Nu har första kapitlet i deckarstafetten kommit in. För att fräscha upp minnet så finns inledningen till deckarhistorien med, skrivet av Stefan Littorin på Kortedala bibliotek.
Det var en natt i början av oktober. Det hade regnat, asfalten och gatstenarna blänkte i månskenet. Inte en enda människa syntes till och det var alldeles tyst. Plötsligt hördes ett blodisande skrik. Vem var det? Vad hade hänt? En ensam svartklädd person gick med snabba steg över Kortedala torg mot spårvagnshållplatsen. En huva täckte ansiktet så man inte kunde se vem det var. På hållplatsen stod Eva, Achmed, Pelle och Zoran och väntade på spårvagnen till SKF.
Första kapitlet är skrivet av klass 5A på Ramsdalsskolan.
- Vem var det sa Pelle?
- Jag vet inte sa Eva! De lämnade hållplatsen och gick mot skriket. När de kom upp till Kortedala torg såg dom en stor container som stod där. När de gick fram till containern såg de blodspår. De såg också en blodig kniv och ett rep som låg där. Det var ett ringlande släpspår av blod i gruset.
- Ska vi kolla i containern, sa Achmed?
- Jag vet inte, sa Zoran.
- Jo, det gör vi, sa Eva!
- Okej! Vi gör väl det, sa Pelle.
Eva gick sakta fram till containern och kikade försiktigt med ena ögat. Hon drog en lättnadens suck och sa:
- Puh, det var inget där i!De gick iväg lite längre bort och då hörde de en gren som knäcktes!- Vad var det sa Zoran?- Det lät som en gren som knäcktes, sa Achmed med darrande röst.
- Äsch, kom så går vi sa Pelle.De gick lite längre bort och inte så långt därifrån så tittade Eva ner i marken och utbrast:
- Titta!
Hon hade hittat en väska.
- Den kunde säkert innehålla mycket, tänkte hon.
De plockade upp den och öppnade den, Zoran stack ner handen i den och han fick upp en plånbok. Han öppnade plånboken försiktigt så att inget skulle gå sönder. Zoran fick upp någonting ur den, det var en lapp. Han vek försiktigt upp lappen. Achmed, Pelle och Eva kollade nyfiket på lappen när han vek upp den. På lappen så var det ett nummer, 83970 stod det. Zoran letade vidare i väskan, där hittade han en lista. En lista med namn, och bilder på människor, och då såg han att ett namn var struket! Han öppnade det minsta facket på väskan och stoppade ner handen, han hittade en liten lapp till. Zoran vek upp den och läste upp den för sina kompisar, på lappen stod det: Möt mig klockan 10 på Kortedala Torg.
- Det här börjar bli riktigt läskigt, sa Eva!
- Ja, jag håller med, sa Pelle!- Jag med, sa Achmed!
- Men på något sätt så måste vi lösa det, sa Zoran!15-åringarna visste inte hur dom skulle lösa det, men på något sätt skulle det gå.De satt och funderade länge, men de hade ju inte se någonting av den mystiska personen eftersom ansiktet varit täckt med en huva. Men då kom Ahmed på någonting:
- Just det, sa Ahmed det var ju ett tjejskrik!- Då vet vi det, sa Pelle nöjt.- Men kom igen, nu så drar vi, sa Eva!
- Vilket tjat det ska vara på tjejer nuförtiden, sa Zoran.
Killarna skrattar, men Eva blir riktigt arg. Mina föräldrar blir så sura om jag inte kommer hem i tid, kom igen nu!- Men nej! Jag vill inte, sa Pelle lite darr i rösten.
- Men kom igen nu, vi måste kolla däruppe igen, sa Eva till Pelle och gav honom världens blick!
- Jaja, men det var inte min idé ifall något händer, sa Pelle och lät fortfarande lite darrig på rösten.
- Jaja! Kom igen nu! Vi har inte mycket tid innan det blir ännu senare, sa Eva.
De gick tillbaka upp till Kortedala Torg och där tog Achmed försiktigt upp kniven med hjälp av kanten på sin tröja för att inte lämna några fingeravtryck. Eva tog upp repet och de stoppade kniven i plastkassen som Pelle hade i fickan och la repet i väskan.
Senare sover Pelle Zoran och Achmed över hos Eva. Hon bodde längre ner vid Kviberg i ett radhus så det fanns plats för alla att sova över på madrasser i vardagsrummet. På natten vaknade Zoran av att han hör ett ljud i trappan till övervåningen.- Vakna Achmed! Vakna.
- Vad jag är trött! Försök att sova!- Hör du inte.?
Killarna sitter tysta en stund och till slut hör båda en djup suck.
- Väck dom andra! Kom igen skynda!
- Vakna nu! Eva!
- Vad? Vad är det? Vadå?
- Kom igen! Vakna nu Pelle!- Vad? - Jag hör någon i trappan!
- Eva du får gå och kolla.- Ok!Hon går fram till dörren och kikar lite försiktigt.
- Puh! Det är ingen där!
De gick och la sig igen, somnade om och vaknade sedan sent på förmiddagen morgonen efter.
- Vakna nu då Zoran! Vi får söka lite på Internet, sa Eva.En liten stund senare när de uthungrade ätit lite frukost:- Kolla på detta, sa Pelle som satt vid datorn och sökte runt!”En svartklädd person greps för mord på Linda Karlsson 1999, men släpptes nu år 2008 p.g.a. gott uppförande i fängelset. Det berättades att mannen enbart hade letat efter tjejer som offer och att han innan han mördade Linda Karlsson hade förföljt och jagat tjejer i flera år. Lite senare bestämde de sig för att undersöka ledtrådarna de hittat igen.
- Kolla lite närmare på kniven, där är ett blodigt fingeravtryck på handtaget! Undrar var vi kan få kolla upp det, sa Zoran?
De går ut ett par timmar senare och bestämmer sig för att åka tillbaka till Kortedala Torg och söka efter fler ledtrådar.
- Men kolla, det sitter någon där!En tjej sitter bredvid containern, eller rättade sagt det som är kvar av containern eftersom den är helt utbrunnen, uppeldad och enbart ett plåtskelett står kvar på gatan. Tjejen darrar och har ryckningar i armarna.
- Du, hallå hör du mig vad är det som har hänt, frågar de i mun på varandra. Tjejen greppar tag i Evas tröja och säger.
- Jag får inte säga något, viskar hon till Eva fortfarande darrande.
Vi väntar nu med spänning på fortsättningen som skrivs av klass 4 på Ramsdalsskolan.
Bakom garden: ett boxarliv i tio ronder av Åsa Sandell (2009)
