En tid för mirakel

Karen Thompson Walkers debut är skrämmande och vacker på samma gång. 11-åriga Julia bor i södra Kaliforninen tillsammans med sina föräldrar. Så en dag får de veta att jordens rotation saktar in. Omärkligt till en början, sedan blir dygnen allt längre och längre. De första som påverkas är fåglarna som dör i massor. Tyngkraften blir större. Människor blir sjuka. Vad händer när ett dygn plötsligt är 26 timmar långt? 60 timmar? Hur ska man kunna organisera ett samhälle som är så beroende av klockan? Regeringarna världen över beslutar att man ska fortsätta leva efter 24-timmars klockan vilket innebär att folk kan behöva gå till skolan mitt i natten och sova under dygnets ljusa timmar. Men några väljer att ställa sig utanför detta och leva i realtiden. Samhället delas upp i två läger som lever efter helt olika tider. Realtidarna stöts så småningom ut. Växterna torkar ut i solen och frågan om matförsörjningen blir akut. Folk börjar bunkra upp med mat och förnödenheter och samtidigt lever de sina liv som vanligt. Går till jobbet, blir kära, bråkar. Mitt i allt detta så försöker Julia anpassa sig till skolgårdens hierarkier, hon  köper sin första BH och blir kär. Hemma blir mamma sjuk av insaktningen och pappa har hemligheter.

En intressant kombination av uppväxtskildring och undergångsdystopi som fungerar oerhört väl. Julias försök att passa in i skolan är trovärdigt skildrade, samt hennes sätt att genomskåda de vuxnas lögner och hur hon ändå, likt alla andra, anpassar sig till ett nytt sätt att leva. Tills det inte riktigt går att anpassa sig längre. När framtiden ser som mest dyster ut blommar dock hennes egen kärlekshistoria ut. En mättad känsla av undergång fyller mig. Julias öde engagerar och jag blir både sorgsen och glad när jag läser. För vad kan man egentligen göra åt att jordens rotation saktar in?

En tid för mirakel kom på svenska samtidigt som orginalutgåvan gavs ut i USA vilket tyvärr innebär att översättningen har gått hastigt till. Där finns en del slarviga korrekturfel även om det inte är något fel på språket. Jag tror att det kan vara en idé att läsa den på engelska för att slippa dessa. Det är en lättläst historia om än inte lättsmält. Och om jag glömde säga det: väldigt bra!

Låna En tid för mirakel här.

/AnnaJ

Väggen

Nyligen läste jag en recension av Väggen av Marlen Haushofer på en blogg. Och jag kan bara vara tacksam för annars hade jag nog aldrig upptäckt denna mycket läsvärda bok, som först kom ut i Österrike 1968. Och jag vill dela med mig till alla er andra som kanske också har missat den. Den handlar om en medelålders kvinna som följer med några vänner till en jaktstuga uppe i bergen. Vännerna beger sig ned till byn men kommer aldrig tillbaka. När hon ska försöka leta rätt på dem så finner hon sig hindrad av en osynlig vägg. Allt levande på andra sidan har dött. Så måste hon klara sig ensam, med några få djur som sällskap. Hon måste bruka jorden, sköta om djuren och jaga och flå vilt. Samtidigt hon ingen aning om vad som hänt på andra sidan väggen, och om det finns några överlevande och om hon i så fall kommer att bli räddad. Det är en fascinerande berättelse, tillbaka till något ursprungligt, tillbaka till naturen. Hennes förhållande till hunden och de andra djuren är rörande och varm. Förvänta er ingen postapokalyptisk action, det här är något helt annat. Den är ganska långsam och detaljerad i vardagsslitet, men samtidigt så spännande. Det är kvinnans redogörelse vi får berättad, ett sista försök att ge en egen redogörelse av händelserna, med förhoppningen att någon annan än mössen ska se de nedskrivna orden.

Som alltid när jag läser eller ser filmer om efter katastrofen så börjar jag tänka på hur jag själv skulle klara mig i en liknande situation (här är kvinnan som vet hur man ska överleva en zombieattack om vi säger så!). Denna gång är det dock så mycket mer vardagsnära och trovärdigt (kanske inte att man skulle bli fångad av en osynlig vägg men att man bör kunna överleva i det vilda). Skön sommarsträckläsning! Det enda som jag irriterade mig lite på var att kvinnan så snabbt fann sig i situationen, hon tar liksom direkt fatt i att överleva, istället för att försöka finna någon lösning på väggproblemet. Men men, det är en bagatell.

Så läs den om du inte redan gjort det. Eller läs om den.

/AnnaJ