Nu var det 1936

Dagens Nyheter skickade den 27-årige Barbro Alving för att rapportera om de Olympiska Spelen för de läsare som normalt inte läste sportsidorna. Häromåret utgavs reportagen, för första gången samlade, i boken Dagbok från Berlinoympiaden 1936, redigerade och kommenterade av Rolf Yrlid.
Den består av 18 reportage där hon även skildrar ett besök på jätteutställningen Deutchland och en presskonferens med propagandaministern Joseph Goebbels.
Tonen är lätt kåserande, i den stil som kom att bli hennes kännemärke, men hennes obehagskänsla över den nazistiska styrkedemonstrationen lyser igenom. Hon summerar spelen som ett politiskt spektakel som gick fel. Samtidigt förmedlar hon en stark närvarokänsla då hon ogenerat växlar tempus och i långa stycken berättar i presens.
Reportagen blev en stor succé och hennes genombrott som journalist. Det var nu hon verkligen blev Bang. Det var just här som hon fann sitt eget oefterhärmeliga skrivsätt.

Låna boken i Gotlib.

Förra året bloggade Anna om Bang med anledning av 100 års jubileumet sen hennes födelse.
Läs Annas blogginlägg här.

/leif

Stridslystna valkyrior och heliga mödrar

I God dag kampsyster! : kvinnorna i extremhögern undersöker Expomedarbetarna Maria Blomquist och Lisa Bjurwald vilka kvinnor som blir medlemmar i högerextrema organisationer och varför de blir det. De har studerat drygt hundra kvinnor som var medlemmar i Nationalsocialistisk front (nu heter de Folkfronten) i början av seklet.
Bilden som framträder är att många är lågutbildade med små inkomster och bor i mindre städer. Många av dem kom in i rörelsen via sina pojkvänner men det finns även en kärna av unga tjejer som är ideologiskt övertygade nazister. Många har också följt med andra familjemedlemmar in i rörelsen. Ofta har de halkat med pga intresse för vit makt -musik, eller också har irritation mot vissa specifika invandrarkillar varit anledningen.
Författarna menar att andelen kvinnor ökat mycket i de högerextrema rörelserna under de senaste åren, men fortfarande är de förhållandevis få, ca en sjättedel av medlemmarna. En anledning kan kanske vara att deras roll och möjligheter är rätt begränsade. Det inte är meningen att kvinnorna ska ha någon ledande roll i naziströrelsen, fast det finns i och för sig ett valkyrieideal, en mytbild om den kvinnlige krigaren. Deras uppgift är främst att rädda den vita rasen genom att föda många barn, även om det är käckt att ha blonda flickor som fanbärare i demonstrationstågen .
De har intervjuat några tjejer men tyvärr känns det som om de inte har lyckats tränga in riktigt på djupet, och den historiska tillbakablicken känns lite för uttömmande. Kvinnornas och männens roller är så diametralt olika i naziströrelsen så jag utgår från att deras motiv för att bli medlemmar skiljer sig åt, det hade varit intressant om författarna hade analyserat det.
Låna boken i Gotlib.

/leif