47 sekunder

På 47 sekunder dog Neda efter att hon blivit skjuten när hon demonstrerade mot valfusket och diktaturen i Iran 2009. Arash Hejazi fångade  den makabra händelsen med sin mobil och lade ut den på You Tube. Ett klipp som avslöjade för hela världen hur den iranska regimen slaktade sina egna barn.
Arash Hejazi är författare, förläggare och läkare. 2006 fick han Freedom to Publish Prize av  IPA, den Internationella Förläggarföreningen. Sedan 2009 bor han i England.
47 sekunder: en berättelse om Irans förlorade generation, är hans mycket gripande självbiografi. Det är en berättelse om den iranska revolutionens barn. Vi får följa en liten pojkes uppväxt under revolutionen, etablerandet av diktaturen, kriget mot Iraq och slutligen upproret 2009 som brutalt krossades.
Låna boken i Gotlib.
                                                                                                                                                                 /leif

Har du sett en kvinna?

Har du sett en kvinna? är en prosabok av den iranska kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan. Hon har tvingats i exil av mullorna, och är numera Malmö stads första fristadsförfattare.  2007 fick hon Olof Palmepriset för sin orädda kamp för kvinnors rättigheter.
I de här texterna skildrar hon enskilda människoöden, med dess längtan och maktlöshet. Den kanske viktigaste texten i boken är "Hur kan vi hjälpa er?" En fråga som hon fick när hon höll en föreläsning för tidskriften Bang för några år sedan, och som stycket är en reaktion på.
Parvin Ardalan vill inte ses som ett offer, eller få välgörenhet.  Det är skilland på hjälp och solidaritet. Vi hör alla ihop, menar hon, så låt oss istället hjälpa varandra.
I ett efterord intervjuas hon också av Kristian Carlsson. Tillsammans med boken följer ljudtidskriften SPRÅKA´s Arlan-nummer, där hon läser sina texter på persiska.
Låna boken i Gotlib.
                                                                                                                                                  /leif

Veckans ord

Veckans ord blir Eldfesten som för första gången igår kväll firades på Götaplatsen, med ungefär 15 000 deltagare. Men det var tjugonde året som den firades här i Göteborg. I Iran har den firats i ett par tusen år.
Det iranska nyåret, Nouruz,infaller på vårdagjämningen ( i år 20 mars). Natten mot sista onsdagen (Chaharshanbe Suri) före Nouruz hoppar man genom en renande eld för att ondska och sjukdomar ska försvinna.
Det beräknas att ca 150 000 boende i Sverige, perser, kurder, afghaner, azerier, balucher, tadjiker m fl, firar Nouruz.
Målningen är från Chehelsouton-palatset i Isfahan och visar firande av eldfesten på safavidernas tid.
I dagens Iran har regimen försökt förbjuda Eldfesten, men firandet har istället utvecklats till protester mot förtrycket.

/leif

Fjäril i koppel

Stå-upp komikern och skådespelaren Zinat Pirzadeh romandebuterar med Fjäril i koppel. Huvudperson är Shirin, en ung iransk tjej som växer upp i en liten stad vid Kaspiska havet. Vi får följa hennes hennes färgstarka familj i shahens sjuttiotal, med revolutionen 1979, och under åttiotalet, med mullornas skräckvälde och kriget mot Iraq.

Det som börjar som en mustig släktskröna övergår efterhand i en sorgsen,dramatisk skildring av dubbelmoral, patriarkalt förtryck och diktaturens skoningslösa våld.
Insprängt emellan kapitlen finns en infogad nutid där Shirin i Teheran planerar sin, och sitt barns, flykt ifrån sin våldsamma make.
Boken bygger till viss del på hennes eget livsöde. Zinat Pirzadeh flydde själv från ett tvångsäktenskap till Sverige.
Berättelsen känns lite enkel i början men det utvecklas till ett spännande och gripande drama. Tydligen är detta första delen i en planerad trilogi, och jag ser fram emot att få läsa fortsättningen.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Förbjuden kärlek

På Hagabion går nu Förbjuden kärlek som är en film om lesbisk kärlek i mullornas Iran. Ett land där samkönad kärlek ses som ett allvarligt brott med dödsstraff som påföljd.
Två sextonåriga tjejer är bästa kompisar. Atefeh kommer från en välbärgad liberal familj. Medans Shirin lever med sin moster och morbror, och den senare ser det som sin plikt att få henne ärbart bortgift. De två brukar hänga tillsammans, parta på hemliga fester där de strular med killar och experimenterar med droger.
De två upptäcker efterhand att de har känslor för varandra, och de inleder ett förhållande. Situationen spetsas till då Atefehs bror återvänder som fanatiskt religiös efter en vistelse på drogavvänjning. Han ser det som sin skyldighet att sätta stopp för deras, som han ser det, syndiga relation.
Filmen är regisserad av Maryam Keshavarz och fick Publikens pris vid Sundance filmfestival 2011.

/leif

This is not a film

This is not a film är en dokumentärfilm om den iranske regissören Jafar Pahani som nu visas på Hagabion. Han har fått ett 20 årigt yrkes-, utrese- och intervjuförbud, samt ett sexårigt fängelsestraff. Det fick han bl a för att han uttalade sitt stöd för den gröna oppositionen i valet 2009.
I filmen får vi följa honom en dag, den 14 mars i år, i hans lägenhet. I domen sas inget om att han inte fick agera framför kameran eller läsa manus, så det gör han. Vi får se honom försöka rekonstruera ett förbjudet filmmanus om en flicka som hindras att studera vid universitetet av sin fundamentalistiske far.
I övrigt visar han lite klipp från tidigare filmer, pratar i telefonen med sin advokat om överklagandet, matar sin leguan, tittar på TV och från balkongen ser han människorna på gatorna fira Eldfesten (samtidigt som den statliga TV basunerar ut att detta firande är oislamskt). Men på det yttre planet händer inte särskilt mycket.
Jafar Pahani har fått flera internationella priser för sina filmer. Han fick tex Silverbjörnen vid Berlins filmfestival 2006 för filmen Kvinnor Offside. Det är en komedi om några unga tjejer som förklädda till pojkar försöker ta sig in på en fotbollslandskamp i Teheran. För det var nämligen förbjudet för kvinnor att gå på fotboll i Iran. Men när Kvinnor offside hade internationell premiär så togs det förbudet bort av Irans president!
Tyvärr så fastställdes den politiska domen mot Jafar Pahani nyligen av en iransk domstol.

/leif

Flyktingskapets villkor

Svenskiraniern Azar Mahloujian är nu aktuell med sin nya bok Möter dig i Larnaca. Liksom i sina tidigare verk skildrar hon flyktingskapets villkor. Romanen är till viss del verklighetsbaserad och kretsar kring ett mord 1989 i Larnaca. Offret Hamid är en politiskt aktiv iranier som har fått asyl i Sverige.Eftersom hans mamma inte får visum för att hälsa på honom i Sverige, så beslutar de att träffas på Cypern.
Men boken handlar också om att söka sina rötter. I bokens andra del ,som jag tycker är den intressantaste, tilldrar sig tjugo år senare och handlar om hur Hamids dotter försöker få fram sanningen om vem som var skyldig till illdådet. Hon försöker också få reda på vem hennes far var. Sökandet för henne till först till Cypern. Men där är polisen, liksom de svenska myndigheterna mest intresserade av att mörka historien.
Sedan reser hon till Iran i ett försök att ta reda på vem hennes far var. Pappans släktingar tar emot henne med värme och kärlek. Det är en fin skildring av livet i Iran. Författaren beskriver också regimens förtryck och de ungas motstånd initierat.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Den stenade kvinnan

1951 föddes en dotter i en fattig familj i bergsbyn Koupayeh i sydöstra Iran. Hon fick namnet Soraya efter damen som samma dag gifte sig med shahen. Det liv som väntade henne hade dock inga likheter med en prinsessas liv. Tvärtom. Frieoune Sahebjan har skrivit dokumentärromanen Den stenade kvinnan om hennes fruktansvärda öde.
Som tioåring sattes Soraya i arbete hos byns markägare. Han förgrep sig sexuellt på henne. Det utan att ta hennes oskuld, för då skulle han ha varit tvungen att betala dyra pengar till hennes pappa. När hon var tretton giftes hon bort med en tjugoårig analfabet som brutalt våldtog henne på bröllopsnatten. Han var inte intresserad av att arbeta utan drog sig fram som småskojare, och han var likgiltig för sin fru och deras sju barn.
Islamisk republik infördes 1979 och den enda skillnaden som märkes i den lilla byn var att männen åter fick ta sig flera fruar. Det ville Sorayas make också göra, men han var för fattig för att ha två fruar så han ville skilja sig från henne. Något som hennes familj motsatte sig.
För att hjälpligt försörja sig och barnen hade hon hjälpt en änkling med hushållet. Hennes man gav honom en summa pengar för att han skulle vittna falskt mot Soraya, och det gjorde han. Byns mulla hade tidigare försökt få Soraya i säng men blivit avvisad. Han såg här sin chans att ta hämnd och dömde henne till döden för otrohet. Ett brott som hon inte hade begått. Likväl stenades hon till döds.
Det här är en skakande skildring av manlig ondska och av en människa som aldrig fick chansen att leva ett värdigt liv för att hon föddes med fel kön och på fel plats.
För ett par år sedan filmatiserades boken under namnet The stoning of Soraya M.

/leif

Fängelset Iran

På lördag kl. 18.30 är det en specialvisning på Hagabion av det iranska dokumentärdramat Fängelset Iran (Zendan Iran). Filmen är en dramatisering av det folkliga upproret förra året mot den islamiska regimen, och av vad som hände dom som fängslades.
Regissör är Daryush Shokof och han var inbjuden till visningen i Göteborg. Men den 24 maj kidnappades han i Köln. Förra helgen återfanns han i stadens utkanter chockad, blodig och medtagen.
Han är utbildad skulptör och konstnär och har gjort ca 15 experimentella filmer. Den kanske mest kända är Seven Servants med Anthony Quinn i huvudrollen.

/leif

Kvinnor utan män

1974 publicerade Sharnush Parsipur Kvinnor utan män som handlar om fyra

kvinnor i Teheran i början av femtitalet, då den demokratiskt valda regeringen störtades på initiativ av amerikanerna och engelsmännen.

De fyra kvinnorna har olika bakrund och ställning. Det som förenar dem är könet, och de hinder och inskränkningar som följer med det.

Mödomshinnan, eller renhetens symbol som den också kallas på persiska, har en central betydelse i berättelsen. Att flickans oskuld symboliserar familjens heder och ära medför att kvinnan inte äger rätt till sin egen kropp. Den reduceras till att vara omgivningens ägodel.

Författaren har varit fängslad i flera omgångar av den islamiska republiken anklagad för att ha kränkt moralen och uppmanat till lösaktighet. Nu har hon en fristad i Amerika.

Shirin Neshat har gjort en film av boken och den är nu aktuell på Hagabion.

/leif

Persepolis

I sin tecknade serie Persepolis 1 – 4 skildrar Marjane Satrapi sin rebelliska tonårstid under mullornas styre i Iran, sin besvärliga exil i Österrike, och sin än mer svåra tid när hon återvände för en tid till Tehran.
Hon har en enkel teckningsstil och hon blandar personliga erfarenheter och historiska händelser, tragiken och glädjen blandas med varandra.
Först kom den ut som fyra olika delar i Sverige 2004 – 2005, sedan kom en samlingsutgåva år 2006.
I Frankrike sålde den första delen i över 100 000 exemplar.
En animerad långfilm med boken som förlaga hade premiär 2007. Samma år vann den Juryns stora pris på Cannesfestivalen. Den har vunnit en del andra priser och även varit Oscarsnominerad.
Marjane Satrapi har senare gett ut två teckande serier till: Broderier och Kyckling med plommon. Hon har också gett ut barnbilderboken Alla monster är rädda för månen.

Låna böckerna och filmen i GOTLIB.

/leif

Djupdykning i själens gåtfulla labyrinter

"Det finns sår i detta liv som liksom spetälska i avskildhet långsamt äter och sargar själen". inledningsmeningen i Den blinda ugglan



Kultboken Den blinda ugglan av den iranske författaren Sadeq Hedayat kommer nu i en ny utgåva på svenska. Första gången utkom den 1965.
För den utmärkta översättningen svarar professor Bo Utas, som också presenterar författarens liv och litterära verk i ett finstämt efterord. Poeten Anna Hallberg har skrivit ett vackert, personligt och lyriskt förord.
Originalet kom ut i Indien 1937, i den blygsamma upplagan av 150 exemplar. Boken har influenser av persiska sagor, Edgar Allan Poe, Franz Kafka och Sigmund Freud.
På gränsen till vansinne börjar en man att nedskriva sitt livs historia för sin egen skugga. Det är en skräckhistoria med sexualiteten som drivkraft. En berättelse om upplösning av det egna jaget och existentiell ångest, i gränslandet mellan dröm och verklighet, där tid och rum upplöses. Allt i det opiumrus i vilket författaren levde.
Sadeq Hedayat föddes 1903 i en överklassfamilj i Tehran. Han blev tidigt intresserad av västerländsk litteratur, och han studerade i Belgien och Frankrike. Böckerna han skrev trycktes i extremt små upplagor och blev på den tiden närmast förlöjligade i hemlandet. 1951 begick han självmord i Paris.
Numera anses han av många vara 1900-talets mest betydelsefulla iranska författare. Den blinda ugglan räknas nu till världslitteraturens klassiker. André Breton har kallat den för "ett av de få sanna mästerverken".

Låna Den blinda ugglan i GOTLIB.

/leif

Är julen iransk?

En del hävdar att julen härrör från den fyratusenåriga persiska traditionen Jalda, midvinternatten. Då vakade man hela natten för att inte överrumplas av onda andar som var särskilt aktiva på årets längsta och mörkaste natt. Ett sätt att hålla sig vaken var att berätta sagor.


Sedan ett par år finns ” Fem berättelser ur Shahname: det iranska nationaleposet” på svenska.















Det finns även sedan ifjol två böcker med delar av den klassiske poeten Hafiz verk Östanvindens ande och Dikter.















Att läsa Lolita i Teheran, Azar Nafisi. Är en vacker skildring av livet i Iran närmast efter den islamiska revolutionen, och det är en berättelse om motstånd mot förtryck. En universitetslärare får inte längre undervisa för den islamiska republiken så hon samlar en hemlig läsecirkel med sju kvinnliga studenter i sitt hem, där de läser förbjuden västerländsk litteratur. Att läsa Austen och Lolita i prästväldets Teheran är inte alls samma sak som att läsa dem i Göteborg eller London. Då mullorna förbjudit kvinnorna att leva så lever de genom böcker.





Internet (och i viss mån paraboler, mobiltelefoner, etc) har förstås medfört att regimen inte längre kan hålla samma strupgrepp på de iranska ungdomarna. Situationen för dem nu beskrivs bra i Marjaneh Bakhtiaris senaste bok Kan du säga schibbolet?

I Frysboxen i sovrummet eller integrationsfällan som slog igen, av Leili Falsafi, skriver hon mycket personligt och klokt om utanförskap och integration. Hon har tidigare utgivit På tal om mångfald som belyser ämnet från invandrarperspektiv. Leili Falsafi förtjänar en stor läsekrets, och alla som intresserar sig för de här frågorna bör läsa hennes böcker.
/Leif