstone, stod för de enkla melodierna, medan John kunde tillföra skärpa.

Varför sprack då denna så framgångsrika konstellation till slut? Benson är en väldigt kritisk röst. Han försöker samtidigt vara objektiv och se tillvaron ur de andra Beatlesmedlemmarnas perspektiv. När Paul försöker ta över ledningen av bandet från John i samband med managern Brian Epsteins död 1967 är det onekligen han som får skulden. Beatles enorma framgångar fram till dess som en grupp är förbi. Medan John fortfarande är den som är intresserad av det konstnärliga och musiken blir Pauls intresse också för pengarna alltför stort. -Vi hade blivit affärsmän, säger Paul. Detta ledde enligt Benson till en långvarig konflikt dem emellan där George och Ringo sluter upp på Johns sida och gruppen till slut splittras 1970. Innan dess hinner man dock göra ytterligare några oförglömliga album.

Boken har ett väldigt flyt och det är svårt att sluta läsa för ett gammalt Beatles-fan. Tiden efter Beatles ur Pauls perspektiv är också intressant läsning. Hans isolering och come back med gruppen Wings, Johns död och till där vi i stort befinner oss i nuet: Paul spelar åter (sina) gamla Beatleslåtar. Nyligen uppträdde han förresten med Ringo. Georges liv håller på att dokumenteras av kände filmregissören Martin Scorsese och i juni kommer en Best of-CD med honom; Let It Roll.

Ytterligare två nyligen utkomna böcker handlar om John. I Cynthia Lennons bok John kommer vi honom in på livet. Johns första fru beskriver för första gången sedan hans död, utan bitterhet, livet med popstjärnan och de andra beatlarna. Hans andra fru Yoko Ono har gjort boken Minnen av John Lennon.

CalleL