Handbok för pojkvänner

Handbok för pojkvänner: förhållandeförlängare för killar, sambos och äkta män (och deras äkta hälfter) av Peter Eriksson är en rätt så underhållande relationsguide.
Författaren har bla tidigare skrivit krönikor om relationer i tidningen Hennes. På tidningens hemsida har läsarna fått komma med inlägg om vad de önskar och saknar i sina relationer. Dessa kommentarer har resulterat i den här boken.
Den ska lära män konsten att vårda sina förhållanden, visa hänsyn, att bättre lära sig lyssna och att bli bättre på att läsa kroppsspråk mm. Han menar att därigenom får båda parter stora vinster. Männen kan förutom att slippa bli övergivna ( i 80 % av alla separationer så är det tjejen som dumpar killen), få ett roligare förhållande med mera glöd.
/leif

Tema - broderskap

Jag har inte läst Boktjuven av Markus Zusak men förstår nu att jag verkligen måste göra det efter att ha läst Fighting spirit. Detta är berättelsen om bröderna Cameron och Ruben Wolf. De bor i en förort, pappa är arbetslös men vägrar av stolthet att söka a-kassa. Mamma sliter halvt ihjäl sig med dubbelt skiftarbete och familjen lever på existensminimum. En dag får bröderna ett erbjudande om att börja boxas i en illegal boxningsklubb. Det är helt enkelt livsfarligt. Och de tackar ja, ett beslut som tvingar dem att kämpa med livet som insats.

Detta är en bok som handlar om boxning, blod och svett, men i ännu högre grad är det en bok om att kämpa, om kärlek och broderskap och att övervinna tuffa tider, att resa sig trots att man är utslagen – såväl i som utanför boxningsringen. Allt våld till trots är detta en mycket fin skildring av hur två tonårskillar överlever i en hård verklighet. En lättläst bok, varken stor i omfång eller onödigt svåra ord. Sådana böcker växer inte på träd och denna bok kan bli en riktig hit gissar jag.

Sök Fighting spirit i Gotlib.

Dagarna jag glömde av Arne Svingen och Mikael Noguchi beskrivs som en lättläst grafisk roman. Det är mycket tecknat för tillfället, allt fler författare ger sig in i seriebranschen. Lite begreppsförvirring råder och att man använder begreppet grafisk roman känns lite synd tycker jag. Som om det inte skulle vara fint nog med tecknat?

Detta är alltså är en grafisk (=tecknad) roman i Mangastil. Ambitionen är nog att reflektera kring mansrollen men jag tycker inte Svingen lyckas med det. Ramberättelsen är dock dramatiskt uppbyggd och spännande. Den handlar om två killar, två bästa vänner och en tjej som de båda faller för. Från första sidorna får man veta att något har hänt, något som får huvudpersonen att vilja glömma. En bit in i berättelsen får man sedan veta att tjejen, Lise, är försvunnen. Frågan är varför och vad som har hänt. Tyvärr förblir förloppet otydligt. Teckningarna är fina, känsloladdade, och det är de som är huvudbehållningen av denna berättelse. Tyvärr synkar inte text och bild. Texten är alltför vag, för sentimental, näst intill patetisk ibland. Kanske en smaksak men här tycker jag man skulle haft mer driv i berättelsen, mer konkret fokus. Textens grafiska utformning känns också alltför utstuderad och gör berättelsen än mer otydlig. Men som sagt, fint tecknat och spännande intrig. Lockar säkert många. Från 15 skulle jag nog säga.

Sök Dagarna jag glömde i Gotlib.

/malin

Dissekerad manlighet

I sin bok Den ensamma fallosen undersöker Anja Hirdman hur manlig sexualitet skildras och skapas i bildform i media. Det är hennes andra bok, hon har tidigare gett ut boken Tilltalande bilder, och den här boken kan på ett sätt sägas vara en fortsättning på den.
Manlig heterosexualitet är normen som kvinnors sexualitet och mäns homo- och bisexualitet ställs emot och den tas för självklar och given.
I media och reklam används det och anspelas det ständigt på sex, men heteromannen är frånvarande där. Utan att synas är hans sexualitet på en gång överallt och ingenstans.
Författaren har undersökt hur maskulinitet och sexualitet skapas och formas inom pornografin, och på Internet. Spridningen av pornografin har accelererat lavinartat med Internet och dess bildspråk inlemmas mer och mer i reklamen.
Hon har också gjort en ingående studie av den bland ungdomar så populära sajten Snyggast.se. Kommunikationen där sker till stor del med bilder, det är dessa som ska visa vem man är. Könsrollerna är föga förvånande hårt cementerade där också.
Det är den ”manliga blicken” som formar kvinnan till ett tillgängligt objekt. Denna blick är förstås ett uttryck för makt, kvinnor ska låta sig betittas och männen beskåda dem.
Enligt författaren kan man blottlägga maskuliniteten genom att analysera hur kvinnor framställs. I massmedia är det ”mjukporren” som dominerar och befäster bilden av kvinnan som ett villigt objekt för mannens öga. Den manliga blicken skildras där som om den speglar en naturlig relation mellan man och kvinna, där hon längtar och är redo att underkasta sig, medan han är självständig.
Grunden för den heteronormativa manligheten är att den manliga sexualiteten ses som något som är åtskilt från mannen, och från andra känslotillstånd, hävdar Anja Hirdman. Hans sexualitet reduceras till könsorganet, och fallosen ses som en metafor för auktoritet och mystik.
I mytbilden ingår också att mannen ska kunna kontrollera sina känslor, vara oberoende och vara auktoritär. Han ska ha distans till sin egen och andras kroppar. Det är det som ger upphov till dubbelheten inför det feminina.
Kvinnans dragningskraft består i att hon är allt det som han inte får vara, hon står för känslor och beteenden som han måste lägga utanför sig själv. Hon blir både lockande och hotande, hon både åtrås och föraktas, men framför allt framstår hon som annorlunda, säger författaren.
I själva verket är den manliga blicken något helt annat än vad den utger sig för att vara. Den är inte följden av ett naturligt begär, utan den är en föreställning om en manlighet där en mängd känslor och egenskaper ska kontrolleras eller undertryckas.
Anja Hirdman tror dock att en förändring kommer att ske ganska snart, och hon menar att mäns och kvinnors sexuella begär och längtan efter kärlek i själva verket egentligen är ganska lika.
Jag tror att hon har rätt i det, och jag tycker att det här är en mycket bra bok som inte riktigt fått det genomslag den förtjänar.

Låna Den ensamma fallosen och Tilltalande bilder i Gotlib.

/leif