torsdag 30 december 2010
Fantasy och klassiska spöken
onsdag 29 december 2010
Nytt år, nytt liv, nya läsvanor
1. Gör dig av med alla hämningar om när, var och hur du kan läsa. Detta kommer kanske av sig själv ju mer du läser. Som en extremt läsande människa blir du nämligen ifrågasättande av onödiga konventioner och nyskapande av enkla levnadsmönster. Men akta dig för att läsa i sammanhang då det är tänkt att du skall umgås, som på middagar, tebjudningar eller personalmöten. Det kan skapa negativ publicitet för läsande och på sikt innebära stängda bibliotek, minskade författararvoden m.m.
2. Ha alltid något att läsa med dig. Det finns alltid tillfällen för microläsning, på bussen, i väntrummet, på bussen, hos tandläkaren, eller i kön till bankomaten, till kassan eller utanför krogen. Ett sidovinst med att läsa i kön till innekrogen bör vara att det är enklare att komma in när du försjunken i en bok ser mer självklar och mindre desperat ut.
3. Om du har jobbig släkt så kan du slippa träffa dem eller få dem tysta genom att du i god tid innan nästa träff hemma hos dig föreslår en läsjunta där ni alla skall sitta tysta och läsa i några timmar.
4. Starta en läsväktargrupp där ni varje vecka träffas och väger era böcker.
5. Lyssna på ljudböcker istället för att lyssna på musik. Fungerar när du joggar, gymmar, eller när du bara går omkring.
6. Intervalläs för att öka din läsuthållighet. Ha ett par tre olika slags lektyr att varva emellan. När du tröttnat på det ena verket så tar du genast upp nästa. Varva mellan tidskrifter, faktaböcker och romaner.
7. Läs på nätterna då du inte kan sova och skippa sömntabletterna.
8. Skaffa dig en speciell huvudbonad som du sätter på dig när du skall läsa, vilket kommer att fungera som cermoni och igångsättare i läsprocessen. Är huvudbonaden tillräckligt originell eller ful så kan den dessutom vara ett sätt att skrämma bort eventuella personer som annars kanske stört din läsning.
9. Luncha med en bok istället för kollegor vars problem du redan kan utan och innan.
10. Skaffa ett bibliotekskort i alla kommuner du rör dig. Gå till biblioteket minst 2 gånger i veckan. 3 gånger i veckan är bättre men två går också bra.
Karin
ÖPPET
/Personalen
Nyårslöfte 2011?
/malin
Gamlestadens bibliotek STÄNGT
Idag 29/12 har tyvärr Gamlestadens bibliotek stängt p g a fönsterbyte och strömavbrott. Vi hoppas att vi snart kan öppna igen. I väntan är ni välkomna till Göteborgs övriga bibliotek.
/Personalen
Silver
Jag upprepar mig men detta är inspirerande och rolig läsning med ett stort plus för fantasy med en stark tjej som huvudperson och överlag icke-sterotypa könsroller. Och Fyrväktaren är nu med på min lista över favoritböcker.
tisdag 28 december 2010
Håller vi på att bli dumma i huvet?
Facebook, Mobiltelefoner, Google, Twitter etc gör oss dummare pga ytligheten, och pga de ständiga avbrotten i koncentrationen de medför. Detta menar Nicholas Carr i sin bok The shallows - what the internet is doing to our brains.
För att belägga sina teorier har han tagit stöd av hjärnforskare. Dessa säger att våra hjärnor hela tiden förändras. Antalet hjärnceller ökar inte, men kopplingarna mellan dem ändras hela tiden genom att nya kopplingar(dentriter) växer ut. Hjärnan formas av vad vi läser, och hur vi läser. Tankebanor som inte används leder till att dentriter dör.
Det författaren vill värna om är vad han kallar djupläsning. När vi läser en text koncentrerat i lugn och ro utvecklar vi ett inlevelsefyllt kreativt tänkande, hävdar han, som överbrygger klyftan mellan känsla och rationalitet. När vi djupläser både växer vi som människor och upptäcker oss själva, fortsätter han.Detta sätt att läsa håller på att gå förlorat, och därmed det sätt att tänka som följer därpå. En bieffekt är, påstår han, är att vi blir mindre empatiska.
Läsningen på nätet stressar sönder medvetandet. Själva avkodningsprocessen blir så påfrestande att de djupa tankar som krävs för att smälta och analysera det lästa blockeras. Han hänvisar till fallstudier, och han refererar till sig själv då han upplever att tolv års flitigt surfande försämrat hans förmåga till koncentration och förmåga att minnas.
Låna boken i Gotlib.
fredag 24 december 2010
Julkalender lucka 24
torsdag 23 december 2010
Julkalender lucka 23
Hey Princess, Frances 2 & Uppskovet
Till er som ska färdas under jul- och nyårshelg kanske en serieroman är att rekommendera? På en och samma gång litteratur och film, tillhandahåller serieromanen både rika berättelser och visuella upplevelser som man hinner igenom innan resans slut.
Svårigheter att välja? Här på bloggen har det skrivits en del om serier – sist i inlägget finns adresslänkar.
Även om jag är lite sent ute vill jag ändå tipsa om tre bra serieromaner jag nyligen läst: Mats Jonssons Hey Princess, Joanna Hellgrens Frances 2 och Gibrats Uppskovet.
Mats Jonssons Hey Princess (Ordfront Galago 2002) uppmärksammades när den först gavs ut och har omtalats som generationsroman. I dag uppmärksammas den åter men av annan, och beklagansvärd, anledning. Ordfront var först ut med en app för tecknade serier till iPhone och iPad – en verkligt bra idé kan man tycka men så bestämde sig Apple för att agera moralens väktare . Jonssons naiva svart-vita teckningar av samlag, könsorgan och bröst är uppenbarligen för magstarka och stötande för Apple och måste censureras. Med gula post-itlappar.
Hey Princess är en serieroman med naket uppsåt, djärvt självutlämnande återges unge Mats stapplande (raglande) steg in i ett vuxenliv; det är förhållanden, indiepop, sex, supa och stort tvivel på sig själv (jämföra, jämföra!) som individ och sexpartner. Stor igenkänningsfaktor för nostalgiker och naiva lantisar som nyss flyttat till storstad och själva försöker behärska den obekväma konsten att mogna utan alltför många själsliga sår.
Appen är en utmärkt idé, men den ocensurerade versionen finns på ett bibliotek nära dig.
Joanna Hellgrens Frances del 2 (Ordfront Galago, 2010) har också ett biografiskt innehåll, om än inte autentiskt. Hellgren fortsätter här att berätta Frances historia. En fin historia om den lilla sköra, fantasifulla och egensinniga flickan Frances som bor hos sin faster efter att Fadern försvunnit. I Frances del 2 är det främst föräldrarnas relation och Frances ”förhistoria” som tecknas; deras historia kommer till oss i Frances tjuvläsning av fasterns författande älskarinnas nyskrivna roman. Föräldrarnas tecknade personligheter – den mjuka, ömsinta pappan och den självrådiga, handlingskraftiga mamman – ger ytterligare karaktär och förklaring till Frances.
Det är inte för inte som Hellgren med Frances vunnit priset Urhunden för bästa svenska seriealbum 2009.
Hellgren skapar med mjukt suddiga blyertsteckningar, med kroppars hållning och ansiktens mimik, ett behagligt tillstånd och tempo som väl harmonierar med berättelsen.
Handlingen i Uppskovet av Gibrat (Albumförlaget 2010) är förlagd till en liten fransk by i slutet av 2:a världskriget .
Huvudpersonen Julien är på väg till Tyskland för arbetstjänstgöring i kriget då han bestämmer sig för att hoppa av tåget och fly undan både tjänstgöringen och kriget. Julien återvänder till sin franska hemby och moster där han får reda på att tåget han åkt med bombats. Som av en händelse har Juliens borttappade identitetspapper hittats i händerna på en dödad okänd ung man. Julien har nu en chans att verkligen komma undan och han bosätter sig i sin lärares igenbommade hus där han har uppsikt över byns samlingspunkt – caféet på torget. Via det vardagliga livet med byns invånare, grannar och vänner som nu valt sida i kriget (tyskvänliga medlöpare, motståndsmän), förs historien om Julien (och hans kärlek till Cecile) framåt mot det oundvikliga slutet.
Det här är en snyggt återgiven kärlekshistoria med riktigt ”förstklassiga” teckningar och en skojfrisk jargong i dialogerna. Huvudkaraktärerna Julien och Cecile är som amerikanska sexiga filmstjärnor och jag kan inte låta bli att tänka på den gamla serien Starlet.
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/06/manadens-kulturgarning-seriehornan.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/03/serier-tjoho.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/prins-charles-kansla.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/11/what-it-is-what-is-it.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/01/fulheten.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/05/sci-fifantasy-i-serieformat.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/05/persepolis.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/06/august-jag.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/07/trollkungen.html
http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/serienoir-shutter-island-och-miss-dont.html
/Susanne S.
onsdag 22 december 2010
fluffigt
Jag hade tänkt skriva om Jeanette Wintersons Solstriden, del två i sf/fantasyserien för ungdomar (egentligen snarare för mellanåldern skulle jag säga). Men jag har inte läst del ett i serien och det behöver man göra för att hänga med ordentligt i handlingen. Och sedan förstår jag att det är många litterära referenser till Wintersons tidigare skönlitterära produktion. Och jag behöver läsa in mig även där för att kunna göra böckerna rättvisa. Jag håller på med det just nu så jag får återkomma – kanske. Om Solstriden kan jag bara kort säga: inspirerande bok med många - kanske lite för många (för mig?) - trådar att fånga upp. För övrigt kan jag säga att jag är inne i en period där jag helst läser ungdomsfantasy och äter skumtomtar. Det liknar ett missbruk. Lite fluffig verklighetsflykt passar bra som bedövningsmedel mot julstress kan jag tipsa om. Mattias Johnsons andra del i serien om Agata Wäderby och hamnskiftarna, Speglarnas herre har jag just avslutat. Liksom den första delen lämnade mig denna del an aning besviken för intrigen är väldigt spännande med Agata och hennes vänner som ska rädda sin tillfångatagna vän undan trollen och öva upp sina förmågor som hamnskiftare (personer som kan byta mänsklig skepnad mot djurskepnad). Boken är ganska pratig men stämningen förtätas fint. Slutet är dock lite för enkelt i mitt tycke. Synd. Jag kommer att läsa del tre med nya förhoppningar för det är ändå en bra berättelse.
Önskar en fluffig jul.
/malin
Julkalender lucka 22
Veckans fråga; vilken kål är det som gäller?
tisdag 21 december 2010
Julkalender lucka 21
Det finns ett konstigt felslut när det gäller Alliansens politik i synnerhet och även Socialdemokraterna faller inte helt sällan in i det om än till något mindre grad.
Å ena sidan så uttrycks ungefär "vi har tyvärr inte råd att satsa på biblioteken just nu", detta kan även gälla, förskola, skola, kollektivtrafiken eller vad som helst som är helt eller delvis offentligt finansierat. Å andra sidan så säger man "vi måste sänka skatten (eller i alla fall inte höja den) och det finns utrymme för det i vår budget". Och jag står där helt förundrad (och frustrerad) över den totala nonchalansen kring kopplingen däremellan. Som om det inte är just till dem offentliga verksamheterna som skatten går.
Om vi vill ha ett samhälle med välfungerande offentlig sektor så behöver vi betala skatt som finansierar detta och vissa saker går inte att effektivisera. Det är ett faktum. Det går till exempel inte att effektivisera referenssamtalen på ett bibliotek, det är inte rimligt och inte vettigt. Sen vill jag återknyta till det som togs upp i ett tidigare inlägg och det är lästiden. Som, vad jag har förstått, de flesta bibliotekarier inte har överhuvudtaget. Samma sak gäller där, det går inte att effektivisera läsandet. Jag kan inte ha fem böcker framför mig och läsa alla samtidigt. Och det är inte rimligt att bibliotekarier ska förväntas använda sin lediga tid till att läsa in sig på böcker för att kunna göra sitt arbete bra.
Just nu skriver jag en uppsats om tillgänglighetsarbetet på biblioteken i landet, med fokus på den fysiska tillgängligheten och den bild som börjar framträda blir ganska tydlig. Att det som står i vägen för att göra biblioteken tillgängliga till stor del handlar om brist på resurser av olika slag. Det kan handla om att ha råd att bygga om, eller flytta till en ny och större lokal, men det kan också handla om bristande resurser i form av personal som har möjlighet att gå kurser och få mer insikt kring vad och varför saker behöver förändras. Det behövs även personer som håller i dessa kurser. Det tar tid att bygga om, eller flytta på ett bibliotek. Till det krävs det personalresurser, vare sig det handlar om bibliotekarier eller andra som hyrs in för att göra vissa delar av arbetet som inte bibliotekarier har kompetens för att göra.
Jag vill ha ett samhälle där alla kan ta del av kulturen på till exempel bibliotek och jag vill ha ett samhälle med välfungerande och bra kulturpolitik. Jag vill inte att enbart den kultur som folk betalar för ska få utrymme. Och det beror inte minst på att de ekonomiska resurserna inte är jämt fördelade mellan olika grupper i samhället. Det blir alltså odemokratiskt att låta varje enskild persons plånbok styra.
måndag 20 december 2010
Öppet i Jul, Nyår och Trettonhelgen
Torsdag 23 december: 11-16
24 december - 26 december: stängt
Måndag 27 december: 11-19
Tisdag 28 december: 11-19
Onsdag 29 december: 11-16
Torsdag 30 december: 11-16
31 december - 2 januari: stängt
Måndag 3 januari: 11-19
Tisdag 4 januari: 11-19
Onsdag 5 januari: 11-16
6 januari: stängt
Kortedala bibliotek:
Torsdag 23 december: 11-15
24 december - 26 december: stängt
Måndag 27 december: 11-19
Tisdag 28 december: 11-19
Onsdag 29 december: 11-19
Torsdag 30 december: 11-15
31 december - 2 januari: stängt
Måndag 3 januari: 11-19
Tisdag 4 januari: 11-19
Onsdag 5 januari: 11-15
6 januari: stängt
Därefter gäller ordinarie öppettider!
Under perioden kommer det att ske fönsterbyte i vissa delar av Gamlestadens bibliotek med start den 27 december. Vi ber om överseende.
Julkalender lucka 20
Här är en länk till Björn Wimans inlägg i DN, angående "Ensamstående 4-barnsmor som är trött på allt kulturflum". Personen bakom den slagkraftiga signaturen skriver i en insändare i Södermalmsnytt att biblioteket i Hammarby sjöstad borde läggas ned eftersom invånarna ändå har råd att köpa sina egna böcker. Jo men visst, biblioteket är ju en fattigvårdsinstitution. Det har vi ju pratat om tidigare...
/Nyutbildad bibliotekarie som är trött på allt kulturflumsidumsnack
Förföra demonen
I sina memoarer beskriver Jong vad den boken gjorde med henne. Hon skildrar sitt liv i kändisskap, och i skrivandets tjänst. Det senare har varit ett sätt att få en rörig tillvaro att bli mer hanterlig, ett sätt att behålla fötterna på jorden.Hon skriver om den ständiga självkritiken som följer med skrivandet. Hennes succéroman sågs ju dessutom som "bekännelselitteratur". Helt i linje med att kvinnliga författare ofta sågs som kroppar och inte som skapande konstnärer. Texter som låg nära det egna jaget betraktades som "sämre" litteratur.
Nu ser hon sig som en sanningssägande demokrat i ett förljuget republikanskt Amerika. Om dagens feminister har hon inte mycket att säga utan det verkar på henne som om kvinnokampen stannade av på sjuttiotalet. Bokens intressantaste partier är ett par essäer om Sylvia Plaths och Ann Sextons författarskap.
Låna boken i Gotlib.
söndag 19 december 2010
Julkalender lucka 19
Vill du vara med och debattera folkbiblioteken?
Skicka ditt inlägg till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
lördag 18 december 2010
fredag 17 december 2010
Julkalender lucka 17
samt visar en farlig en tolkning av de svenska folkbiblioteken som Talking Heads gjorde utan att veta om att det var vad de gjorde. Men lyssna på texten, det ligger något i det:
torsdag 16 december 2010
Julkalender lucka 16
Vill du vara med i Julkalendern och debattera? Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
onsdag 15 december 2010
Veckans fråga
Förra veckan röstande ni om vilken bok som ni önskar er i julklapp och vinnare blev Reckless av Cornelia Funke med 12 röster av totalt 40 röster.
En het potatis inom bibliotek just nu är den om att sälja ut bibliotek till privata intressenter. Om ungefär ett år kan detta vara realitet för de sex folkbiblioteken i Nacka kommun utanför Stockholm. Redan idag finns där det privatägda biblioteket Dieselverkstaden. Är detta bra eller dåligt, vad tycker du? Rösta till höger i veckans fråga! Motivera gärna i en kommentar.
Julkalender lucka 15
Bibliobuster
Bisbloggen
Barfotainfo
Stefan Bergmarks blogg
Biblioteksdebatt i Svenska dagbladet mellan Anina Rabe och Pernilla Glaser
Johan Thente skriver i DN om entreprenörer och bibliotek
tisdag 14 december 2010
Det nya Sverige
Familjen Sabuni kom till landet i början av åttiotalet och fick politisk asyl. Ett kvartssekel senare var äldsta dottern Nyamko integrationsminister. I boken Det nya Sverige: min vision, min väg berättar hon sin familjs historia och utvecklar sin vision om ett framtida Sverige.
Som minister har hon redan gjort en del som en ny diskrimineringslag, kamp mot hedersförtryck, förbättrat SFI-utbildningen mm. Hon menar att det är mycket som har gått fel i den förda integrationspolitiken och vill göra fler förändringar. En del idéer är kontroversiella. Exempelvis vill hon ha strängare regler för föräldraledighet för utlandsfödda. Längden på denna bör kopplas till hur gamla barnen var när de kom hit anser hon. Motivet för detta är att hon ser förädraledigheten här som en kvinnofälla som hindrar dessa från att komma ut på arbetsmarknaden.
Hon vill dessutom skapa en låglönesektor för okvalificerad arbetskraft.
Om hon har rätt att den höga arbetslösheten bland invandrare till stor del beror på att de har för dålig utbildning, så tycker jag att det vore vettigare att ge dem adekvat utbildning istället för att skapa en underbetald underklass.
Men trots jag inte håller med henne i allt anser jag att det här är en bok som kan vara ett bra underlag för en diskussion om hur integrationen ska gå till, och vilket samhälle vi vill ha.
Låna boken i Gotlib.
måndag 13 december 2010
Julkalender lucka 13
söndag 12 december 2010
OKEJ
Som mest lästes den av en halv miljon ungdomar. Det var jämnt fördelat mellan killar och tjejer. (Tidningen finns fortfarande men har nu yngre tonårstjejer som målgrupp).
Hårdrockare och syntare fick alla sitt. Vi kan läsa om skandalerna, kärleksparen och världsstjärnorna. Tidningens fotografer Göran Lindsiöö och Michael Johansson har letat fram många fotografier som ej tidigare har varit publicerade.Det är förstås fullt med gamla idolbilder, neonfärgade axelvaddar, pudelfrisyrer och avbitna fladdermushuvuden.
Låna boken i Gotlib.
Julkalender lucka 12
Vill du vara med och debattera? Skicka ditt inlägg till gamlestaden.bibliotek@kortedala.goteborg.se
lördag 11 december 2010
Julkalender: Lucka 11
Vill du vara med och debattera folkbiblioteken?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
/AnnaJ och Karin
fredag 10 december 2010
Julkalender: Lucka 10
Vill du vara med och debattere biblioteken?
Skicka ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
Den stenade kvinnan
1951 föddes en dotter i en fattig familj i bergsbyn Koupayeh i sydöstra Iran. Hon fick namnet Soraya efter damen som samma dag gifte sig med shahen. Det liv som väntade henne hade dock inga likheter med en prinsessas liv. Tvärtom. Frieoune Sahebjan har skrivit dokumentärromanen Den stenade kvinnan om hennes fruktansvärda öde.
Som tioåring sattes Soraya i arbete hos byns markägare. Han förgrep sig sexuellt på henne. Det utan att ta hennes oskuld, för då skulle han ha varit tvungen att betala dyra pengar till hennes pappa. När hon var tretton giftes hon bort med en tjugoårig analfabet som brutalt våldtog henne på bröllopsnatten. Han var inte intresserad av att arbeta utan drog sig fram som småskojare, och han var likgiltig för sin fru och deras sju barn.
Islamisk republik infördes 1979 och den enda skillnaden som märkes i den lilla byn var att männen åter fick ta sig flera fruar. Det ville Sorayas make också göra, men han var för fattig för att ha två fruar så han ville skilja sig från henne. Något som hennes familj motsatte sig.
För att hjälpligt försörja sig och barnen hade hon hjälpt en änkling med hushållet. Hennes man gav honom en summa pengar för att han skulle vittna falskt mot Soraya, och det gjorde han. Byns mulla hade tidigare försökt få Soraya i säng men blivit avvisad. Han såg här sin chans att ta hämnd och dömde henne till döden för otrohet. Ett brott som hon inte hade begått. Likväl stenades hon till döds.
Det här är en skakande skildring av manlig ondska och av en människa som aldrig fick chansen att leva ett värdigt liv för att hon föddes med fel kön och på fel plats.
För ett par år sedan filmatiserades boken under namnet The stoning of Soraya M.
torsdag 9 december 2010
Julkalender lucka 9
Den svarte nazisten
Den svarte nazisten:en dokumentär om Jackie Arklöf är en nyutkommen bok av Magnus Sandelin. Det är berättelsen om den adopterade svarte pojken som blir legosoldat, krigsförbrytare och därefter nazist och polismördare.
Hemma fick han stryk och i skolan blev han mobbad och hånad. Fylld av hat och självförakt kommer han till armén och där, med dess tydliga regler och krav, trivs han för första gången.
Men militären tyckte inte att han passade in där, så han söker sig vidare. Han blev så legosoldat i Bosnien där han med tiden blir en ökänd torterare och krigsförbrytare.Det är en skildring av en person som gör precis vad som helst för att bli accepterad i gruppen. Arklöf blir själv krigsfånge och torterad, men slipper undan med hjälp av en fångutväxling.
Knappt vuxen återvänder han till Sverige där han inte kan anpassa sig. Istället blir han hjälpreda åt en kriminell nazist och det kulminerar med polismorden i Malexander. I fängelset anpassar han sig och fungerar väl efter normsystemet där.
Författaren har inte haft så mycket kontakt med huvudpersonen själv, eller med personer som fanns i hans närhet under uppväxten så den här boken blir lite ytlig och tillför inte så mycket nytt.
onsdag 8 december 2010
Julkalender lucka 8
Vill du vara med i och debattera i vår julkalender?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
Veckans fråga: Vilken bok önskar du dig i julklapp?
/AnnaJ
tisdag 7 december 2010
Julkalender: Lucka 7
Vill du vara med i och debattera i vår julkalender?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se
måndag 6 december 2010
En solkig historia
Bomull: en solkig historia av Gunilla Ander är en bok som obarmhärtigt blottlägger globaliseringens och frihandelns konsekvenser. Som konsumenter har vi ingen aning om hur denna vara har producerats eller ens vilket land den kommer ifrån. Det är också en råvara som har varit drivmedel för slaveri och kolonialism.
Författaren tar oss inledningsvis med till Uzbekistan. En diktatur där bönder odlar under hot, och där barn tvingas ut i skördearbetet. Inte bara människorna blir utnyttjade och förgiftade. Här ligger den uttorkade och förgiftade Aralsjön förvandlad till en gigantisk gifttunna i världens kanske största och värsta ekologiska katastrof.
Samtidigt betalar USA´s regering jättelika summor i stöd till sina bomullsodlare så att världsmarknadspriset har sjunkit som en sten. Internationella Valutafonden och Världsbanken har tvingat Burkina Faso, Mali och Benin till avregleringar. Tio miljoner västafrikaner har förlorat sin försörjning då de, i frihandelns namn, blivit utkonkurrerade av statssubventionerad amerikansk bomull.
Men den här boken vill inte bara ge oss en tankeställare utan den vill också hjälpa oss till justare köp. Olika miljöorganisationer arbetar för ursprungsmärkning så att den som vill kan gynna fair-trade.
Låna boken i Gotlib.
Julkalender: Lucka 6
Mycket pekar på att folkbiblioteken i Sverige inte hämtat sig sedan den ekonomiska krisen på 90-talet. Från 1950 ökade antalet folkbibliotek i Göteborg från 5 till 27 bibliotek och fem bokbussar 1990. I dag har vi 24 folkbibliotek, två bokbussar.
Inför valet 2006 så sa Fredrik Reinfeldt att han ville införa avgifter på biblioteken. Men han fick backa, mötte på motstånd hos de andra regeringspartierna. Alldeles nyligen sa kulturminister Lena Adelsson Liljeroth att hon vill ha flera volontärer i de svenska kulturinstitutionerna.
På vår egen arbetsplats har vi 2 % nedskärningar varje år . Något som man kallar effektivisering men som också kallas osthyvelprincipen. En princip som vi har förstått gäller hela Göteborgs stad.
Att det pågår en allmän nedskärning av offentligt ägda institutioner är inget vi själva hittar på. Exempelvis har vi ett allt för dåligt underhållet järnvägsnät, som var ganska okej för 10 år sedan. Antalet barn på fritids har bara sedan 1998 ökat med 11 % samtidigt som årsarbetarna på fritids minskat med 10 % och så vidare och så vidare.
Förra våren deltog jag, Karin, i egenskap av boende i Linnéstaden i Göteborg i ett antal möten i samband med att politikerna plötsligt och utan förvarning bestämt sig för att lägga ned Linnéstadens bibliotek. Politikerna fick backa, att lägga ner ett bibliotek är inte särskilt enkelt och speciellt inte ett så välbesökt bibliotek som vårt. Att denna politikerfadäs fick så mycket uppmärksamhet var inte heller någon slump eftersom det bor mycket folk från medie- och kulturbranchen i Linnéstaden. Men det är aldrig lätt att lägga ner ett bibliotek, eftersom de som besöker bibliotek ofta äger språket. Där ser ni också en av folkbibliotekens viktigaste uppgifter, en plats där folk kan utveckla sin språklighet och sin person och på så sätt bidra till en samhällsutveckling.
Förra året, i spår av den ekonomiska världskrisen som Sverige nu verkar hämtat sig ifrån, så fanns det många förslag på att lägga ner bibliotek, även om vi inte vet just hur många som faktiskt lades ner. I Göteborg var det tre bibliotek som var på tal, men det blev ett som stängdes igen. I Göteborg just nu så finns ett antal förslag om att slå ihop små bibliotek till färre men större. Det är bra med fler större bibliotek för oss som är rörliga, men för pensionärer och barn är det också viktigt med närhet till biblioteken. Men att i dag tänka på en förtätning av antalet folkbibliotek verkar vara en tanke som inte ens får plats hos bibliotekets försvarare.
I den här bloggen har vi försökt att starta en debatt om folkbiblioteken i just denna julkalender. Det har gått trögt, vi har knappt fått några svar. Att det är så kan ju bero på att det snart är jul. Men vi har i stort sett vänt oss till hela landet, både till privatpersoner och fackfolk, så 24 luckor borde inte vara något problem att få ihop trodde vi. Men där hade vi fel. Varför kan man undra? Kanske för att alltför många tror att det inte finns något att debattera. Kanske för att vi är rädda för att sticka ut hakan. Vi vet inte. Men vi måste tänka på framtidens bibliotek. Att vi måste vässa argument och fundera ut hur våra bibliotek skall se ut. I dag läggs alltför mycket tyngdpunkt vid diskussioner om den tekniska utvecklingen av biblioteken, som på något sätt ändå är självklar. Men hur våra läsinstrument ser ut är väl egentligen mindre viktigt, det är innehållet vi måste diskutera, så vi har svar på tal om hur och varför!
I den värsta av möjliga utvecklingar så blir folkbiblioteken sponsrade, bibliotekslånen avgiftsbelagda och bibliotekarierna ersatta av volontärer. Detta är faktiskt inte en särskilt omöjlig utveckling tjugo, trettio år framåt i tiden om vi inte slutar mumla i skägget och förklarar varför vi behövs.
Må vara att vår julkalender är ett fiasko. Men det är faktiskt inte vår idé som är ett fiasko utan snarare tystnaden. Fast vi kommer inte ge oss. Även om vi så skall skriva varenda återstående lucka själva så skall vi ha biblioteksdebatt ända fram till julafton. Självklart återkommer vi även nästa år.
/Karin & AnnaJ
söndag 5 december 2010
Julkalender: Lucka 5
Tack för denna chans att diskutera biblioteken. Ett mycket bra initiativ! Jag tänker dock ta upp något som inte rör biblioteken som institution, utan situationen för bibliotekarier och biblioteksassistenter och vår yrkeskår. Många är de som inte vet att det krävs en magisterexamen för att bli bibliotekarie. Detta hänger med ganska hög sannolikhet samman med att få vet om vad en bibliotekarie egentligen gör förutom att ställa upp böcker. Att vi köper in litteratur är en viktig del, där det gäller att sålla i ett enormt utgivningsflöde, välja sådant som passar just det specifika bibliotekets målgrupp samt verka för ett balanserat utbud av både smalt och brett. Sedan är vi skickliga på att söka information och sålla bland all den information som finns både på nätet och rent fysiskt. Vi har kunskap om litteratur och kan tipsa om det mesta. Vi kan hålla bokprat och visningar av biblioteket för allt från skolklasser till SFI-grupper. Vi arrangerar olika kulturevent och arrangemang på biblioteken och mycket mer. Vi har en bred kompetens helt enkelt. Många gånger har jag fått frågan: ”Jaha är du bibliotekarie. Ja det är väl ett ganska lugnt jobb, du sitter väl och läser hela dagarna”. Och då kan man bli lite indignerad och puffa upp sig lite. Men det är väl inte så konstigt att folk inte vet vad vi gör? Hur ska de få reda på det? Denna fråga är också lite kluven, för å ena sidan kan man få denna reaktion, å andra sidan förväntar sig många att man ska kunna hjälpa till med nästan vad som helst på biblioteket. På så sätt har biblioteken och bibliotekarierna ett väldigt starkt förtroende. Vi måste helt enkelt stärka vår yrkesidentitet som ett sätt att legitimera biblioteken och som ett led i att höja vår status. Hur detta ska gå till lämnar jag öppet.
/Tack Anonyme Bibliotekarie
lördag 4 december 2010
fredag 3 december 2010
Julkalender: Lucka 3
"Vad ska man med biblioteken till är frågan. Folkbiblioteken är en självklar beståndsdel i vårt samhälle. Så pass självklar att de ofta tas för givet. Besökarna förväntar sig att bibliotekarierna ska kunna svara på deras frågor och hjälpa dem med allt mellan himmel och jord. Det är en bank av kunskap och information, ett rum som är till för alla, oavsett bakgrund, läggning, kön och så vidare. Ett rum där inga förväntningar eller krav ställs på den som använder det. Ett unikt fenomen, med urgamla anor. Det är kostnadsfritt att låna böcker, att använda datorer, att använda sig av de tjänster som erbjuds. Det är trots allt skattebetalarna som finansierar biblioteken. Men i alla länder är det sannerligen ingen självklarhet. Trots allt detta så skärs det ned, det hotas med nedläggningar samtidigt som politikerna pratar och pratar om hur bra det är med bibliotek. Men var finns satsningarna? Och vi tar det för givet. Ända tills vårt bibliotek blir nedläggningshotat. Då blir det ljud i skällan. Så vad ska vi göra? Älska ert bibliotek, men gör det inte i det tysta. Ställ krav på politikerna. Om du undrar vad vi ska med bibliotek till, ställ dig då frågan, vad skulle du göra utan ett bibliotek? "
/Tack Lena!
torsdag 2 december 2010
Niceville
Så kom då vintern till Göteborg och den annars dåliga kombinationen snö, kyla och spårvagnar kom mig till gagn. Någon sa ”Västtrafik - makes people walk”, jag skulle vilja säga ”Västtrafik - makes people read” För jag fick äntligen tid att läsa debutromanen Niceville av Kathryn Stockett.
Det är en berättelse om societetsflickan Skeeter som har författardrömmar och tar sig an ett farligt men viktigt projekt. Tillsammans med Aibileen och Minny skriver hon ner berättelser ur deras liv om att vara svart och arbeta som hembiträden hos vita familjer. Skeeters förhoppning om att det ska vara en väg för henne att bli författare börjar så småningom handla om något mycket större och farligare än en bok… Niceville är en berättelse där rasismens och klassamhällets södra USA under sextiotalet skildras, men det är framförallt en bok om vänskap och systerskap. Och det är det bästa, jag blir så glad varje gång jag läser om kvinnors vänskap bortanför klass, etnicitet och alla andra faktorer. Där det finns en äkthet och det tycker jag mig finna i Niceville. Det finns såklart även ett uns av kärlek, det är ju en feel good roman som passar perfekt att krypa upp med kyliga dagar, inte bara på spårvagnen utan även under julhelgens korta dagar. Jag hade i och för kunnat klara mig utan kärlekens inpass eller så hade jag saknat den på grund av dess självklarhet? Språket är enkelt med det är framförallt bokens värme och framtidstro som gör den lättläst och fängslande. Jag kan tänka mig att den skulle passa bra i en bokcirkel och som film.
Julkalender: Lucka 2
Jag tycker att många bibliotek är mossiga och förlegade. Ofta går det omkring gamla möss eller trista gubbar och är helt inne i sin egen värld, utan någon koll på världen utanför biblioteket. Och varför ska det vara tyst på biblioteket? Jag vill ha bibliotek som spelar musik och att man kan spela TV-spel och rum där man kan hänga i och bara slappa liksom. Varför inte satsa på det som folket vill ha? Följa med i tiden lite mer. Det finns inget som lockar, på bokhyllorna står dammiga böcker som inte varit roliga sen 70-talet. Vad är grejen med det? Nä biblioteken borde återuppfinna sig själva. Om det är problem med pengar så kan man väl lägga ned de små biblioteken och satsa på ett superbibliotek och så får man råd med moderna grejer.
/Tack till Robban för hans inlägg!
onsdag 1 december 2010
Här ligger jag och blöder
Mot en bakgrund med musikaliska referenser till bland annat Joy division och New order, hämningslös klädstil och desperat kärlek träder en berättelse fram där ett angeläget huvudtema är föräldraskap och Aspergers syndrom. Min enda invändning är att historien tappar lite av udden på slutet. Jag hade föredragit ett mer öppet slutackord. Men på det stora hela härligt och förjävligt.
/malin
Julkalender: Lucka 1
/AnnaJ och Karin
Veckans fråga
Jag har resande i mitt hjärta
Tillsammans har resande, lokalbefolkning och arkeologer från Bohusläns museum utforskat platsen. Man fann lämningar efter elva hus och personliga föremål som berättar om livet i byn. I utställningen får du ta del av dessa fynd och den historia som omger resandefolket.